måndag, augusti 17, 2020

Sommardagar

När jag var sju år och gick till skolan utmed järnvägen i Uppsala, växte det en enormt stor solros vid gångvägen. Jag hade aldrig sett en så stor blomma. Vill minnas att själva blomkorgen var så jättelik. Varje dag stannade jag och tittade på den en lång stund, förundrad. 
Kanske var det med den, som med så mycket som var stort när man var liten... kanske var den bara som en av de här hemma vid garageväggen. Så fina blev de nedstoppade frön som jag hittade i en flera år gammal fröpåse. Vid stugan stoppade jag helt sonika ner några fågelfrön - de blev inte så jättestora. 

Den översta är nog två meter hög, den nedre mer som jag. Visst är humlan gullig! Jag är fortfarande förundrad över solrosens invecklade blomsystem. 

I går kväll hämtade maken byggställningen som vi hyrt för en vecka. Vi kom bara två våningar upp innan mina handleder, som hade skickat upp alla rör, var helt utmattade av bedriften. Maken som stod där uppe och tog emot, var inte trött, när han väl får nåt han ska göra klart, så är han ihärdig till tusen. 

Här syns tydligt att det blir problem över det sluttande verandataket... det fanns inte förra gången han målade - då tog han allt från en lång stege. Och den första målningen, när vi gjorde om från blekrosa till gult, då skickade han upp dotterns fästman på den rangliga stegen... Han har inte glömt det än! Men, med gemensamma funderingar, har vi nog löst problemet. Kanske... annars får det väl bli ett nytt mode med lite olika färg på olika ställen? Han stod på verandataket och målade så långt han nådde. 

Han är inte höjdrädd, som väl är... i dag på förmiddagen fixade han till ytterligare en våning för att nå upp till antennen - och tog ner den just när det kom några moln. Annars var det gassande hett och omöjligt att börja måla. Men när kvällen kom gick det bra. Ja, ända tills fotbollen började i tv... 

 

Jag gjorde som vanligt såna små detaljer som aldrig syns, mer än om de inte görs... gick med en pyttepensel och fyllde i små skavanker som blivit i det numera vitmålade träkarmarna och på sparkbräderna i trappen inomhus. Det gamla fula furuträet var betydligt motståndskraftigare mot stötar! Påbörjade fönstertvätt... har kört utomhus på de sidor som är målade och klara. Och skött marktjänsten förstås, sånt som bara märks om man INTE gör det... Men jag låter så gärna maken få beröm för hur duktig han är, det ÄR han ju - jag är så impad av vad han törs! Jag jobbar dock inte i det tysta, jag stönar och skramlar och härjar... 
 

5 kommentarer:

Vonkis sa...

Det är bra att du inte jobbar i det tysta!

Om maken inte är höjdrädd skulle ett alternativ kunna vara att sätta fast ett rep i nocken och måla den högsta delen över taket hängandes i det repet 😁

Bloggblad sa...

Vonkis: Kul att det är någon enda som hittar hit - de flesta har avföljt mig för länge sen...

Ett käckt alternativ! Då hade vi kunnat spara in de 1500:- som det kostar att hyra ställningen en vecka.

Vonkis sa...

Fråga mig om råd nästa gång ni ska måla om :-)

Musikanta sa...

Ser väldigt farligt ut - jag är tacksam över att vi har ett enplanshus. Jag hade nog dött av skräck om Kent skulle klättra upp så högt. Det var en rejäl byggnadsställning i alla fall men jag förstår att du blev trött av att bära upp så tunga grejor. Fint vet jag i alla fall att det blev.

Musikanta sa...

Jag ska köpa riktiga solrosfrön nästa år. Petade ner några fågelfrön som inte tog sig heller. men man vet ju inte.