Om sångkursen skulle det handla, några kanske minns att jag skrev om samma kurs förra året, och även -05. (Nej - jag skrev inte då, det var veckan innan jag började blogga, men då var det en fyradagarskurs med några fler ledare.)
Kristina Shtegman, med rötter i den ryska myllan (som det stod om henne i en artikel på nätet) är konsertpianist i världsklass och har utbildat sig även till sångpedagog. Hon brinner för att lära ut hur sång och hälsa hör ihop och kan sammanlänkas med andningstekniker av olika slag. Hur vi kan lösa upp spänningar och prestera mer, och framför allt: hur vi ska våga mer; att det inte finns nåt som heter ”det kan jag inte”… eller ”det är för svårt”.
Kristina kular en dalakoral i S:t Anna kyrkaVi gjorde övningar i tensegrity (finns att se på you tube om man söker där på det ordet) i solen ute på gräsmattan, med fågelkvitter och vindsus som ackompanjemang, och vi gjorde sångövningar inomhus med Kristina som ackompanjatör. För henne finns inte: ”den sången kan jag inte…” Släng fram vilka noter som helst, eller nynna en melodi som ingen hört, och du får komp i vilken tonart som helst… 
Två skönsjungade damer övar på sin duett till kvällens konsert
En och en fick vi lektioner inför gruppen. Innan vi började, var det två som absolut inte tänkte sjunga solo alls, men i går kväll i kyrkan fanns det inga såna tankar längre, utan alla sjöng. Vi var nog ungefär lika nervösa allihop, men känslan av att det satt ett gäng och lyssnade som ville att alla skulle lyckas, var som en varm luftström som hjälpte till. Flera av besökarna sa att det kändes att det var en extra varm stämning i går kväll.
Som avslutning sjöng vi Härlig är jorden tillsammans - vi hann öva en gång... helt ljuvligt med hur många stämmor som helst... eller... njae, i alla fall lite mer än fyrstämmigt när Kristina la på en extra överstämma à la kulning.
Vi gjorde även Dao-yoga. Finns att läsa om här. Satt även då ute på gräsmattan och gjorde lätta massagerörelser som var avslappnande och gav ett otroligt lugn. Lite motsatt verkan mot tensegrity som ger mer utåtriktad energi.
Jag som inte tycker om att sjunga låga toner, fick lite nya verktyg att hitta rätt på ett annat sätt än jag har lärt förut. Nu gäller det att få in det i systemet… att tänka mer på resonans än på var tonerna är… hemläxa. Hur det lät...? För första gången i min treåriga blogghistoria sjunger jag i bloggen här nedanför -lyssna den som törs... men eftersom ingen av er vet hur jag brukar sjunga är det ju ingen som märker nån skillnad, men att jag är lite nervis märks nog...
23 kommentarer:
Hmm, jag borde nog också åka på kurs av något slag. Det verkar så kul och utvecklande. / Lätt uttråkad Panter i fortfarande i semesterkoma.
Woow, då skulle till och med jag kunna sjunga då. Jag som bara sjunger för mig själv och jyckarna.
Kurs är alltid roligt och utvecklande och framför allt inspirerande. Man kan leva på intrycken länge.
Panter: Men semesterkoma låter gôtt. Dit har jag inte hunnit än...
Nina: Självklart - kan du sjunga för hundar, så duger för människor också.
Morgondimma: Ja, men det ska vara frivilligt valda kurser och inte påtvingade från jobbet... Jag hoppas att den här känslan stannar ett bra tag.
Jag är den ständige kursaren...fast med de fyrbenta då... och jag trivs så himla bra när jag får vara med liksinnade. Och visst är det så att trötthetssyndromet bara far sin väg.
Toppen med kurs som både ger nya kunskaper, inspiration och energi :)
Inlägget under har jag lyssnat på flera gånger. Det är ju jättefint!
En sån kurs skulle jag behöva. fast inte med Kristina...
Berättade jag för dig att jag sjöng MY WAY på begravning fast med svensk text - hyllningssång till den avlidne? Jag försökte texta bra i alla fall...
Gunnel: Jag tror att känslan man har för vad man nu brinner för, är precis densamma.
Mossfolk: Vad du är gullig... men du hör väl nerverna lysa igenom?
Musikanta: Jag vet ju att du kan sjunga - fast jag har svårt att tänka mig den låten och du ihop... du får sjunga den för mig nån gång.
