onsdag, april 12, 2017

Skulle jag bli en torpare?

Jag hade tänkt blogga lite om familjens nya (fast urgamla) skötebarn redan förra veckan, men kom helt av mig efter fredagens händelser i Stockholm och blev sittande vid teven. På väg hem från en glad och trevlig fikastund efter mitt uppträdande med mormors mormor hörde jag vad som skett via radion. Vips var den nöjda glada känslan borta.

Livet och vardagen kan ju inte avstanna helt, så här kommer ett inlägg om en fridfull plats som maken och jag förälskat oss i . Han är uppvuxen i storstogen, eller i alla fall ett stenkast därifrån, men han har aldrig längtat efter stuga. Bara efter båtliv (somrarna tillbringade han på en ö längst ut i havsbandet). Jag som är uppvuxen i asfaltdjungeln har nöjt mig med skogspromenader och har inte heller längtat efter stuga. Men... så föll vi pladask. Det som fick oss att ens åka och titta, var att det ingick båtplats; vi skulle komma lite längre ut i skärgården direkt och slippa den långa transportsträckan genom Slätbaken. Och framför allt: hyran skulle inte skilja sig så värst från förra båtplatsen utan stuga.
Det är redan en del borttaget av all sly - och mer ska bort... Lite utsikt och luft runt stugan ska vi ha. Det här togs vid första titten i höstas.
Stugan ligger en kilometer från bryggan där båten ska ligga, och alldeles ensam i skogen. Ingen el, inget vatten, men frisk luft (mycket skägglav på träden) och en härlig fors 200 meter från huset. Inuti var det redan fräscht (efter många timmars städande, skrubbande och spindelvävstorkande) inget behöver åtgärdas mer än två lister som mössen gnagt sig in igenom (redan klart). Men det ingår att vi (läs: maken) målar om på utsidan och byter en och annan trasig bräda.

Det har stått tomt i flera år, men nu har det alltså fått liv igen. Några möbler och gardiner är på plats. I morgon kommer det dit lite mer. Huset tillhör kyrkan (stiftet), alltså kommer vi inte att ha någon som hänger över axeln eller smyger runt och kollar ideligen (som vi var med om för 30 år sen när vi hyrde stuga privat ett par somrar) utan vi har fått förtroendet att vårda detta kulturarv på bästa sätt, och så händig som en av oss är, blir det inte svårt. Maken har letat i gamla skrifter och hittat uppgifter om att torpet fanns redan på 1600-talet. Det är omöjligt att inte filosofera över hur mycket som hänt under de låga väggarna - och bakom de höga trösklarna. Sonen kan tyvärr inte stå rak mer än på ett par ställen, men han får väl slänga sig i soffan när han kommer. Utomhus är det högt i tak!
Min farmors gungstol passar perfekt här. Men de somriga gardinerna är nysydda för ändamålet. Brassestolen ska förstås inte stå vid fönstret...
I köket stod en rätt nymålad soffa (genom grannen vet vi att den ställdes dit och målades på 80-talet). Min mormor sov i en sån i många år. Jag tänkte först att det skulle vara som att ligga i en kista och sova, inte fattade jag att den gick att dra ut, det såg jag först när jag skurade den. Madrassen vi provade med blir perfekt, och jag kan mycket väl tänka mig att krypa ner där. Alla råttlortar och fluglik är bortskurade. Nu låter det kanske som om jag är den händige av oss. Med gardin- och kuddsömnad så är jag det, men såg, hammare, borr och röjmaskin är det maken som mer än gärna svingar. Den som ser sladden på golvet förstår kanske att jag har dammsugit med båtdammsugaren på ett bilbatteri...
Matbordet vid fönstret kommer från min mormor. Det är värt ett eget inlägg där jag högtidligen ska ge det upprättelse! Det kommer!  
Jag gissar att det mest blir dagsutflykter till stugan, det tar bara 20 min dit med bil, men jag är lite sugen på att tillbringa ljusa sommarnätter där - liksom stjärnklara augustinätter... Våra sju båtsomrar har varit väldigt väder- och vindberoende, men nu behöver vi inte gå här hemma i villan och vänta på båtväder. Nu blir det lättare med korta båtutflykter när solen tittar fram.

