torsdag, december 03, 2015

Roligaste jobbet någonsin!

Jag trodde att jag skulle slockna direkt i soffan efter en intensiv dag, men icke! Jag ligger här på värmefilten medan skymningen faller bakom adventsljusstaken i fönstret och bara ler...

Numera längtar jag hela veckan efter "mina" flyktingpojkar. De nya som tillkommer faller in och hänger på, de flesta killarna känner varandra redan. Som väl är träffar jag dem som "försvinner", när de kommer in i introkursen under mitt fredagsjobb. (Låter kanske rörigt, det är det inte, men lite svårt att förklara för en oinsatt.)

Vi börjar "skoldagen" (slussin är inte skola i egentlig mening, utan tre veckors introduktion med intensivkurs i samhället innan de slussas in i skolväsendet) med drop in från åttasnåret, bussarna kommer lite olika. En halvtimmes prat om datum m.m. sen drar vi iväg till skogen på torsdagarna.
Andra dagar har annat innehåll. I dag fick kollegan och jag ett ryck och drog rakt in i djupa skogen, struntade i alla stigar och skuttade på mossan över stockar och stenar. Allt under intensivt övande på vad allt omkring oss heter, och på diverse bra fraser. Spex och skoj och lek i mängd! Jag har skrattat massor, det gjorde mig mer pigg än vad de hiskeliga backarna gjorde mig trött. Förresten fick både kollegan och jag draghjälp uppför de värsta backarna, och ingen tror väl att vi behövde bära ryggsäckar? Här snackar vi väluppfostrade grabbar!


Jag fotar mycket för att ha i undervisningen, de vet ju vad vi gjort, och då förstår de bildtexterna. Då fotar jag förstås deras ansikten, men här visar jag bara bakifrånbilder.

Att mata änderna med de smörgåsar som blev över var en klar succé.

7 kommentarer:

Elisabet. sa...

Men det måste ju vara helt underbart att känna att man verkligen GÖR skillnad, för det gör ni ju! Och att ha med trevliga människor att göra, vad betyder inte det, både för er och pojkarna?
Men är där aldrig några töser med?

Bloggblad sa...

Elisabet: det lär finnas några flickor som kommer genom "återförening", men ingen släpper iväg ensamma döttrar på en sån vansinnigt farlig resa.
Undrar hur det ska bli när alla våra nästan hundra grabbar får hit sina familjer, för de vill de... Här finns inga bostäder.

Maggan sa...

Hej! Härligt att läsa om dina möten med "studenterna". Själv läser jag privat med en ung kvinna en gång i veckan. Hon var för gammal för att hamna i vanliga skolan som hennes tre yngre systrar gjort. Hon är så ambitiös och duktig. Våra samtal över köksbordet är så givande även för mig.

Klimakteriehäxan sa...

Fantastiskt fint! Din insats är naturligtvis toppen! Och du har till på köpet roligt, desto bättre!!!

Anonym sa...

Det jobbet skulle det inte vara svårt att gå till! Verkar helt underbart.
Och väluppfostrade elever som hjälper till med ryggsäckarna! Hm, är det för att de är "nysvenskar" som de är så omtänksamma och galanta?

(En oinvigd) Kulsprutan

Tankevågor sa...

Men Marianne vilket härligt uppdrag du har! DET skulle jag också vilja göra! Visserligen kommer det ju hela tiden nya elever utifrån världen till vår skola. Men vad roligt det måste vara att möta de här killarna som du gör och jag är helt säker på att det gör att de får ett gott intryck av hur de blir mötta här i deras nya land. Fantastiskt bra jobbat av dig! :-)

Bloggblad sa...

Maggan: visst är det härligt! Jag gillade ju mina små elever, men det är roligare med äldre, tycker jag nu.

K-häxan: och betalt!!!

K-sprutan: jag tror att det är uppfostran och en invand känsla av respekt för äldre. Än så länge är de så tacksamma för vad de undsluppit, är ivriga att lära sig och så tror jag att de känner en stor trygghet hos oss som finns med dem. De flesta av oss är äldre och trygga.

Tankevågor: ja, här får jag det gôttaste en lärare kan få, uppskattning, tacksamhet och ivriga elever. Jag känner hur de blir lyfta av det nya de lär sig och själv blir jag så lyft att jag nästan svävar. Enbart bonus. Plus lön, så jag känner mig inte ädel eller uppoffrande. Det är enbart nöje. Jag är SÅ glad att min körkompis (som nu är min närmaste chef) högg mig. Hon är den sorten som man inte kan säga nej till... Och det är jag enbart tacksam för.
Jag älskade mina andra elever också, de mindre, men de här går att skoja och prata med på ett mer vuxet sätt.