Den här helgens välmatade program med både stor konsert tillsammans med två andra körer och orkester inför en överfull kyrka på lördagen (Förklädd gud), och efter gårdagens utflykt till Huskvarna där Lindas och min mässa sjöngs av två huskvarnakörer - även där inför fullsatt kyrka - har gett mig träningsvärk i käkmusklerna. Mungiporna har känts fastlåsta i ett saligt leende. (Fast det är svårt att få det att se äkta ut när jag ska posera ...)
Som vanligt blev det ett stopp vid Gyllene Uttern där jag lyckades få ett bra foto på maken.
I god tid kom vi till Huskvarna, så jag hann fota ordentligt under övningen och kunde slappna av och bara njuta sen. Körerna hade övat mycket, och det gav resultat. En jämn och fin klang i god akustik gav verkligen rättvisa åt sångerna. Ren lycka att sitta och lyssna.
Vid kaffet efteråt hann Linda Sandström och jag med en kort pratstund.
Och så en fin hemresa med solnedgång över Vättern, det var inte jag som körde, jag bara tittade och fotade och njöt.
16 kommentarer:
Vi har börjat öva på Livets sånger och Himlen kommer så nära nu i Bodarnekören och alla är så förtjusta, båda kantorerna och alla körmedlemmar. Det ska bli så roligt att få framföra dem när vi tränat in dem ordentligt.
Men åh, vad roligt att höra!
Mässan som vi har gjort, heter "Låt livets sånger sjungas" och den har fått sitt namn efter "Livets sånger" som förstås finns med där.
Sångerna är som mina små bäbisar från början, sen när de har fått musik och noter och blivit tryckta är det som att skicka ut mina tonåringar i stora världen. När de sköter sig och blir omtyckta blir mamma glad :)
Vilken gåva att få lyssna på verk man själv skapat!
Verkar ha varit en riktigt härlig helg!
Vonkis: ja, det är lika fantastiskt varje gång. Jag kommer aldrig att bli blasé vad gäller den saken.
K-häxan: tur att jag inte har lika roligt jämt, för jag blir trött även av såna här roliga evenemang. Pigg i själen, men trött i kroppen. Idag har kroppen och jag vilat, men jag släpade iväg den på min enochenhalvtimmesrunda först... Det var ljuvligt. I sakta mak och utan stress.
Det måste ha varit helt obeskrivligt stort och härligt.
En riktigt bra helg.
Fin bild på din make, och jag gillar verkligen din poncho, så snygg färg!
Annika: tack, han är svår att fotografera, gör grimaser så fort han ser en kamera.
Ponchon föll jag för direkt i affären, den är mer aprikos än orange som den blir på foto. Men den är inte bra för fotografering....på flera bilder ser jag ut som om jag hade tvångströja eftersom armarna inte syns. Men IRL funkar den bra.
Vilken härlig helg och vad roligt att åka iväg tillsammans!
Härligt att det gick så bra i Huskvarna och att det var så mycket folk där också. Det lät ju fantastiskt fint om både kör och orkester och solister på lördagen.
Så roligt för dig, Marianne! Och jättefin poncho har du!
Mossfolk: ja, när det är lång resväg brukar Per följa med. Han säger att han inte vågar lämna mig med bilen, men han tycker faktiskt att det är lite kul att vara med ich se vad som händer med mina låtar.
Musikanta: tack! Det kändes väldigt bra med förklädda guden, men mitt inne i smeten hör man ju inte helheten. Men det är flera musikaliska som har hört av sig och var nöjda.
Körerna i Huskvarna sjöng så mycket bättre än jag hade vågat tro. Jag var riktigt imponerad.
Elisabet: det är verkligen otroligt när andra tar till sig det jag har skrivit och tycker att det ger dem något. Jag blir dock inte kaxig, det känns som att jag bara fått ett uppdrag att förmedla något. (Fast jag känner mig inte som ett medium för det... :) ) Ponchon är mer aprikos än orange. Jag föll pladask i affären.
Härlig känsla! Grattis!
Så mycket vacker musik och så underbara omgivningar du har i ditt liv. Trevligt att läsa här i din blogg om resan söderut och en mycket bra bild på dig!
Ha en underbar vår och stor kram från
Eleonora
Jag har inte begåvats med någon sångröst men jag lyssnar gärna på
körsång. Här i stan har vi Mariakören, som du kanske känner till.
De är duktiga men tyvärr har kören delat på sig. Man hade olika åsikter om
körledaren.
Det är ofta tillfälligheter att man hamnar på en "ny" blogg. Man har en liten trogen läsekrets och där stannar man.
Vad trevligt du skriver om dina sånger och jag förstår att det känns bra när andra också tar del av dem.
Att fånga sin andra hälft på bild är svårt. Inte gör vi en massa grimas
när vi blir fotade. Vi ler och försöker se bra ut, eller hur?. Fint foto på dig.
Ha det bra.
Kram Viola
Ökenråttan: tack! Det var verkligen ljuvligt. Jag hade tänkt lägga in lite bilder från helgen med SLFF bara för din skull, men jag har inte hunnit. Det har varot så mycket att fixa och greja med, så när jag lägger mig på soffan med paddan - då somnar jag... Men det kommer!
Polargrevinnan: jag har inte riktigt klart för mig i vilken stad du bor. Visst är det så att man får sitt lilla gäng av bloggare där man lär känna varandra. Jag går då och då in på någon ny, men alltmer sällan. Vågar ju inte hitta fler favoriter, för jag har inte tid att läsa bloggar som förr (när jag jobbade!)
Eleonora: tack! Jag såg på din bligg att du tjuvstartat våren i London!
Skicka en kommentar