... nu som först ligger den som länk och jag vill inte lägga ut den innan den redan är på nätet. Sommarnumret av KANALEN, mitt skötebarn, det här numret kom ut för en månad sen i alla brevlådor i församlingen. Som vanligt en brasklapp om att trycket och bildskärpan är betydligt bättre i papperstidningen.
Jag behöver hjälp till nästa nummer! Det verkar som om ingen vågar fråga något... men visst har ni väl frågor? Titta på sid 5, i rutan "Fråga prästen". Full anonymitet utlovas - maila gärna frågor om stort och smått (om du är för blyg för att skriva dem här), min adress är mitt förnamn@efternamn.com men tro inte att det funkar att klicka på länken... :)
Den ena frågan kommer från en bloggare, men jag säger förstås inte vem!
35 kommentarer:
Vad less jag blir på mig själv ibland... som nu! Läste KANALEN, och tänkte att jag skulle komma på någon bra fråga att maila. För ibland, och rätt ofta nu, så har jag haft lite djupare funderingar... både rent praktiska lite kyrkotänksfrågor, men även lite djupare frågor. Så får jag nu möjligheten... och då står det alldeles still! Då blir jag verkligen lite less på mig...! Men jag kanske får återkomma!
Varm kram.. alltid!
Ps. Tips på drömbok? Finns kanske att låna på biblioteket... !
Verkar vara en innehålsrik tidning. Vet du vad jag precis har gjort efter att ha läst en del i den. Jo jag klickade in mig på Adlibris och beställde böckerna om släkten som tydligen har lite att gömma :O) Tänk så bra det är med tips då jag är så dålig på författare och att komma ihåg titlar. Nu är det bara att sätta sig och vänta nedanför brevinkastet. Nej då..jag har två andra böcker som ska läsas innan.
Elisabeth: Det går alldeles utmärkt att återkomma. Deadline är inte förrän om ca 2 veckor.
Gunnel: Har du märkt att Berlinerpopplarna går som tv-serie på torsdagskvällarna? Om du inte följt den, ska du nog läsa böckerna först, annars kommer du mitt in och får veta för mycket i förväg.
Jättekul att du blev lässugen! Jag skrev om B-popplarna i bloggen också, det är en av mina riktigt stora läsupplevelser.
Även den om traktorer var bra - hur rolig som helst, fast en helt annan genre, även om det handlar om en far och två döttrar.
Jättetrevligt församlingsblad. Vi har fått vårt första nummer på jättemånga år nu i vår.
Cecilia N: tackar! Jag har förstått att det på senare år blivit ett måste att ha ett f-blad. Jag brukar få en hel del från bekanta som är ute och reser, och innehållet känns rätt bekant i de flesta... men det finns ett och annat som skiljer ur sig från mängden - åt båda håll :)
Haha! Ja, du hade rätt, jag kände igen något... :-D Sköt om dig! Vi "ses" mer här framöver, så småningom... Men nu är det inte så ofta som jag har tillgång till internet...
Hm, Berlinerpopplarna har jag "råkat" halka in på som tv-serie och det var ju dumt.
Men vad mycket roligt det verkar hända i er församling!
Blyger: Du får gärna komma med mer...
Mossfolk: Men serien är ju himla bra! Jag ska ändå läsa om boken efteråt. Maken är för ovanlighetens skull lika intresserad, han brukar annars inte gilla samma böcker som jag.
Ja, det händer mycket, men det gör det i många församlingar. Kruxet är bara att komma till skott och berätta om det. Det är jättesvårt att få andra att ställa upp och ta bilder och skriva... så jag får se till att vara med på mycket själv för att få fram det.
Det extra roliga är att jag hör att många okyrkliga i stan har börjat läsa Kanalen.
Fråga till prästen:
Många är ju medlemmar i Svenska kyrkan av ren slentrian utan att vara troende. Det är ju också ganska lätt att gå ur kyrkan och kyrkan tappar medlemmar hela tiden.
Hur ska kyrkan agera för att få sina medlemmar aktiva och bekännande kristna och vad kan du som präst göra, som skulle kunna fånga upp dessa, så att de känner att de vill vara medlemmar av andra anledningar än att kunna vigas i kyrkan eller hålla barndop där?
Det blev en lång fråga men du får gärna korta ner den om du vill.
Jag är själv inte medlem, men förundras ofta över att man är medlem i en "förening", som man egentligen inte är intresserad av.
Utan sina medlemmar är ju kyrkan ingenting.
Åh så mycket att läsa!
Och det är roligt när man ser en kändis på en av bilderna :)
Jag ska klura på om jag har någon fråga.
Annela: Oj, det var en stor fråga. Det är nog kyrkans allra största... Vi jobbar ständigt med den.
I förra numret var det en intervjuad som beskrev det bra att man som medlem stöttar en mängd verksamheter för de flesta grupper, såväl roliga barnaktiviteter som sorgesamtalsgrupper och aktiviteter för dem som har ett tufft liv.
