Årets solist är den gossen som är längst i barnkören (huvudet ramas in av psalmtavlan) på den här bilden som är från.... slutet av 90-talet. Jag törs lägga ut den eftersom den dels var med i NT på nätet, dels har alla vuxit till sig och ändrat sig. Utom jag förstås... :) Fast jag skriker inte där på bilden. Jag mimar!
Årets solist har vuxit ca 1 meter... och fått en djup och vacker stämma. När han var med i barnkören hade han en ljus änglaröst, sjöng ofta solo då också. Det är så himla roligt när mina körbarn går vidare inom musiken - jag är nog nästan lika stolt som deras föräldrar. Lite lagom tårögd och så...
För precis 10 år sen gjorde jag mitt absolut första framträdande som dirigent på just den här stora julkonserten. Aldrig någonsin har mina ben skakat som den gången, tur att jag hade lång körkåpa! I flera dagar hade jag luftdirigerat för mig själv... och jag var nervös som bara den. Men det gick bra och till nästa år var jag lugnare. Kan dock inte säga att jag längtar efter att göra om det - jag är så nöjd med att "bara" ingå i vuxenkören idag.
Nu ska jag ta mig en rejäl promenad inför eftermiddagens och kvällens påfrestande övningar. Hosianna på er!
22 kommentarer:
Min kör hade sin julkonset förra söndan, och i eftermiddag är det lite sjungning på äldreboenden i byn.
Jag lämnar vo igen. Ska snart berätta varför.
Förstår din stolthet.
Här i stan finns/fanns det en flicka som är alt och har en så underbar stämma att man ryser. Numera är hon stationerad i Stockholm. (Fast ska sjunga poå kvällens konsert.)
En av gosskörpojkarna satsar också hårt på sången och går nu scenisk sång eller vad den heter, utbildningen på Kapellsbergs fhsk.
Andra sångare finns också, men de är inte hemma så ofta att jag har någon god koll på dem.
Men visst blir man lite mammastolt över dem, trots att jag inte stoppat i dem en smula.
Jamen det är ju ens barn också... klart att du är stolt. Det är jag över mina tonåringar också, av och till.
Lycka till i kväll!
Bra jobbat. För visst måste du ha sått ett bra frö hos honom eftersom han har fortsatt på sångarbanan. Tänk om du hade varit en gnällkäring...då kanske han inte hade fortsatt och det hade tydligen varit synd.
Hosianna på dig själv, madame dirigent!
Eller före detta dirigent ..-)
Idag är det julsångsafton i vår kyrka och jag är hemma.. snyft, när flickorna sjöng i kören kom vi dit och det var sååå vackert! Men hoppas på nästa år att gå dit.
Hosianna på dig! Dina muddar värmde i fredags på ridhusläktaren, skööönt! Fina var dom också. Ska ta på dom när jag ska äta julbord och avtackas på tisdag.
Det är klart att du ska vara stolt, det var ju ändå hos dig han började och behöll intresset!
Och nog blir det ens barn. Gissa hur tårögda vi var när våra barn gjorde uppvisningen i Globen då för några veckor sedan!
Åh! Jag har också sjungit in julen idag. I en mysig kyrka med en riktigt bra kör. :-)
Ingela: Jag är nyfiken förstås... hoppas det är nåt trevligt.
Cecilia N: Visst är det roligt när man ser ungdomar växa upp och lyckas! Jag fick tårar i ögonen i kväll när han sjöng... den lille parveln, på nästan 2 meter... bara 17 år och röst som heter duga!
Panter: Ja, nog är det så! Jag brukade skoja med ungarna och säga att de måste hälsa till mig när de uppträder i tv om några år... och det dröjer säkert inte länge. Den här killen har en röst jag inte hört hos nån 17-åring vad jag vet. Fyllig baryton.
Gunnel: Jag tänker också så - han måste ha trivts... och jag skojade med honom om det i kväll. Han kom faktiskt ihåg att han redan i februari varje år började längta efter att julen skulle sjungas in...
