Traditioner som är bra, behöver man ju inte byta ut. Så vi var i Brunnsparken för nittonde gången på drygt 20 år. Några enstaka midsomrar har vi haft annat för oss. Här dansas folkdans innan vi drog igång runt midsommarstången.
I lottkön, maken med dotter och dotterdotter. Vi vann tre chokladkakor, ganska dyra om man räknar in alla nitlotter...
Det var svårt att kasta hästsko. Tungt.
Men kransen var lätt... Jag hade trott att barnbarnet kanske kände sig lite för stor för att dansa ringlekar, men som hon sa lite uppgivet "man måste ju..." Gränsen gick vid björnen sover.
Sen måste man ju dansa lite vanlig styrdans också. Jag fick en dans med barnbarnets farfar, som är en duktig dansör. De rejäla kliv som dottern och dotterdottern tog, borde jag nog ha filmen. Den lillas koncentration var enorm, blicken mot fötterna hela tiden.
Fika på altanen efteråt - sonen vill inte vara med på bloggen, men både han och hans kusin var med.
Köpetårta går att piffa upp med blommor...
Tre gracer...
Den lilla stannade kvar i två dagar. På grund av vädret blev det inga bad, bara promenad och mycket musik.
Och så är det vardag igen... mellan ett par av dagens skurar hann jag ut på promenad, men det är perfekt väder för att röja. Så hela bordet, i bakgrunden på bilden ovan, är nu fyllt med en mängd nothögar i olika kategorier, och så en stor kasta-hög på golvet. Det ska visst bli regn i morgon också, så jag sparar lite av jobbet... vore ju trist om jag bleve sysslolös.
12 kommentarer:
Nä, varför ändra en trevlig tradition. Och midsommarkransen är lika fin som varje år!
För övrigt blir man aldrig för stor för att dansa runt stången... fast efter ett tag behövs som liksom ett yngre sällskap för att kunna vara med.
mossfolk: Tack, jag tyckte själv att kransen blev ovanligt bra. Jag börjar nog äntligen få upp snitsen. Jag gjorde den första när hon var två år, så det här är den tionde. Har inget minne av att jag gjorde till min dotter, det var nog inte så där jättevanligt att alla tjejer hade krans, som det har blivit på senare år.
Det var bra organiserad dans, men det är så knökfullt med folk att det inte går att dansa ordentligt.
Jag tror banne mig att du blev föryngrad i samband med pensioneringen! Inte illa!
Elisabet: Jag tackar! Men det är förmodligen de bortfastade 10 kilona som gör att jag inte ser riktigt så tantig ut längre. Sen är jag ju ganska barnslig...
SÅ snyggt klädd, Marianne!! Gillar verkligen din stil. Trevligt med barnbarnet som stannade ngra dagar extra.
Hej Bloggblad! Vilken trevlig midsommarrapport!
Jag slinker in här lite då och då via andra bloggar, men kommer mig inte för att kommentera så ofta.
Nu undrar jag förstås hur du bar dig av för att bli av med de tio kilona.
Och så håller jag med dig om att Facebook kan kännas lite hektiskt och flyktigt. Samt reklambemängt.
Härliga bilder och ett fantastiskt fint kort på Linnéa! Var det barnbarnets morfar som tog korten på er och dig så blev de verkligen lyckade.
Ni ser inte ut att frysa i alla fall som de flesta andra bloggvänner tydligen har gjort.
Annika: Tack ska du ha! Jag blir allt mer fåfäng med åren... :) Jag kan ju erkänna att det blev väldigt tyst när hon åkte hem.
Karin: Ja, vi har ju setts lite då och då i varandras bloggar. De tio, eller rättare tolv kilona har sakta sakta gett sig iväg medan jag har kört 5:2-dieten ända sedan mitten av augusti. Det har inte gått fort, men det har varit ett bekvämt och lätt sätt. Men, jag har så himla lätt att gå upp i vikt och karaktären är inte den bästa, så jag räknar med att få hålla på livet ut med åtminstone en fastedag i veckan. Det gör dock inte så mycket eftersom det är skönt att slippa laga mat.
Musikanta: Vi tog en drös med bilder för att få något bra till tidningen till hennes födelsedag. Ja, det var morfadern som fotade. Till skillnad från din man, så tycker han inte om att använda kameran och då blir det mest en massa trams. Vi har värme på altanen. Annars hade vi inte kunnat sitta där.
Det finns inte mycket som slår midsommar i Sverige. Vacker tradition trots osäkert väder.
Din familj (du inkl) är så vacker på fotona du lägger ut på bloggen.
Om du blir rejält sysslolös kan du ju alltid använda tiden till att svara på dina mails :)
Kulsprutan
Jag instämmer med Elisabet om att det verkar rena föryngringskuren att pensionera sig! Hoppas på detsamma (fåfängt med tanke på hur glädeligt jag äter och dricker;-) när jag nu fyllt så många år som femtio. Ej klokt, men det ska väl gå bra det med!
Förresten, vad äter du de dagar du fastar, för alldeles utan tuggbart är du väl inte?
Kulsprutan: Jag gillar midsommaraftonen, men de två dagarna som kommer efter brukar vara väldigt stillsamma - allt är stängt och alla verkar bortresta. Mest gillar jag vardagar.
Det är ju så att många foton blir censurerade... både där jag ser arg/tjock/knäpp ut, eller någon annan. Verkligheten blir ju liksom friserad av det urvalet.
Särskilt sysslolös är jag inte, jag sorterar noter och röjer och har en deg på jäsning - ska på konsert i Å kyrka ikväll... full fart. Men det kommer mail med tiden.
Cruella: Skönt att det inte syns hur gammal jag känner mig mellan varven... Känslan att inte behöva bry sig om skolan och tidiga morgnar är oslagbar. Men ... det är ju ändå sista skedet av livet som har börjat. Även om det blir roligt.
Jag äter 500 kcal. Har hittat till www.kostbevakningen.se eller com och kollat hur jag ska få ihop det. Jag äter tre mål, frukt, ägg, surkål, skyr och gröt med havremjölk, fördelat på tre måltider. Kaffe och te också förstås. Det fungerar utmärkt, jag lagar inte nåt extra utan slipper fundera de dagarna. Dag två fuskar jag ofta och äter på kvällen, det är väl därför det har gått så pass sakta nedåt. Men nu är jag nöjd. Känns mycket lättare att gå.
Skicka en kommentar