Nej, jag har inte utmärkt mig mer än vanligt. Men tycker att det är alldeles utmärkt att tacka så där jättehjärtligt för utmärkelser jag fått av 3 fel! 5!!! goa bloggare. Först ut var Detta är inte en stickblogg, (Men det är fel! Det är jättemycket en stickblogg! ) Sen kom det en från Bakom berget, Eva på Frösön. Som inte alls är bakom på nåt sätt, utan en framåt dam som följer sina visioner, och vars blogg jag följer så gott som dagligen. Den tredje kom idag från Klimakteriehäxan, som är klok som häxor har för vana. Ja, lite bitsk ibland, men det behövs.
Uppdatering: Nyss upptäckte jag att även Hedgrens lilla låda och Lilla B ska vara med här! Jag blir överväldigad - hinner ju inte med.... :)
Tack snälla rara! Jag blir så jätteglad.
Utmärkelsen heter "You made my made" - och meningen är att jag ska skicka vidare till några stycken - men jag KAN bara inte välja ut några få och inte nämna de andra. Jag har många favoriter, alla hinner jag bara inte med varje dag, men jag försöker åtminstone läsa hos dem som skriver här.
Liksom Klimakteriehäxan skrivit om idag, får jag också ibland se lyfta ögonbryn och höra suckar som säger: Näe, blogga... det har jag inte tid med. Jag hade bara tänkt blogga den sommaren jag började med det som tidsfördriv, eftersom jag inte kunde komma hemifrån knappt något.
Men sen hände något jag inte räknat med: jag fick en mängd goda vänner och daglig bekräftelse på att skrivträningen som bloggandet ger, gör verkan. Det är många fler inne här och läser och skriver än jag kunde drömma om när jag började, och det är hur kul som helst med det gensvar jag får. De artiklar och intervjuer jag skriver till församlingsbladet går betydligt lättare när jag övar på att uttrycka mig varje dag.
Inte heller kunde jag drömma om att jag skulle lära känna så många trevliga och "riktiga" kvinnor. (Jag hade en känsla av i början att det inte fanns någon människa alls bakom pseudonymerna.) En och annan har jag lyckats reta upp också, så att de försvunnit härifrån, men den risken får man ta när man ger sig ut i cyberrymden, tillgänglig för alla.
Förutom denna bloggarglädje, har jag idag blivit både glad och upprörd. Så det lär bli ett par inlägg till, men nu är maten klar.
16 kommentarer:
Självklart finns vi inte på riktigt, det vet du väl ;-)
PGW: Ja NU vet jag! Men första sommarens kändes det lite som utomjordiskt. Och den blekgröna kvinnan var jag MER än nyfiken på... :)
Och din blogg var en av de första jag läste och har sedan dess gjort det. Gillar den mycket!
Ojoj, grattis till alla utmärkelser!
Vilken tur tycker jag att du fortsatte blogga även efter att den där sommaren tagit slut...
Och i fortsättningen kan jag alltså motivera bloggandet för alla oförstående med att det faktiskt ger skrivträning ;)
Grattis grattis (fast jag är inte förvånad :-) )
En spännande sak med de där "bloggfnysningarna" är att de mest kommer från s.k. förståsigpåare som själv aldrig provat att blogga. Mycket märkligt.
Eva: Ja, vi lärde känna varandra fort, förmodligen genom vårt gemensamma intresse! Fast eftersom du slarvar med att pinga, kommer jag in lite sent hos dig ibland.
Mossfolk: Tack, och visst har du fått en himla massa skrivträning - tycker jag som tyckte att det var mest om hästar hos dig i början - nu har du verkligen utökat ditt bloggområde. Självklart övar man upp sig.
Vonkis: Uj... jag blir nästan lite generad...
Helt rätt. De som fnyser har bara hört talas om A.Sch--man och Linda S... De som börjat läsa men inte skriver ojar sig inte. Fast det gäller att man hittar rätt! I början surfade jag lite planlöst bland nyligens uppdaterade, och kom in hos en del knäppgökar...
Egentligen är ju bloggandet - förutom ett sätt att lära känna nya individer som man aldrig skulle ha råkat på annars, ett sätt att bearbeta sina egna tankar. Att reflektera ett varv till och eventuellt få lite struktur på det som annars bara snurrar omkring som lösa garnändar. En sorts processdagbok om man vill vara lite elegant...
Ingela: Oj, så fint sagt. Fantastiskt så många bra uttryck du kan.
Håller helt med dig om att jag ibland inte vet vad jag tänker förrän jag skrivit det.
Men nu ska jag i säng. Måste stirra en stund på varje ord för att se om bokstäverna kommit rätt...
Gratulationer till alla utnämningar
från medbloggare! Jag ska be att få instämma trots att jag inte bloggar själv. Jag missar aldrig att kolla om du har något nytt i din blogg. Oftast finns det - och jag njuter och imponeras av all verksamhet du hinner med och skriver om. Tack för att du gör det!
Kulsprutan
Ingela, processdagbok, vilket underbart ord! Det ska jag komma ihåg och använda.
Hej - såklart... grattis. Anne-Marie Körling
Marianne: Jag har råkat ut för några gånger nu att kommentarer hos dej bara försvinner! Irriterande.
I alla fall så skrev jag förut i dag och tackade för ditt beröm. Blir nog gladare när jag får beröm för mitt språk än om någon skulle säga att jag t.ex. har snygga ben. (Fast det har jag inte...)
pgw: Jag har inte hittat på ordet, det finns. Ibland gör jag visserligen det, hittar på alltså, och till slut vet jag inte ens om att jag använder ett egenpåhittat ord. Men "processdagbok" finns och det säger ganska bra vad det handlar om.
Ingela: Så trist att de försvinner - ett tag gjorde de det för mig också. Väntar du ut den lilla rutan med Ja-klicket? Glömmer man den så försvinner det garanterat.
Vassego för berömmet - sug i dig! jag hittar ofta på ord och får kommentarer från familjen att det inte finns nåt som heter så. Men det gör det ju när jag har sagt det :)
Jag har inte hört ordet processdagbok, men gissar att det egentligen avser det slaskskrivande som jag gör på morgnarna i en pappersbok. Där kommer allt ut - här i bloggen sorterar jag en hel del.
Grattis!
Jag är här å läser hos dej då o då,, men tyvärr, har jag inte ord/ork skriva kommentar. Förlåt mej för det.
anonym är "atir". *skratt*
atiR: Man får "tjuvläsa" när man inte orkar. Hoppas det är skapligt borta hos dig på västra sidan!
Skicka en kommentar