... det är så lugnt och tyst med bara oss två vuxna hemma, trots att jag njuter av att göra vad jag vill - när jag vill och hur länge jag vill (t.ex. sova, läsa tidningen, promenera, sitta vid datorn) så kan det inte hjälpas att jag längtar ihjäl mig efter den ivriga lilla damen som drar fram stolen för att "hämpa till" med precis allting... se så tomt det blir med en tom stol...
8 kommentarer:
Så är det...vår lilla tjej har åkt till sin mormor. Nu har det gått en och en halv dag och jag LÄNGTAR!!!
Åååh! Samma här.. slappar nu, Om en timma ska jag ha middagen klar. Mellantjejen på tjejkalas. Hästjejen i stallet och rider. Konstnären arbetar med någonting just nu. Resultatet får vi se snart. Ser du profilbilden? TACK!
Ödsligt...
Hon riktigt lyser med sin frånvaro. Men sen är inte så dumt att sakna o längta ibland heller. Desto roligare när ni träffas, eller hur?
Trevlig helg!
Hon kommer nästa helg! *försöker uppmuntra*
Slå en pling till henne?
Jag inser ju att det är det som är det fina i kråksången - att vi inte sliter på varandra dagligen.
Monica - vi pratar med varandra nästan dagligen. Fast bara när hon vill prata...
Och trevlig helg? Jo, halva är gången i ett underbart slow motion-tempo. Promenad, dator, tupplur... vad kan man mer begära? Jo, möjligen nåt gott till kvällen. Vilket inte finns... iddes inte skrapa is från bilen och åka och handla så det blir Kajsa Warg-kväll...
Aldrig har jag haft något tålamod med små barn som ska hjälpa till i köket. Men söta är dom ju ändå.
Skicka en kommentar