Nu ändrar jag svaret till: I väntan på våren - längst ner står vad jag väntade på när jag börja skriva.
Jag fick försmak av våren idag när jag såg en massa gula små solar på långpromenaden - som blev extra lång bara för att det var så vackert och varmt. Riktigt svettigt blev det med nittio minuters stavgång.
Två små vitsippor hade gjort sig beredda, men vågade inte titta fram riktigt än.
Jo, när jag började lägga in blombilderna satt jag och väntade på att bli upphämtad för att åka iväg till ett litet litet bönehus mitt ute i skogen och sjunga. Ett sånt där gammalt som man passerar ibland och undrar om det verkligen används numera. Det här används två eller tre gånger om året. Men en passionsandakt mitt i veckan lockade inte många. Jag tycker synd om de tappra själar som försöker hålla igång den här traditionen, två damer hade dukat och bakat och en av dem hade gjort underbara små blomuppsättningar till altaret och kaffeborden. Kvart i sju kom första kyrkobesökaren, en ung präst från Gusum. Fem i sju kom en dam och två minuter i sju kom ytterligare två damer. Så med kyrkvärdarna inräknade satt det fem personer på första raden och så vår vokalensemble med åtta personer ... Det kan inte vara ryktet om vår sång som håller folk borta, för den brukar hålla rätt hög kvalitet. Det vågar jag påstå trots att jag är partisk.
Nåväl, vi sjöng och lyssnade på intressant predikan. Vår tenorpräst tjänstgjorde ikväll, han har bott länge i Israel och berättade saker som jag inte hade hört tidigare och fikat efteråt var så trevligt och vi pratade och skrattade länge... kanske hade det inte blivit så trivsamt om salen varit fullsatt? Den unge prästen sa att vi får räkna in alla änglar som lyssnade på oss...
22 kommentarer:
Ja, jag ler när jag läser dina rader .., ni gör det bra som åker runt och underhåller, om det nu är det rätta ordet? Och man undrar ju hur dom som arrangerar det hela orkar kämpa vidare?
Just den här kvällen hade jag inte väntat att det skulle komma så många, även om de brukar vara mer trogna inom frikyrkan. (EFS i det här fallet)
Vi har väldigt trevligt tillsammans, och just igår var det ändå övningskväll, och eftersom en duktig sopran var borta fick jag klara mig nästan själv. Den unga flickan som också är sopran kunde inte alla sångerna och har en svag röst - så det blev verkligen en utmaning att klara stämman.
Säkerligen satt det en hel del andar och lyssnade också... så är det i de flesta kyrkor jag besöker. Fler änglar och andar än levande människor.
Hoppas våren kommer för att stanna ett tag den här gången :)
Intimiteten var väl inte att klaga på men synd att fler inte fick höra er sjunga vackert.
Kulsprutan
Nina: Jag har en ganska stark tro, men utöver den helige anden har jag väldigt svårt att tro på andar från andra människor. Men jag kan ändå känna liksom avtryck av alla som suttit där i lokalen genom nästan hundra år... så känner jag även i kyrkor, att en plats som betytt mycket i både glädje och sorg, liksom sparar upplevelserna.
Kulsprutan: Vi hade ju trevligt som vanligt, men det är synd om dem som anordnar gudstjänster och andra evenemang när så få vill komma. Bara tre stycken utöver kaffetanterna.
Kul att få direktsvar på min kommentar. Det är första gången på alla de år jag läst din blogg som det hänt.
Kram från Kulsprutan
Kulsprutan: Om jag sitter vid datorn när en kommentar kommer in, då brukar jag svara direkt, faktiskt. Men nu sitter jag inte så jättemycket vid datorn, och när jag jobbar brukar jag koppla ner mailen så att jag inte blir störd av att det plingar - nyfiken är jag ju, så jag kan inte låta bli att titta.
Får du mail när jag har svarat? Annars måste det ju vara en lycklig slump att du också satt där och såg när svaret kom!
Men det var ju precis det jag menade: att det var ffg som vi båda satt vid våra datorer och svarade varandra på direkten. Trevligt och ffg på alla dessa år.
Kulsprutan
Så fint med alla vårtecken.
Blåsippor och vitsippor ser jag inte här hos mig om våren.
Ja, säkert fick ni trevligare då ni var färre på gudstjänsten, mer intimt och mer pratvänligt efteråt.
jag har helt tagit bort tjänsten med mail vid kommentar på min blogg. Skönt.
Kulsprutan: Nu har jag däremot haft en lång paus. 98 minuters stavgång och sen en timme i soffan med svt-play... skönt båda delarna.