Elisabet: Det var sååååå skönt att vara föredetting ikväll... även om det värmde när mina föredettingkörbarn kom springande för att kramas...
Anne-Maj: Det blir alltid fler jular :) Gläder mig att du gillade muddarna!
Mossfolk: Jag kan tänka mig att ni var stolta. Killens lågstadielärare var också med i kören och satt och torkade en tår, liksom jag...
Blyger: Jag kände mycker mer julstämning i dag när jag inte hade ansvar för nån mer än mig själv. Men attans vad det började klia i halsen nånstans mitt i första föreställningen... inte bra. Nu kan jag knappt prata.
Så avancerad konsert var jag inte på, alla får sjunga som vill :)
Hannele: Det är bara några stycken för kör och solist. Det mesta är advents- och julsånger där hela kyrkan sjunger med.
Själv har jag inte sjungit in julen idag. Bara letat gran. Förstår din stolthet över "dina" barn, både i yngre och äldre åldrar.
Grattis, det måste vara jätteroligt. Beundrar dig som kan dirigera - har aldrig förstått själva systemet - vilka viftningar betyder vad..? Eller gå man liksom på känn? Det är ett mysterium! ;)
Jodå, det blir nog trevligt. Det är tanken i alla fall. Håller dej på halster några dagar...
Luftdirigera var ett nytt ord. Som luftgitarr. Men ändå, dirigerar gör man ju i luften? Och aldrig har jag tänkt att det skulle vara nervöst att göra, det ser så lätt ut! Men det är det då säkerligen inte. Förstår nu att du var nervös!
Men jag tycker att du är dig lik!
Det där med kåpor är en känslig fråga hos oss...
Icke så nicke att vi kan ha sådana för det finns de som får frispel, istället har vi samma diskussion inför varje konsert - Vad ska vi ha på oss...
*suck*
Eva: Javisst, ja! Gran... hm...
ab: Det finns exakta mönster för olika taktarter - där första slaget i varje takt alltid är uppifrån och ner. Men sen finns det finesser också... starkt svagt - insats här - avslag där... Visserligen handlar det mycket om känsla, men man viftar inte "på känn" precis :) Det är ju käckt om alla håller samma tempo...
Ingela: Jag bidar min tid...
Matilda: Hehe... kanske borde jag kalla det "spökdirigera"? Jag kommer på mig då och då när jag hör fin körmusik, att jag dirigerar med - fast bara hemma i soffan! Aldrig på konserter, jag lovar!
Linda: Det är likadant i alla körer! Jag har varit med i många genom åren, och det finns inget som ger såna otroliga debatter. Vi har några som hatar de blå kåporna. Gospelkören hade i går svarta kläder och smala sjalar i krossad röd sammet - jättesnyggt! Bara avklippta från 150 cm brett tyg... förmodligen zickzackade, men inget mer. Det kommer länk till en tidningsbild snart!
Det är bara 8 år, kortet, och jag har faktiskt inte ändrat mig så mycket sen dess.
*Suck* Ja tänk om min egen nästan två meter långe parvel kunde kliva ur sånggarderoben. En fin röst och bra tonträff och när han var elva sjöng han solo på skolan så inte ett frökenöga var torrt. Men ta det på allvar? Näh!
Ingen ska komma och tala om för honom vad han ska göra. Han står ut med skolan på nåder.
*Suck som sagt*
Cecilia N: jag önskar ju också att vår nästan tvåmeterskille skulle satsat lite mer på de musikaliska utförsgåvorna... men... Dottern har i alla fall varit hängiven körsångare i många år, även om hon inte sjunger just nu mer än för barnbarnet och för jobb-barnen.
Vad kul med en kille som solist, annars ska det ju mest vra tjejer som gör sånt. Vad sjöng han för solo?
Vonkis: Här brukar vi han manliga som sjunger O, helga natt bl.a.
Den här killen sjöng O, helga + Giv mig ej glans, ej gull... med bravur!
Jag hyser en sådan värme för de som skapar sjungande... barn som vuxna. Allt gott till Dig. Anne-Marie Körling
Skicka en kommentar