Man får inte vara organisationsfreak - hon är desto bättre på att få folk att våga och att pröva och att hitta sina starka sidor.
Förr i tiden for jag på sommarkurser. Florainventering, ornitologi, biodling m.m. Nu är det - av förklarliga skäl - ett tag sen. Sång och musik skulle sitta fint. Även att åka iväg på egen hand. Det är trevligt med en stor familj men det är också trevligt att vara på vift med sig själv.
Ingela: Mina sommarkurser har mest handlat om musik... Men visst är det sant att en blandning av både och är bäst... Skönt att åka iväg ensam, och skönt att ha någon att komma hem till.
Låter som du haft en givande kurs! Jag älskar att sjunga men har inte mycket till sångröst. Sjunger hellre än bra m a o. =0)
Hedgren: Det är säkert bara ovanan... Många prövar bara en sång och konstaterar att det inte låter bra, jag låter som en gammal traktor innan jag är uppsjungen, så det är tur att jag inte stannar där på första försöket...
HiHi! Jag sökte på youtube och fick fram en video som hette tensegrity girls... den visade ett gäng vältränade tjejer i minimala träningskläder som tränade till häftig musik. Kameran fokuserade främst underliv och bakdelar. Blev förvånad över vidsyntheten hos kursledningen...Fick otroligt märkliga inre bilder av vad som utspelats på gräsmattan... :-) Se'n hittade jag andningsövningarna.
F.ö. måste jag säga att jag verkligen tycker om din röst. Tack för att jag fick lyssna till den.
En liten tant: Oj...fniss... måste nog kolla det... Kanske nån som smygfilmade oss?
Jag hamnade på en sångkurs i våras. Läraren hävdade att jag hade en mörk röst. *Fnys!* Jag sjunger ju förstasopran.
Men det knepiga är att jag som körsångare körandas lite när som det passar "bälgen", inte så mycket som det passar sången. Så långa strofer blir lite fåniga på slutet om jag sjunger solo.
Cecilia N: Den här läraren (och även hon som var sångpedagog då för 3 år sen på första kursen) tyckte också att jag kunde satsa på mer bröstklang och bli alt... Jag sjunger också förstasopran annars. Och brukar hålla tyst på allt under C... Sen jag lärde mig andning genom Lotorp*smetoden har jag fått mycket lättare att hålla ut tonerna... mycket mer luft.
Jaha, och närmsta Lotorpare finns i Jämtland ...
Tänk så nära man varit ändå ... Å så blir man ju nyfiken på om det är nån man känner, han uppfinnaren.
Cecilia: Han heter nåt så vanligt som ... tror det är Janne Carlsson, jag tror nog han finns på bild på hemsidan, lotorpsmetoden.se (om jag inte minns fel)
Det är det bästa jag gjort... när jag hittade min massör (som är en kvinna här i stan) och lärde mig andas, min astma är så gott som borta.
Det är häftigt hur mycket mod som kan ingjutas i en av rätt personer.
Jag hade nog också sagt - aldrig i livet! Men samtidigt hade jag velat...
Den där känslan när man faktiskt fixar det är så otroligt häftig, det är verkligen ett rus som heter duga!
vaffö läste jag Sängkurs...
Linda: Det är en konst att kunna lyfta andra! Skulle vi nog lite mans behöva lära oss. Det roliga var att vi gladdes tillsammans åt allas mod.
Hannele: Varav hjärtat är fullt, därom talar munnen... sa min mamma.
"Freudian slip" kallas det visst också...
Det är rätt fantastiskt att möta de här människorna som lyckas ingjuta mod i oss. De ska man vara rädd om. Och även bli medveten om motsatsen, de människor som krymper sin omgivning. De ska man försöka undvika.
Sång verkar vara en vetenskap, fast vi som inte sysslar med det professionellt tror att det bara är att öppna munnen. Jag skulle aldrig våga sjunga så här på egen hand inför andra. (Ja med min klass förstås men det är ju skillnad)
Inga M: Så rätt! Man måste lära sig att förstå skillnaden - och att noga välja vilken skara man själv vill tillhöra. Ju mer av Jante-lagen jag möter själv, desto mer jobbar jag emot att ha såna tankar mot andra.
Vet du, sen jag började ta sånglektioner för rätt många år sen har jag blivit väldigt medveten om hur svårt det är... förr var det betydligt enklare att sjunga. Kanske ställer jag högre krav också? Normalt sjunger jag helst inte solo, körsång räcker.
Skicka en kommentar