onsdag, december 11, 2019

Ett helt år

Nästan ett helt år har gått sedan jag bloggade senast. Och jag fick sitta och grubbla en lång stund på hur jag skulle komma åt att göra ett nytt inlägg.

Jag läser en del bloggar sporadiskt, men sedan facebook kom tycker jag att det är snabbare att hålla kontakt med gamla och nya vänner där. Men eftersom jag vet att det finns några som inte är med där och som vill ha lite kontakt kan jag ju visa att jag lever och har hälsan i alla fall.

För att illustrera att jag håller igång, kommer några bilder från året som gått. Det som blev mitt allra största äventyr hittills, 12 mil på Caminon mellan Tui vid portugisiska gränsen och Santiago de Compostela är roligast att visa. Jag åkte alldeles ensam, på en färdigköpt resa med väsktransfer mellan hotellen, men det fanns ingen annan med på den resan. Däremot mängder av andra vandrare, många att småprata med på rastställen, men inte en enda svensk.Jag fick träna hårt på både engelskan och tyskan. 

Här är jag på väg mot Redondela i bakrunden, vid en vik av Atlanten.
 Framme i Redondela, ljuvlig sandstrand, så det blev en lång extrapromenad utöver dagens 19 km.
 Utsikt över sundet mot Atlanten från restaurangen på hotellet där jag bodde.
 Framme i Pontevedra - jag gick sista biten ihop med några portugiser som visade att alla besökare måste dricka ur fontänen. Nåja... jag låtsades mest dricka.
 Någonstans vid en gammal kyrka under sista dagen på väg mot Santiago.
 Flera av stigarna var byggda av romarna omkring år 20... stod det på skyltarna. Väl slitna stenar, inte alltid lättvandrat. Men i övrigt var det grusvägar eller asfaltd:o.
 och så det obligatoriska fotot framför katedralen i Santiago som betyder Sankt Jakob (lärde jag mig först i somras). Där finns aposteln Jakobs grav, tror man... Nu är kyrkan nästan helt stängd för reparation inför jubileumsåret 2021, men utsidan var klar, så byggnadsställningarna där var borta.

Den här resan var så fantastisk att jag gärna vill göra om den från ett annat håll.

Men först väntar operation av ena ögats gråstarr, julsånger och sedan vårsånger och räfsande vid stugan.... 

God jul och gott nytt år om vi inte ses på ett tag! 

7 kommentarer:

em sa...

Ja, du store värld så fort åren rasar iväg!
Det låter som om du haft ett givande år.
Roligt att se dig här igen.
Margaretha

Bloggblad sa...

Tack! Jag smyger ju omkring ibland, men mycket sporadiskt. Känns som att det var roligare att läsa bloggar när jag själv var aktiv och skrev och kommenterade.
Visst går tiden himla fort! Nästan så man känner hur den susar så det hörs. Eller är det vinden??? Eller min tinnitus?

Ja, året har varit riktigt bra. Lugn och ro på alla fronter, alla i familjen är friska och mår bra, då mår jag bra. Lite skavanker på mig bara, opererade ena ögat mot starr i förrgår. Håller på att vänja mig nu vid att jag ser bättre på det f.d. dåliga ögat än det som var bäst förut...

mossfolk sa...

Nämen, jag som hade plockat bort din blogg från min lista eftersom jag inte trodde att här skulle bli fler inlägg.
Vad roligt med en liten uppdatering. Och så himla modigt att resa ensam sådär! Vilket äventyr...

Bloggblad sa...

mossfolk: Jag har ju sett i min lista att många gamla favoriter slutat uppdatera...

Ja, den resan var mitt livs hittills största äventyr. Jag är så sugen på att göra om det, fast då vandra från ett annat håll.

Vi får väl se om det kommer några fler uppdateringar - på Facebook har jag så förskräckligt många "vänner" som jag tackat ja till, utan att jag egentligen vill att de ska veta så mycket. På bloggen känns det som att jag kan vara lite mer anonym, främlingar (sånär som på spammare) letar sig inte hit.

Musikanta sa...

Jag såg inte förrän nu att du hade gjort ett inlägg på bloggen igen. Fina bilder från din resa - förstår att det är ett minne för livet. Hade du stavarna med på flyget eller köpte du dem därnere?

Musikanta sa...

En fantastisk vandring du har gjort. Blir kanske ett föredrag med bilder så småningom. Hade du stavarna med dig på flyget?

Elisabeth sa...

Tittar bara in och lämnar en påskkram i tanken till dig.
Inte ofta man läser eller skriver blogg nu för tiden men
ibland faller andan på och man kan nästan sakna den
”den gamla goda tiden”. Kram