En av de få riktigt vackra sommardagarna hade jag bestämt mig för att haka på med en dagsvandring för miljön, vårt arv... (Jag erkänner att jag hade bytt dag om det hade regnat och stormat, för dagsvandrare behöver inte anmäla sig, bara dyka upp tid med matsäck.) För den som blir sugen att pröva, finns många chanser kvar. Först om en månad är man framme i Lund. Där stiger vår ledare av, och någon ny fortsätter ner mot kontinenten.
Jag anslöt till gruppen i Gårdeby, strax utanför Söderköping. Maken tog en omväg till jobbet och lämnade av mig. Till Gårdeby går inga som helst bussar eller tåg. Efter en kort morgonbön gick vi på den gamla klosterleden mot Askeby, ett livaktigt kloster för många hundra år sedan. Här tar färdledaren ett titt på kartan.
Vi vandrade i rask takt i 45 min, pausade i 15 och så höll det på tills vi var framme. Ett längre stopp för mässa och lunch blev det också. Fem vandringspass sammanlagt, vartannat under tystnad. Några kloka ord att fundera på under vägen fick vi också. Under rasterna var det allmänt trevligt småprat.
Det var bara några få som kände varandra sedan tidigare, just den här etappen var vi tio som gick, plus en som körde följebilen. Övernattarna slapp släpa på madrasser och sovsäck, och vid stoppen kunde man få sin vattenflaska påfylld. Jag läste på #ekovandringen på instagram att det hade varit stor anslutning runt Stockholm. Gissningsvis kommer det att bli det runt Vadstena också.
Trots att jag bott här i mer än 30 år, var det här helt nya vägar för mig. Rena idyllen.
 |
| En bild från middagsvilan - tre fästingar fick jag plocka bort när jag kom hem.... |
En deltagare hade rest från Umeå och anslutit i Norrköping, två kom i bil från Göteborg för att gå med i några dagar. Några hade anslutit i Nyköping och skulle hoppa av i Vadstena. Bara ledaren hade hängt med från Uppsala. Tanken är att det ska vara som en stafett som ska ge eko hela vägen mellan Uppsala och Paris - och även på västkustsidan. En vandring startar i Strömstad och ansluter i Lund.
Så här vacker utsikt hade jag när jag gick "bakom kröken" - vilket jag inte borde ha gjort i högt gräs... det var nog då mina anhängare passade på.
Men - det var nåt visst att lägga sig raklång och titta upp mot himlen. En snabb chansning med mobilkameran blev riktigt lyckad.
Utmed vägrenarna blommade det.
Det var riktigt härligt att bara trava på i tystnad, höra ljud från traktorer och kossor, känna doften av klöverängar - jag som haft dåligt luktsinne länge, blev överlycklig över alla dofter jag kände. Jag pratade knappt alls med någon under själva vandringen, så vilsamt att gå i egna tankar.
Ganska trött i fötter och ben var jag när vi kom fram till Askeby kyrka. Där blev vi välkomnade av kyrkans personal som hade förberett en måltid (vilken jag avstod från och ringde efter hämtning) men vi hade en liten andaktsstund vid den ek som planterats på alla stopp mellan Uppsala och Paris. Den ska symbolisera dels trygghet och långsiktighet - dels är det en liten ordlek med eko...
På varje ställe fylls en plastflaska med vatten, den bärs till nästa ställe och så vattnas eken där under en liten ceremoni. Flaskan fylls med nytt vatten, som sedan bärs till nästa ek. Jag blev förstås glad när någon föreslog att jag, som bara hade den här chansen, fick vattna eken långsamt medan en bön för allt levande och för miljön bads. Sen sjöng vi "Må din väg gå dig till mötes" både för varandra och för de andra som hade gått sin del färdigt samma dag.
För den som nu blev sugen att haka på, finns det en länk här:
www.ekovandringen.se där man kan se var gruppen befinner sig just nu, och var man kan haka på. Ska man inte sova eller äta, så kostar det inget och man behöver inte anmäla sig. Bara komma i tid. Det var en fin upplevelse, även om jag var rätt mör i fötter och ben. Under sista trekvarten gassade solen på rejält, i början gick vi genom stora skuggande skogspartier. Men helt klart var det värt den träningsvärk jag har känt idag.
12 kommentarer:
Skulle inte palla en så lång promenad i dagsläget. Bravo!
K-häxan: Jag var lite orolig för fötterna, får lätt ont i den ena men har blivit bättre med specialgjorda inlägg i skorna. En och en halv timme går jag ofta i ett sträck, men nästan fem timmar - det är rätt mycket. Så glad och nöjd att jag fixade det utan att ringa efter hämtning. Maken var förvarnad... men bara trötthet fick mig inte att ringa.
Kompisen i Strömstad säger att vandringen börjar nånstans i Norge och kommer in i Sverige vid Strömstad.
Cecilia N: så mycket bättre! Här har det bara talats om att den västliga startar i Strömstad. Jag följer vandringen på instagram, jätteroligt att se bilder från olika ställen här i Östergötland - jag känner ju väl till ställena de passerar. I dag var det 27 stycken som gav sig av från Linköping till Vreta kloster. Förmodligen många fler i Vadstena där Pilgrimscentrum finns och många är aktiva. Biskopen skulle vara med där och gå någon av dagarna, han drar säkert också :)
Vilka idyller! Trevlig form av motion, verkar det som. - Nu ska jag se om jag kan få till det så att du är med bland mina förvalda bloggar ... Har haft enormt krångel med datorn p.g.a. byte av operativsystem. Suck.
Ökenråttan: kul att se dig här igen! Jag blir så glad om jag får ligga bland favoriterna.
Det var en fantastiskt fin upplevelse att vandra med en bit på vägen. Men mina fötter och ben var nöjda med en dag.
Du var favorit hos mej, så klart, inna jag bytte system, men nu ... För höra med datasonen hur man ordnar detta.
Tur att du har sådan kondition genom att du går så mycket varje dag. "I rask takt" - det hade jag aldrig klarat. Men så är jag ju femton år äldre än du också - får skylla på det. Måste i alla fall ha varit en spännande upplevelse. Fina foton du delar med dig också.
Vilken fin vandring. Den skulle jag gärna ha varit med på också. Älskar att vandra.
Vackert väder likaså, ännu bättre.
Ökenråttan: Jag får försöka leva upp till ansvaret att vara favorit...
Musikanta: Åldern är bra att skylla på ibland. Fast det var en dam som säkert var en bra bit över sjuttio som traskade på för fullt. Och en man som nog var närmare sjuttio. Han åkte runt och gick den här sortens promenader lite överallt.
Annika: Du som är på instagram kan följa det på #ekovandringen Det är nästan helt nya personer nu som går, jättehärliga bilder finns det. De är nedanför Omberg just nu.
Det var så otroligt härligt att traska på i tystnad tillsammans med andra genom sommarlandskapet, jag är verkligen glad för den dagen.
Marianne - har du lagt ner bloggandet??? Klimakteriehäxan, som nu provkommenterar utan att vara inloggad. Har fått klagomål ...
K-häxan: Nej, det har jag inte. Men jag har haft väldigt mycket för mig ett tag. I dag och i morgon är jag helt ledig och jag ska bara ta igen mig. Förhoppningsvis hinner jag sköta om bloggandet också.
Skicka en kommentar