Smultant...

Simultantant, simulant, stimulant...

Ungefär så surrar orden i mitt huvud i dag efter att ha simultantolkat i nästan sex timmar i sträck (viskande för att inte störa de andra i klassen...) till en så blyg liten flicka att hon inte vågade svara... men hon nickade att hon förstod vad jag sa, och faktiskt vågade hon tala om vad suddgummi heter på tyska när jag inte kom ihåg det. För ringrostig är jag minst sagt, inte ett tyskt ord på 9 månader har jag sagt... och då pratade jag inte om suddgummin...

Det är otroligt häftig att få vara med när en alldeles nykommen elev ska börja skolan. Jag som flyttade och bytte skola ofta som barn, vet ju i alla fall hur det känns att vara ny. Jag kunde ju språ... näe, nu ljuger jag. Jag förstod inte mycket alls när vi kom från Uppsala och jag började i Västra skolan i Malmö... Men när vi sen kom till Östergötland efter det, kände jag igen det ädla tungomålet från mormors mun...

Den här tjejen hade ju lite tur också - för jag inte påstå att jag simultantolkat på arabiska eller amarinja eller persiska precis, när jag haft elever från andra länder... det har fått gå ändå...

Naturligtvis presenterade jag mig för övriga klassen - och eftersom deras fröken och jag är goda vänner sen 25 år tillbaka, skojade vi en del med varandra under lektionerna.... ändå kom det fram flera små svenska barn på rasten och frågade en efter en om jag kunde prata svenska... Jag undrar hur det lät i deras öron när deras fröken och jag pratade på klingande öschöttska...

Och så undrar jag, om den lilla 8-åriga tyskan som kom flyttandes hit i lördags drömmer på svenska i natt... eller jag på tyska? Müde sind wir jedenfalls beide...