onsdag, oktober 08, 2014

Uppdaterad solskensdag

Åh, vad härligt! Solen skiner igen. Kanske lite brittsommar? Nu som först är det dags för den. Igår frös jag när jag gick min promenad, men idag verkar det vara varmare.

Det blir ingen långpromenad idag. Jag sitter här duschad och klar, har packat korgen för att ge mig iväg ut till Östra Husby på Vikbolandet. Om två timmar ska jag iklä mig rollen som min mormors mormor igen. Jag har tappat räkningen, men det närmar sig nog 25 gånger. Och tänk! Jag är pirrig inför varje föreställning. Det behöver jag egentligen inte, för jag kan min monolog och jag har små fusklappar i bibeln som jag håller i och citerar något lämpligt ur den om jag behöver kika. ("Saliga äro de bedrövade, ty de skola få hugsvalelse"... det blir nästan lite bisarr humor över det när alla omkring henne dog och det ena värre än det andra drabbade henne... )

Men - det är så mycket annat som kan hända, som kan få mig att tappa koncentrationen. Det går åt mängder med energi att gå in i en roll (jag är ju amatör!) och  berätta trovärdigt om mitt liv på 1800-talet.

En gång, ute på landet, kom några ungar och kikade in genom fönstren längst bak i salen, de gjorde miner och flamsade - det var bara jag som såg dem, publiken tittade ju på mig, men det räckte för att jag skulle komma ur den rätta känslan för en liten stund. I måndags, när jag framförde monologen senast, märkte jag att alla plötsligt tittade mot dörren vid sidan om... en tant med rullator behövde hjälp för att komma in, hon var lite försenad, och det är klart att allas ögon drogs dit medan jag pratade. Bara för en halv minut, men... det är en störning som jag märker. Förra året var det en mikrofon som låg på i närheten och när jag kom för nära med min "mygga" så tjöt det i högtalarna... Proffs kan säkert förbise såna störningar, och jag tror inte egentligen att någon märker att jag blir störd, men JAG märker det!

Fast oftast brukar allt sånt fungera, som väl är. Idag känner jag nog ingen i publiken. De gånger jag gör monologen och vet att det sitter en mängd bekanta i publiken, då är det pirrigt på ett annat sätt... om de inte har sett när jag åbäkar mig och brer på med den värsta "öschöttska" jag kan och uttryck som jag hörde mormor (f- 1882) säga. Någon gång har det kommit fram personer efteråt som varit släkt med någon av dem jag berättar om, eller bott på samma gård,  och en gång kom min sysslings man fram, den sysslingen vars far forskat fram alla fakta om Britta-Cajsa Andersdotter. Han kände igen historien!

Jag vet att jag har visat den här bilden förut, men jag räknar inte med att mina kära läsare memorerar allt jag visar, och några nytillkomna finns det ju också.

För 38 år sen hade jag en annan väska packad och klar... men då var det BB jag skulle till...

Uppdatering med rapportering:

Nu är jag hemma igen, några timmar senare. Solen lyser fortfarande. Så fina blommor som jag fick, måste jag nog städa lite, så att de kommer till sin rätt.

Jag kan meddela att det gick alldeles förträffligt bra med monologen idag. MEN - det hände något som aldrig hänt förut: När vaktmästaren fixade med ljudet från min mikrofon, så gick radion igång, klassisk musik ... mycket svagt, men ändå. Prästen (programansvarig) och publiken trodde att det hörde till, för det började just när jag började prata. Jag blev lite ställd - trodde att någon i ett angränsande rum dragit på musik... mycket störande för koncentrationen, men ingen mer än jag verkade märka den, så jag fick säga till att jag hörde musik och frågade om någon radio stod på. Då sprang någon fram och stängde av - hörselslingan var felkopplad av misstag... men som sagt - de trodde att det var bakgrundsmusik som jag hade styrt med. Alltid händer det nåt... men det kändes riktigt bra trots det. Toppenfin lokal och mycket folk, bortåt 60 personer. Så pass långt ute på landsbygden brukar det inte komma så många.
Eftersom jag så nyligen kört monologen, kom jag ihåg allt utan att titta i bibeln/fuskmanus. På hemvägen kände jag att jag hade tappat en händelse, men den var inte så viktig för sammanhanget, och ingen saknade den förstås eftersom ingen hört det förut.
 
