onsdag, september 30, 2020

blommor med gnäll


Jag börjar med dagens bukett på mitt tv-soffbord för att lätta upp lite. Jo, jag har ett eget. Maken tittar i stort sett aldrig på något som jag vill se och vice versa. Alltså har vi varsitt tv-rum. Tänkte börja med blommor eftersom jag ska gnälla idag medan jag väntar på att det ska bli dacks (whoops! Jag har visst blivit färgad av det jag ska gnälla om!) att laga mat. 

Varken i sociala medier eller IRL är jag språkpolis, jag håller masken eftersom jag vet hur lätt det är att göra fel själv. Fast då gör jag i så fall andra fel, sådana som jag inte själv vet om, eller, nåja, jag vet ofta om att jag gör lite som jag vill med språket. Språklig kreativitet gillar jag, språket ska leva, men bara på mina villkor. (Oj, jag börjar visst bli hungrig, som jag tar i!) 

Men först en fråga som är inte gnäll. Jag bara undrar vilka som utförde saker i samhället innan aktörerna kom. Någon som vet? Jag har letat febrilt i minnet, men kommer inte på något som gäller så där rakt över. Det finns så många aktörer nu. Privata aktörer, kriminella aktörer, kyrkliga aktörer... i vilket nyhetsprogram som helst dyker aktörerna upp och tar tag i saker och ting. 

Men nu kommer gnället, håll i hatten eller tangentbordet eller vad som finns till hands! 

1. Det heter inte HÖÖG-TID, det heter HÖCKTID och har alltid hetat så - utan att g-et hörs. Det känns bara höckfärdigt att uttala det så. 

2. Det heter inte JÄSTJIVARGÅRD, det heter JÄSCHIVARGÅRD, man ska inte läsa ut varje bokstav utan säga det så som det sas när besökare på dylika inte kunde läsa eller skriva. 

3. Det heter inte EMO-TII-ONELL som en kultur(aktör?)arbetare sa häromkvällen i teve. Två gånger. Det heter EMMOSJONELL, i alla fall i Östergötland, där aktören jobbar, men det stavas inte så. Annorstädes heter det kanske EMMOTJONELL. 

4. Är det inte fint nog att ha ett problem någonstans i det kroppsliga? Måste man ha problematik i ryggen, röven, benen eller axlarna? Ett väldigt tjat om folks problematik på olika ställen hörde jag av en sjukgymnast i teve. Själv har jag problem med axlarna. Ingen problematik. 

Nu blev det så mycket gnäll att jag hoppar över gårdagens irritationsmoment när FHM:s företrädare sa att vi måste komma till bukt med smittan. Jag såg på google att det är en väldigt vanlig kontaminasammanblandning, så jag klagar inte. Nej nej. Hon kanske landar i en bra och smittfri bukt, då blir jag glad. 


3 kommentarer:

Musikanta sa...

Mycket rolig läsning. När jag googlar på aktör är de första synonymerna sådana som har med teatern att göra - alltså vars kvinnliga motsvarighet är aktris. Men sen betyder det också agerande person, deltagare och medverkande. Språket förändras och jag tycker ordet är ett bra uttryck. Sen att det blir tjatigt när det ideligen förekommer kan jag hålla med om, men i "personer", som väl är det enda man skulle kunna ersätta ordet med, finns ju inget som talar om att de gör något, agerar.

Har du glömt "egenkligen" och "ordenkligt". Hon som är programledare i "Språket" brukar säga så. Sen är ju uttalet av ortsnamn i radio väldigt roligt ibland. Kommer inte på något just nu men ska hålla öronen öppna.

Bloggblad sa...

Musikanta: Jag kan tänka mig att säga ”privata vårdbolag” ”kommunala instanser” ”kyrkliga församlingar” ”kriminella individer” - men jag vet ju att språket lever. Jag är bara förvånad över hur fort många nya uttryck tar över. Alla kändisar verkar inte ha någon svensk synonym till approach, t.ex. Där misstänker jag alltid att de vill verka internationella. ”Hoppsan, jag har visst glömt en del svenska...”

Ejänklien, breve och ordänklit är ju dialekt, liksom mormors ”ä du gaan”. Men mina exempel är såna där talspråket plötsligt närmar sig skriftspråket. Vem säger rövin, numera? D-et hörs alltid nu. Jag bara väntar på att få höra ”männ-i-skor” precis som det stavas 😂

Vonkis sa...

Ha ha ha, tack för ett härligt skratt så här på kvällskvisten :-)