Idag när vi kom ut till stugan, häpnade jag återigen. Här var totalt igenväxt med träd och buskar och sly ända in på knuten när vi övertog stugan 1917. (Äsch, 2017 menar jag förstås!) För varje år har det dykt upp diverse gamla trädgårdsväxter när det blev öppnare och ljusare, både nära huset och längre bort. Men idag, efter sex somrar, stod en ny liten skönhet alldeles ensam mitt i gräsmattan (som vi inte klippt på över en månad pga torka). Ingen gammal rabatt i närheten, alldeles ensam, inga blad. Men google lens svarade det jag trodde: höstanemon. Törs jag gräva upp och flytta den till ett säkrare ställe? Jag som så gärna vill ha höstanemoner!
2 kommentarer:
Vore jag du, så skulle jag göra ett litet land för höstanemonen men nu är jag ju inte du, förstås. Säkert får du ett klokare svar av någon som vet mera än vad jag vet. Jag gissar att anemonknölen finns på djupet och det kan vara svårt att få hela växten med vid en ev. flytt. Det är så jag tänker. Ungefär som berget som gick till profeten eller hur det nu var ;?
Karin: Jag har googlat och läst på, de ska helst planteras om på våren för att hinna etablera sig. Men efter att ha måttat och kollat lite bättre om den kommer att stå i vägen för något, vilket den inte gör, så har jag satt ett par pinnar för att märka ut platsen - det är knappt en meter från husknuten, så det skulle inte göra något att den får som en egen liten rabatt eller rundel. Min man drog sig till minnes att någon som kände till stugan från förr, hade sagt att det växte något väldigt vackert vid den gaveln. Kanske var det anmödrarna till denna?
Den är bra mycket mer rosa än det bleka som blev på bilden i skarpt solsken. Nu har den fått lite vatten, och där den står är det sol på förmiddagen och skugga på eftermiddagen, så den kanske kommer att trivas. Jag ska peta bort lite av gräset runt, så det inte tar över.
Skicka en kommentar