Jag blir lite hög av så mycket lovord och beröm, bäst att jag tar mig an vardagssysslor nu och kommer ner på jorden (den som är indragen på golvet... ) Faktiskt tyckte jag att den här repliken efteråt var enormt rolig att få: "Hur kan du förställa rösten så?" För jag GÖR inte det. Det är helt min egen röst fast den blir annorlunda så fort jag får på mig sjalett och förkläde och tänker på min mormor Hilda och hur hon prate' o sto' i.

20 kommentarer:

Elisabet. sa...

Det där måste väl passa dig som hand i handske! En härlig pensionärstillvaro, minst sagt.

Musikanta sa...

Jag kommer ihåg när Birgitt Ulfsson hade ett föredrag i Drothems församlingshem och någon kom efter att hon börjat prata. Hon avbröt sig och tittade ilsket på personen och sa något om att man kunde gå hem om det inte passade att komma i tid...

Det är lika dåligt att störa den som uppträder med ringande mobiltelefoner eftersom alla då vänder sig mot den som har telefonen i sin väska någonstans.

Jag vet ju att du är duktig så att det blir säkert bra som vanligt.


Musikanta sa...

Birgitta

Ruta Ett sa...

Lycka till med föreställningen! Det kommer att gå på smort! Som lärare är man ju van att uppträda, dock för en mer krävande publik än din idag! :-)

Maggan sa...

Önskar jag kunde komma och lyssna på dig idag! Jag är säker på att jag skulle gilla din "gumma". Lycka till!

Margaretha sa...

Så roligt när man får nya bloggvänner, det är så mycket man får reda på och så mycket roligt som händer i era liv! Spännande att få fortsätta följa.
Kram

Bloggblad sa...

Elisabet: Det är vansinnigt rolig, jag gillar det - men anspänningen kostar en del energi.

Musikanta: Ursäkta att jag ler - men jag minns att din mobil gick igång i kyrkan under vår mässa...

Jag skulle aldrig kunna med att säga till någon att inte komma om de inte passade tiden - vem vet varför? Damen i mådags, berättade att bussen bara hade kört förbi henne... och när hon bytte till spårvagn körde den iväg innan hon hann fram. Hon var så ledsen. Kan ju inte springa med rullator. Skulle jag då ha straffat henne extra? Aldrig.

Ruta Ett: Förvisso, men jag känner många lärare som tycker att det är fruktansvärt svårt att prata inför vuxna. Det tyckte jag under mina första år, men numera stör det mig inte alls.

Maggan: Synd att det är lite långt till Laxå, annars skulle jag gärna komma dit med henne.

Margaretha: Ja, det är kul att träffa nya spännande bloggare - en del gamla slutar skriva och försvinner spårlöst - och så kommer det nya.

Annika sa...

Skulle gärna se dig framföra monologen. Hur lång är den?
Vet ju att det är svårt att stå ensam på en scen och framföra ett långt stycke.
K och hennes vänner får bla lära sig hur man "stänger ute" störningsmoment som skådespelare. Inte det lättaste.
Härligt att det gick bra då du framförde den.

Bloggblad sa...

Annika: Den tar ca 35 minuter.
Jag var med i en dramagrupp för många år sen, när jag var ung. Då lärde jag mig det där att gå in i rollen och vara den jag spelar. Sen har jag spelat amatörteater några gånger. Nu känner jag att lär mig lite varje gång...