Det blir förmodligen en del stugrelaterade blogginlägg framöver. Med bilder från när vi (nåja, jag dokumenterar) riktar upp dasset, letar fram grillplatsen under mosslagret och bygger ihop en liten diskbänk etc.

12 kommentarer:

Evas blogg sa...

Så spännande. jag ser fram emot fler inlägg. Är det bara ett rum?

em sa...

Så rart det ser ut - som att leka med ett dockskåp.
Margaretha

Bloggblad sa...

Eva: Ja, det är ett rum på ca 20 kvm och köket är 9-10. Precis lagom mycket att städa... fyra jättesmå fönster. Hade det varit ett större hus hade vi tvekat.

em: Tack, ja det känns ungefär så. Nu har vi satt dit ett par sängar också, men inte riktigt bestämt än hur det ska möbleras för att bli funktionellt.

Cicki sa...

Det ser helt underbart ut. Förstår att ni blev förälskade. Jag som är lite fascinerad av svensk gammal bonnhistoria blir exalterad när jag läser att torpet har anor från 1600-talet. :-)

Bloggblad sa...

Cicki: Min man letar och letar - och har hittat en mängd uppgifter, så nu har flera namn på folk som fötts och bott där under 1700-talet. Mer kommer säkert. Jag känner en dam som bodde där för många år sedan, hon har en villa i närheten och känner till massor, jag hoppas träffa henne i morgon, då ska det bli utfrågning!

Vonkis sa...

Tänkte just att det såg ut att vara lågt i tak. Tänk att folk var så mycket kortare förr. Undrar hur lång människor kommer vara om ytterligare några hundra år.

Stugan ser verkligen härlig ut och som du skriver, lagom stor.

Efter studenten var jag och en kompis närmare en vecka i en el- och vattenlös stuga utanför Umeå. Maten förvarade vi i en lucka under golvet. Jag hade med en liten radio som gick på batterier så varje kväll lyssnade vi på Karlavagnen. Det var en mysig vecka.

Musikanta sa...

Det ser väldigt fint ut - du måste ha jobbat väldigt. Jag har ju varit med om något liknande för några år sen när vi skulle tömma farbror Willys hus i Värmland och som inte hade städats på många år. Där var det mest råttlort...

Ruta Ett sa...

Det där ser ut som att det blir alldeles underbart för er! Just en sån kökssoffa sov jag i som barn och vi bodde i ett rum och kök. Jag tyckte att det var väldigt mysigt och inte alls obehagligt.
Vilket stugfynd! Fast själv skulle jag inte vilja vara utan el och vatten, men det är ju jag...

Bloggblad sa...

Musikanta: Vi blev båda förvånade att det blev så rent och fräscht av att sopa väggar och tak rena från locknät och att sopa och skura golv och hyllor. Det tog inte så många timmar eftersom det är litet och det var helt tomt. Stor skillnad också att städa inför något positivt, mot att röja efter någon som dött. Det har jag ju varit med om några gånger...

Bloggblad sa...

Ruta Ett: vi kommer nog inte att bo många nätter i rad, det är nära hem, tar bara 20 min. Men jag kan lätt tänka mig att bo där under varma ljusa sommardygn.
Vi ska ha så lite grejer där att det blir tid för avkoppling!

Pettas sa...

Vilket fint sammanträffande för er, båten och stugan. Perfekt helt enkelt. Närmare hav och båt, bara att kasta sig i båten och dra iväg när vädret så tillåter. Annars mysa i stugan och skogen. Grattis, grattis!

mossfolk sa...

Men ÅH vad roligt med ett litet torp med så gamla anor. Spännande att fundera på vilka som har bott där och hur livet sett ut för dem. Och så ett så fint läge dessutom.