måndag, augusti 15, 2016

Min nya kompis

Det har tagit ett tag att bli kompis med min nya begagnade Pfaff. Den gör inte som jag vill hela tiden, trilskas och trasslar till tråden ibland hur noga jag än trär. Manual har jag fått leta fram på nätet, men som väl är har jag lärt mig många sytermer på engelska genom Project Runway, så nu vet jag vilken pressarfot som behövs till dragkedjor och hur man byter dessa fötter. 

Två olika väskor och en liten sminkd:o har det blivit av de två tygerna jag köpte i somras i Wien. Affären sålde enbart tyger från Guatemala, www.guatestoffe.at för den som är nyfiken.

Den ena väskan är liten som en ficka, för att rymma mobil, näsduk och lite pengar när det inte finns fickor i kläderna. Den andra ska rymma A-kuvert, vattenflaska, paraply sminkväska, plånbok och en sjal eller mössa. Men jag har tyg kvar till en mellanstor också, och till den har jag mått. De här har jag sytt på gehör, lite krångligare men också mer spännande. 
Det är de små små detaljerna som gör'et... Som tar tid, alltså...
Den lilla fickväskan fanns inte på bild, men den är i samma regnbågsfärger som sminkväskan nedanför. 
Tänk att det var så roligt att börja sy igen! 

7 kommentarer:

Elisabet. sa...

Ja, jag är fylld av beundran av människor som är så duktiga med händerna! Och fint blev det!

Båthuspernilla sa...

Åååh, tyger från Guatemala, vilka minnen färgerna och strukturen väcker. Min mormor brukade resa till Mexico och Guatemala ett antal månader per år i början av 80-talet. När hon kom hem fick jag och mamma fina broderade blusar och vävda skärm mm från just Guatemala. Tyvärr kom hon aldrig hem med metervara, men vad jag känner igen stilen.

Båthuspernilla sa...

Skärm = skärp så klart.

Annika sa...

Jag med, stum av beundran. Jag kan inte handarbeta alls.
SÅ fint!!

Bloggblad sa...

Elisabet: Det är väl så att det som man kan, det känns himla lätt och enkelt, och så beundrar man dem som gör det där som man själv tycker är svårt... Jag beundrar alla med ordningssinne och uthållighet. Själv har jag tålamod som en spyfluga.

Båthuspernilla: jag har inte ens varit i närheten av såna fina förgglada tyger förut, bara sett på tv, så jag blev överlycklig när affären låg så nära hotellet. Kunde köpt med mig massor hem, men hade inte plats i väskan.

Annika: De första åren i skolan var jag hopplös, ända upp till åttan gjorde mamma färdigt mina slöjdalster för att jag inte skulle få underkänt. Men sen när jag fick välja bort matten för att ha slöjd i stället, då var valet enkelt och jag upptäckte snabbt att jag kunde.

Klimakteriehäxan sa...

Så fina! Det finns oändligt mycket vackra textilier i Guatemala. Under mina år där samlade jag på mig en hel del, av olika sorter. Funderar på hur jag kan använda dem på nåt smart sätt. Har funderat på att försöka få till en utställning.

Bloggblad sa...

K-häxan: Lyckliga du som har fått frossa i tyger på plats! Jag hade ledigt kunnat köpa ett av överkasten och sen målat om i sovrummet för att det skulle passa bättre...

Jag älskar redan väskan! (Säg till när du ska ha utställning så kommer jag!)