Annika: Jag får mail när någon kommenterat hos mig, men har valt bort det när andra kommenterat hos andra som jag skrivit något hos.
Men du får ju så himla många kommentarer att det väl skulle bli fullt i din inbox!
Har du "fel" skog för att få sippor, eller växer de inte på den breddgraden? Jag såg blåsippor i Alperna när jag var där en vår, blev riktigt snopen, hade fått för mig att det var något svenskt... mest för att jag aldrig varit utomlands vid den tiden på året.
Tycker det lilla blomsterarrangemanget med krokus o tussilago m m är helt underbar! Sången matchade säkert!
K-häxan: det var flera faktorer som var emot oss, med tanke på akustik, gammal otämjd tramporgel som kompinstrument och lite för trångt för att stå i halvcirkel för medhörning. Ändå lät det nog ganska okej. Blommorna vissnade inte av sången i alla fall.
I dag när jag sjöng solo efter min show, var det en dam som torkade tårar med servietten. Det har aldrig hänt. Förresten, kanske hade hon ögonkatarr?
Pssionsandakter tillhör inte det roligaste. och det vet folk. I synnerhet inte när de är på lokal. Förr i världen hade vi passionsandakter hemma hos någon församlingsmedlem. Det var väldigt trevligt och tio - femton personer var precis lagom. Då kunde man stå ut med de hemska läsningarna om lidandet före korsfästelsen när man fick kaffe och prata efteråt.
Det kunde man ju här i Salem också efter vad jag förstår, så det var ju synd att det kom så få. Kanske det iskalla vädret inverkade - det kan vara kallt på ett ställe som sällan värms upp - det vet de som brukar gå dit.
Fullt var det däremot i Börrums bygdegård idag - ca 60 personer, Sankt Ragnhildskören inräknad. Trots att vi inte sjunger i stämmor så fick vi en härlig respons. Men så har vi ju en lite annan repertoar än Vokalensemblen :-).
Musikanta: Att det var din bror som predikade, förstod du väl? Det var riktigt bra, inga "tråkiga" läsningar som du kallar det... Om man tar bort allt det religiösa och sätter in dragspelsmusik och allsång i stället, då kommer det förmodligen alltid mycket folk till kyrkorna. Kanske vore det nåt att satsa på?
Kanske också lika bra att sluta med att lägga tid på att sjunga klassiskt i stämmor? Det kommer betydligt fler till kyrkan om gatumusikanterna uppträder, än om det kommer en a capellakör och sjunger klockrent.
Låter jag bitter? Ja, lite tröstlöst känns det allt ibland. Lunchträffen jag uppträdde på igår drog också mer folk än det kommer på en genomsnittlig gudstjänst - men jag är säker på att maten drog mer än jag!
Bloggblad:
Det var väl första gången Gunnar höll en passionsandakt så han visste väl inte hur dessa brukar se ut. Tur för er! Alla de hundra gånger jag spelat på sådana är det läsningar från lidandetshistorien som förekommer. Några kapitel och sen en psalm.
Jag har ju satsat på kända melodier och en del allsång också och det gillar folk. Det är lite som med konsten, det där med capellasång. En del förstår sig inte på den...
Det var säkert 50/50 - det som drog folk till din lunchträff. Inte bara maten utan att få träffa lite kompisar och prata av sig...
Musikant: nu kunde du ju ha varit lite artig och sagt att jag drog några procent.... För det var faktiskt två som kom bara för att lyssna på mig! Resten kom förmodligen för mat och samvaro. Men de skrattade mer än någon publik jag har haft till Britta-Cajsa, så jag tror att de uppskattade det.
Tänk, jag tycker faktiskt inte att de där texterna är tråkiga. Men du har rätt i jämförelsen med konst, jag förstår nog inte finessen med allsång. Däremot förstår jag finessen med stämsång....
Tenorpräst? Betyder det att han sjunger tenor?
Frågvisa Karin
Pettas: Hehe... det kanske lät som en term för något konstigt, men det var bara min sammanslagning av att vi har en tenor som också är präst... fast pensionerad, så han tjänstgör mest som vikarie numera.
Vad fint att ni åker runt och sjunger i olika kyrkor. Även om inte många var där, så de som verkligen var det, var ju värda den, som jag är säker på, fina sången. Rörande att det finns personer som arrangerar, kokar kaffe m m. Tyvärr känns det lite som det är sista generationen. Eller kanske inte .... ;-)
Margaretha: Det kommer ju ständigt nya tanter med åren... men jag är inte alls säker på att min generation är lika mycket för att fixa kaffe och baka och sen diska efteråt, som den generation som är 10-15 år äldre.
Skicka en kommentar