I dag är det grått ute och mörkt inne - så jag tittar lite extra på bilderna från igår kväll. Efter att ha sjungit med ena kören på förmiddagen, ätit lite rester och slumrat en stund på dem - ja, "på" = "efter" förstås, blev jag upphämtad i en liten tuff BMW för färd mot nästa sjungning, med den andra kören.
Solen höll just på att gå ner bakom Skällviks kyrka. Så vackert att det gjorde ont...
Och nej, kyrkan lutar inte. Det var bara min mobil som gjorde det - och jag är för lat för att försöka åtgärda det. Kyrkan ligger nära Stegeborgs slottsruin, vid infarten till Slätbaken. När den byggdes gick vattnet nästan ända upp till kyrkan. Nu är det några hundra meter till vattnet.
Här är S:t Anna vocalensemble igång med en Mendelssohnlåt som heter Doxologi. Lite märklig titel på en vacker liten sång. Bilderna tog utan blixt, men de får duga.
Vi står lite olika och blandar oss huller om buller. Det är bra träning att höra andra stämmor runt omkring och behöva hålla sin stämma utan direkt stöd av andra. På nedre bilden syns vi alla nio. Det lär vara så att akustiken i kyrkan blir bäst om man står längst bak i just den här kyrkan.
Nu ska jag ta tag i den här dagen. Plocka fram sånger till barnkören i eftermiddag och damma av Britta-Cajsas utstyrsel - i kväll ikläder jag mig rollen som min mormors mormor igen. Ett halvår sen sist, så jag har fått läsa på lite. Men det mesta satt. Det är säkert 20:e gången jag framför den monologen.
10 kommentarer:
Du är verkligen inte sysslolös! Min mamma brukade ofta säga: "Det är tur att jag inte arbetar längre. Det skulle jag aldrig hinna med".
Ruta Ett: Jag håller med. Förstår inte hur jag hann arbeta. Men... det är ganska många timmar per dag som jag disponerar hur jag vill. Ibland hinner jag t.o.m. tänka "jag har inget att göra" - men då njuter jag av den tanken.
Och sen är det ju inget roligt att varken skriva eller läsa om att jag ligger på soffan och tittar på molnen, så jag skriver ju om när det händer något.
Nu ska jag stryka skjortor och lyssna på radio genom datorn. Inte så spännande...
Så roligt att du sjunger i kör. Det är härligt att sjunga tillsammans med andra. Och nyttigt också. Jag har också sjungit många år men just nu inte alls. Är välkommen tillbaka när jag vill, så jag bör nog göra det.
Det där att sprida sig i olika stämmor är, som du skriver, mycket nyttigt.
Underbara finstämda bilder.
Låter som en ytterst behaglig tillvaro!
Vilken vacker kyrka. Visst är det en som Musikanta brukar måla?
Ja, du har verkligen tusen järn i elden!!
Roligt.
Originell kyrkobyggnad. Och oj så många gig du har nu för tiden!!!
Margaretha: Jag har sjungit i kör sedan jag var barn. Fast inte i samma förstås... Var körledare för en nybörjarkör i ganska många år, men nu har jag bara barnkören i församlingen. Gissa om körsång är en av mina passioner!
Kvällen var så ljuvlig, så det var lika vackert och stämningsfullt åt vilket håll jag än tittade.
Elisabet: Jag är så tacksam varje dag - drömde en mardröm i natt, att jag var på jobbet och tiggde och bad om att få vikariera för jag hade så tråkigt... Jag lovar att det inte är någon väl dold önskan!
Annika: Ja, visst är det den hon har målat i diverse kulörer. Den kyrkan är verkligen en pärla!
Men du, det finns en del slöa lata dagar mellan alla aktiviteter också!
Klimakteriehäxan: Den liknar ingen som jag har sett tidigare, jag gillar den starkt. Man ser den så fint redan på långt håll.
Vad gäller gigen så har jag ju fabricerat en broschyr där jag marknadsfört mina program, det har börjat ge resultat. Men den ansvarige idag hade bara fått mitt namn och nummer av en tipsare som hon inte kom ihåg vem det var. Det är kul när ryktet går!
På onsdag blir det repris med mormors mormor, men sen är det lugnt en månad framöver innan det börjar om. Det är jättekul - och extra roligt att inte behöva göra det efter jobbet och vara stressad eller trött.
Tyckte väl att jag kände igen kyrkan. (Annika och Musikanta)
Som jag skrivit tidigare både här och där - ni sjöng enastående vackert.
Struntar för övrig i om akustiken är bättre om ni står där bak, jättetråkigt att inte få se er framifrån i alla fall.
117
Första året i Hjo: Den är inte fullt så färggrann som hon brukar måla den ;)
Musikanta: Tack - jag spelade in den första låten och märkte att ansatsen var lite osäker, men kollade vid pianot sen, och vill sjönk inte en cent... (vilket är det minsta mått på tonhöjd som jag känner till)
Tre av oss var nog lite trötta i rösterna efter att ha övat länge och sjungit tidigare under dagen.
Jag märker ingen skillnad på ljudet framifrån resp bakifrån, det är finsmakarna som gör det. Jag tycker om att se dem som sjunger, men det är ganska skönt att inte ha allas (nåja, ni var inte så många) ögon på sig.
Skicka en kommentar