walking closet

Både Maleandro och Mamselamsen skriver om vikten av ett dressing room. Eller walking closets… vilket osöööööökt får mig att minnas (hoppas den hånfulla tonen som anspelar på en viss programledare som jag älskar att hata, hörs) en händelse från -71 när jag var i USA.

Familjen jag bodde hos semestrade i husvagn och vi hade kvällen före festat på hummer och musslor, ångkokade vid husvagnen och godare än gott. Humrarna var jag med och pekade ut tidigare på dagen, de togs levande från ett akvarium i fiskaffären. Det blev så mycket att vi sparade klorna till nästa dag.

Mina kunskaper i engelska var vid den tiden rätt begränsade och när jag nästa dag vid lunchtid blev ombedd att hämta klorna, frågade jag dottern som låg inne i husvagnen och läste:
”Where are the claws?” (som jag uttalade som ”clothes”)
”In the closet!” svarade hon.
Nu tyckte jag ju att dom hade mycket konstigt för sig i familjen – men att ha maten på toaletten i en husvagn, det var bara för mycket. För i min skola lärde vi oss att garderob heter ”wardrobe”.
Så jag frågade igen. Och fick samma svar.
Då öppnade jag toadörren och tittade för säkerhets skull. Hon flinade överseende, reste sig och öppnade garderobsdörren – och jag letade förstås efter en burk/hink med hummerklor… Och varken hon eller jag tyckte att den andre var riktigt klok…
Under tiden hade någon annan hämtat klorna, för den där svenskan kunde man ju inte riktigt lita på…