Jag kan nog stänga av en del av det som händer, men om någon skramlar in och alla tittar dit - eller som idag, att det strömmade musik plötsligt ur högtalarna... det kan jag inte koppla bort. Att jag blir torr i munnen har jag vant mig vid, vet att det går att prata ändå. Mitt i monologen har jag lagt in ett litet spex och dricker "kaffe" ur en gammal brun flaska och skojar om att det är klent: "den sortens böner slösar dom inte mä!" Då får jag i mig lite vätska i alla fall.

Musikanta sa...

Konstigt - jag som aldrig har mobilen på och, OM jag skulle ha den på så ringer det aldrig någon på den. Är du säker på att det var min mobil? Har inget minne av det...

Roligt att det gick så bra och att det kom så mycket folk! Grattis!

Bloggblad sa...

Musikanta: Jag hörde att det ringde - men det var någon annan som satt närmare som hörde att det var din när du öppnade väskan och stängde av det. Det såg jag att du gjorde - men kan inte svära på att det var din. Men det är ju länge sen...
Till mig ringer det så sällan någon att jag ibland ens glömmer att jag har den med, men den inneboende ondskan hos tingen, gör ju att det är just vid olämplig tidpunkt som veckan enda signal kommer.

Musikanta sa...

Ja, de enda telefonsamtal jag får är från konstiga telefonnummer - så det måste väl varit någon sådan som ringde i så fall. Var det någon som SÅG att jag stängde av min mobil är det klart att det var jag. Men du vet, närminnet är inte vad det har varit...

Ökenråttan sa...

Är du nervös inför framträdandena? Bra! Det är bara amatörer som inte är nervösa, säjs det. Lycka till med turnerande med mormorsmormor!

Bloggblad sa...

Musikanta: Jag hade inte dragit upp det om du inte skrivit om hur irriterande det är.

Ökenråttan: Ja, jag är alltid lite pirrig. Inte så nervös som jag var förr, men anspänningen känns - och koncentrationen är total. Jag vill inte sitta med vid nåt bord om de ska äta/fika före och prata och försöka vara trevlig. Tyvärr börjar ofta tillställningarna med lunch eller fika.

Förresten - kom det nåt i Länstidningen? Per kollade på jobbet ett par fredagar efter, men hittade inget.

Anonym sa...

Det är ju fotoförbud på teatern så även superproffsen störs nog när något annorlunda händer under föreställning.
Grattis till att mormors mormors kläder fick luftas och att det gick bra!
När det gäller riktigt stora föreställningar får man inte komma in om man anländer försent. Rullstol eller inte.

Kulsprutan

Bloggblad sa...

Kulsprutan: Jag var på De Geerhallen, fullt hus ca 1300 pers när Jonas Gardell uppträdde. Då kom och gick folk huller om buller (skulle väl på toa efter att ha druckit öl både före och i pausen?) och han kommenterade det väldigt spydigt, så förmodligen blev han störd. Det är ganska oförskämt att ränna ut och in på det sättet. Det var väldigt ung publik, kanske är de inte tränade i hur man gör och inte gör? Eller också gäller andra regler nu?

Nu vill jag ju inte jämföra min monolog med en större teaterföreställning, så att bli bortmotad pga för sen ankomst kommer inte i fråga, även om jag tycker att det stör.

Ökenråttan sa...

Jodå, det kom nåt som hon Kerstin mejlade över. Rätt obegriplig text, faktiskt, haha.

Bloggblad sa...

Ökenråttan: då kom det in ganska långt efteråt. Synd att jag missade det, när valet var igång var Per inte på jobbet, och tidningen fins bara i en enda affär ganska långt hemifrån, så jag missade artikeln. Men om den var obegriplig kanske jag ändå inte hade fattat..

Klimakteriehäxan sa...

Har sagt det förr och säger det igen: skulle gärna vilja träffa den där tanten från förr, i din tolkning!

Bloggblad sa...

K-häxan: När du blir pensionär kan du ju göra utflykter!