Dessutom stöder man då automatiskt den krisberedskap som finns dygnet runt, med öppna kyrkor när nåt händer.
Men det var ju mer svar på varför man kan vara medlem utan att tro... Din fråga är nog svårare. Men jag ska skicka den vidare!
Linda: Ibland är det svårt att få plats t.o.m. Nyttigt för mig att lära mig att skriva koncentrerat...
Kul att du kände igen henne!
Jo jag såg i tv-programmet att det gick en serie med samma namn som boken. Men nej...den ska jag inte se
Mina frågor skulle inte göra någon präst glad...
Gunnel: det jag svarade måste ha försvunnit... Efter att du läst böckerna tycker jag du ska se den - en av de ytterst få gånger som jag inte blivit besviken, det är precis rätt känsla i filmen.
ab: Hm... nu är det ju inte så att allt måste vara tillrättalagt för att svaren ska vara lätta - men kanske inte heller rätt ställe att provocera, om det är väldigt kontroversiella frågor... Men han har inte beställt "rätt" frågor heller.
Ja, jag vet att det är en stor fråga som kyrkan brottas med hels tiden. Men det centrala för kyrkan måste vara att ha troende och aktiva medlemmar. Det måste vara något som även er präst funderar över mycket.
Kanske kan man "lätta upp" budskapet; att inte prata om arvsynd så mycket utan mer om kärleksbudskapet. Att delta mer i samhällsdebatten och inte fjärma sig så mycket från den "lilla vanliga människans" tillvaro.
Jag ser fram emot prästens svar.
Jag glömde skriva att du skriver så flytande och koncentrerat. En fröjd att läsa!!
Annela: jag måste fråga: har du varit i kyrkan på väldigt länge? Jag har inte hört talas om arvssynd mer än i konfirmationsundervisningen på 60-talet, och jag har varit på många gudstjänster...
Jag ska inte förekomma prästens svar och inte försvara det som du tycker är fjärmat från verkligheten, men det är faktiskt inte alls så märkligt och svårt och konstigt nuförtiden i kyrkan.
Det mesta, ja, förresten, allt i kyrkan vänder sig till den "vanliga" människan. Dessutom finns en stor mängd aktiviteter som inte ett enda dugg handlar om arvssynd, utan är lättsamt och lockar många.
Jag blir väldigt nyfiken på din syn på kyrkan - och vilken församling du har fått så dåliga erfarenheter i. Förr i tiden i frikyrkor var det mycket tal om synd, men nu koncentrar man sig på kärleksbudskapet vad jag har märkt.
Annela: Nu gick vi om varandra - tack ska du ha. Och jag tycker det är bra att du ställer frågor, jag har absolut inte svar på allt, och jag lovar att framföra din fråga, så får vi se vad prästen svarar, men som sagt, jag har på känn att han (en mycket klok person som många vill lyssna på, då han berör de flesta) inte heller känner igen det där med fjärmande och arvssynd.
Annela igen: Nu fick du igång min sommartorkade hjärna... :)
Jag kom plötsligt på att du kanske tänker på den gamla syndabekännelsen: Jag fattig syndig människa, som i synd född... etc. Och då kan jag glädja dig med att den inte används längre. Sen länge!
Nu är det nåt i stil med: Rena mig, så jag blir ren, hela mig så jag blir hel... och sen har jag glömt nästa rad.
Drag mig till dig så får mitt hjärta ro.
(Hoppas min utantilläxa stämmer.)
Cecilia N: tack!
Apropå "Berlinerpopplarna" och "Eremitkräftorna" sträckläste jag böckerna när jag köpt dem. Helt underbara.
Jag är dock glad att jag läst dem innan TV-serien. Även om serien är utmärkt är det ju mycket som inte kan komma med eller är annorlunda.
När du är inne på "jag fattig syndig människa" så kan jag inte avstå från att dra Blandarens version: "Jag fattig, syndig människa, himmelens och jordens skapare." Hihi från Ökenråttan
Musikanta: För min del är det nog bara andra gången jag varit med om att en film stämt så bra med hur jag tänkte mig efter boken.
Förra gången var "En clowns åsikter" av Böll - som f.ö. är den bästa bok jag läst någonsin. I alla fall var den det de tre gånger jag läste den på 70-talet.
Ö-råttan: Hihi... Det påminner om två citat som jag hörde som barn - visserligen långt i från varandra i Bibeln, men någon gjorde sånt där tumgreppsuppslag: ...och han gick bort och hängde sig.... gack du och gör sammaledes...
(Sån humor hade de faktiskt på Frälsis i min barndom)
Detta församlingsblad måste verkligen bidra till att öka intresset för kyrkan i Söderköping. Otroligt trevligt och snyggt!
