Min tur att hitta kantareller

Jag har sett så många kantarellskördar på facebook och blivit grön av avund, för där jag går växer det inga! Vi har hittat några nävar med blåbär, men de har varit små. Bären alltså, nävarna är rätt stora. Men så idag fick maken en idé att gå över ån efter vatt.... nej, efter kantareller. Och där, i mossan, på ett område som ett normalt köksgolv, fick vi ihop en dryg liter. Vi letade vidare... utan resultat. Men fy tusan vilken terräng... inget för veklingar! Jag som redan var slak i kroppen efter att ha stavat mig till badplatsen, sex km bort, i stekhet sol, och sedan simmat några längder - att jag fick skjuts hem i bil kan vi ju hålla tyst om.

Nu upptäcker jag att det låter som om det är synd om mig! Det är det absolut inte. Nu har myggen kommit igång ute, så nu sitter jag framför brasan (eldar inte så hårt) och surfar och läser. Maken ligger som vanligt på sängen och läser på sin padda. Tyst och fridfullt. Här i stugan känns det som om alla vardagliga bekymmer är riktigt långt borta.