Jag tycker att programmet med Ankan är bland det larvigaste jag har sett - men eftersom jag insåg att det var filmat från Hyregatan i Malmö - namnet gäller bara ett kvarter, för gatan bytte namn vid varje vägkorsning - så ville jag ju se mer. Det gula huset i fonden är alltså skolan där jag gick i andra klass.
Det var väldigt nedgångna kåkar här på 50-talet, många av kompisarna hade dass på gården och tvättade sig i diskhon. Sen blev det ännu värre ända till framåt 70-talet. Jag var där någon gång och såg till min fasa att det var porrbutiker i varje gathörn där det "på min tid" var mjölk- eller tobaksaffärer. Men när jag var tillbaka i början av 00-talet var allt upprustat och tjusigt, utom huset vi bodde i, det var rivet. Porrbutikerna var borta och omgjorda till "kulturhus". I kvarteret bakom, mot Gråbrödragatan finns ännu den gamla armélokalen kvar där pappa och mamma tjänstgjorde. Fast på gården framför har man "förtätat" med ett stort hyreshus.
I uppförstorad version syns att det står "skolan" - som alltså är Västra skolan.
4 kommentarer:
Alltså humor - det är svårt. Vilket Ankans program visar. Ändå drog jag lite på smilbandet i går. Det gjorde jag inte åt första avsnittet. Men inte måste jag se fortsättningen.
K-häxan: dialekten är ju så schööön! Men jag fnissade lite bara åt första programmet. Lite för påhittat roligt.
Vi får gläd(j)a oss åt att Anders och Måns finns på Öppet arkiv.
Fastnar i det där med utedassen, tänk att det är så nyss folk inte hade toalett inomhus.
Vonkis: För mig känns det rätt nyss... Vi hade alltid toalett inomhus, och på de flesta ställen ett badkar. Men när jag föddes i Sthlm -51 så kokade mamma tygblöjor på spisen, vi hade inte varmvatten.
Men när de lämnade Frälsis och jag var 9, bodde vi en kort period i en statarlänga med utedass på hösten och över jul. Det var hemskt, tyckte jag. Jag var ju inte van, som mina föräldrar var, även om jag lekte med många som hade utedass, speciellt i Malmö.
Mer exotiskt känns det när jag ser gamla filmer med hästskjutsar på gatorna, och mycket väl kommer ihåg att det var en vanlig syn. Sånt som jag inte ens märkte när det försvann.
Skicka en kommentar