Den 11 juli sände jag en Award till dig - har du sett den? Återkommer och läser ikapp det jag missat hos dig under min bortavaro när jag kan skriva bättre med fingret. Kram
En liten tant: Tack, jag hoppas ju på det: att det ska bli läst av fler än de redan trogna... och det verkar faktiskt så. Sen är det extra kul att det är lite påkostat med fin papperskvalitet.
Eleonora: Jodå - jag har sett och glatt mig och jag tittade efter om jag verkligen tackat som jag trodde, och det hade jag. Det är så roligt med bloggarvänner som visar uppskattning - själv kan jag inte välja ut några stycken, jag försöker att hinna med att läsa hos dem som skriver här, men det är nästan svårt att få till det. Finns ju en del annat att göra...
Hoppas du inte har för ont i fingret.
Marianne - oj vad jag är imponerad av ditt verk KANALEN! En så fantastiskt trevlig tidning i kyrkans tjänst!! Allt för både barn och vuxna och så välskriven!! Du har verkligen mer än väl gjort dig förtjänt av den Award du tidigare fått av mig.!!
Den bok jag nu just ska avsluta: Kärleken, lyckan och meningen med livet - beskriver bla författarinnans inre sökande efter Gud och skildrar hennes vistelse på ett retreat i Indien och konsten att lära sig meditation. Mycket intressant, jag tror du skulle tycka om den om du hinner med att läsa.
Tack för din hälsning idag. Fingret är i ett stort paket nu och om 7 dagar får jag ta bort stygnen. Trevlig helg.
eleonora: Oj, jag rodnar lite lätt... men blir förstås glad av dina lovord.
Jag har inte hört talas om boken förut, men googlade och hittade många goda recensioner om den. Jag ska förstås kolla på bibblan, för jag blir nyfiken. Har så ofta tänkt åka iväg alldeles ensam på retreat, men det kommer alltid nåt i vägen.
Vilket trevligt församlingsblad. Bra blandning! Och skymtade jag inte en liten våffelätande släkting till redaktör'n?
Hedgren: Tack så mycket - jag sliter mitt hår till varje nummer just för att få en bra avvägning. Fler och fler har det blivit som kommer och viskar i mitt öra att jag ska skriva om just deras verksamhet och idéer, det är roligt.
Och visst ser du rätt. Även dopfamiljen är släkt... brorson med sambo och son. Fast det ser ju inte församlingsborna eftersom de inte vet att jag hette F-berg som ogift.
Jag är ju inte medlem och besöker aldrig kyrkan, såvida ingen gifter sig eller jordfästes.
Men sist jag var i kyrkan var en julbön här i Göteborg och i den församling vi tillhör finns/fanns det en kyrkoherde som var högkyrklig schartauan. Han fick julbönen att verka som om det var långfredag.
Men det är bra att gudstjänsterna lättats upp. Men folket kommer ju inte ändå? Kyrkor som står tomma och måste säljas kunde vi för inte så länge sedan läsa om i GP.
hur göra
Svenska Kyrkan mer tillgänglig och intressant? Eller har kyrkan spelat ut sin roll i vårt sekulariserade land, utom vid sakramenten (dop, konfirmation etc. och som kriscentrum?
Syndabekännelsen kom jag inte ens ihåg, så det kan inte vara den jag tänkte på.
Annela: Jag förstod av din första fråga att du inte är särskilt aktiv, för då skulle du veta att det inte är så trist och märkvärdigt längre. Synd att du träffade på en stel präst senaste gången... verkligen otur, för de flesta är moderna och aktuella i sitt tänkande.
Det är helt sant att det kommer lite färre till gudstjänsterna och att flera församlingar på landet måste slås ihop, men det är inte många som slås igen och säljs, även om det verkar så eftersom pressen ofta vill skriva om det som ger rubriker.
I kyrkans verksam finns mycket annat under veckorna som drar hundratals: öppna förskolor, barntimmar, juniorverksamhet, konfirmander (på mindre orter konfirmeras fortfarande rätt många) körer, syföreningar, samtalsgrupper, temakvällar, meditationer, pilgrimsvandringar, konserter, lunchträffar för daglediga m.m. m.m. Så i de flesta församlingar är det en rätt livlig verksamhet bortsett från vanliga gudstjänster (som ändå räknas som kärnan i verksamheten). Det finns statistik på sv.kyrkans hemsida om gudstjänstdeltagare, och det är inte så få som det verkar om man läser tidningar.
Men din fråga om hur kyrkan ska nå ut, den är central och viktig. Vi brottas med den ständigt, och mitt strå till stacken är att skriva positivt och göra fler nyfikna.
Pröva nån gång att gå på en vanlig gudstjänst, och välj gärna ut ett tillfälle med en ung kvinnlig präst så du får se nåt annat. De är garanterat inte schartauaner.
Inte tänkte jag provocera, inte! :) Det gör jag faktiskt aldrig medvetet, men många blir nog provocerade ändå.
Skicka en kommentar