Så är påskfirandet över - men härligt var det i fräsch försommarsol. Gullefjun kom på besök, med både katt- och hundjakt. Att katten har kaninöron måste vara en liten mutation, bara. Inget att fästa sig vid. Jag tror att den översta bilden är klickbar. (Det var visst bara strumporna som inte blev förstoringsbara, jag förstår mig inte på varför det blir av sig självt ibland.)
Barnbarnet, som klädde i sig i Halloweendress, tyckte att det var "häxa som häxa"... Nu har hon bevisat att hon kan läsa och förstå, inte bara ljuda sig fram, för i den här boken fanns överraskningar bara för den som kan läsa. Som synes kan även morbror läsa...
Här är nåt lurt på gång, tror jag. Jag tycker mig känna igen blicken.
Just det - när gästerna hade åkt hem, hittade jag flera bilder som knäppts i hemlighet. Jag tycker att det känns som ett hån mot min strumpordning. Inte kan väl jag rå för att jag inte hittade två likadana sockor när det blev kallt om fötterna för en fortfarande hostande mormor?
Ny motor till båten - det tog en del mannakraft och några timmar att få dit den, men uj, vad bra det kommer att gå med en starkare och mer bensinsnål motor.
Påskdagen har förstås sjungits in med kören i kyrkan, lite röst har återvänt och hostan glesnar. Men två gånger somnade jag på soffan med korsordet på eftermiddagen, trots att solen gassade utanför och rabatterna skrek på hjälp.
Barnbarnet, som klädde i sig i Halloweendress, tyckte att det var "häxa som häxa"... Nu har hon bevisat att hon kan läsa och förstå, inte bara ljuda sig fram, för i den här boken fanns överraskningar bara för den som kan läsa. Som synes kan även morbror läsa...
Här är nåt lurt på gång, tror jag. Jag tycker mig känna igen blicken.
Just det - när gästerna hade åkt hem, hittade jag flera bilder som knäppts i hemlighet. Jag tycker att det känns som ett hån mot min strumpordning. Inte kan väl jag rå för att jag inte hittade två likadana sockor när det blev kallt om fötterna för en fortfarande hostande mormor?
Ny motor till båten - det tog en del mannakraft och några timmar att få dit den, men uj, vad bra det kommer att gå med en starkare och mer bensinsnål motor.
Påskdagen har förstås sjungits in med kören i kyrkan, lite röst har återvänt och hostan glesnar. Men två gånger somnade jag på soffan med korsordet på eftermiddagen, trots att solen gassade utanför och rabatterna skrek på hjälp. 
11 kommentarer:
Vi hade i alla fall tur med vädret ... fantastiskt, inte sant!?
K-häxan: Visst är det ljuvligt - men ack så kravfyllt... måste ju ut i solen, måste hänga ut tvätten, måste ta tag i dittan och dattan...
Måste man inte alls det ...
Vilket väder ni har haft i påsk allihopa!! Underbart!!!
Cecilia: Nej, jag veeeet. Men det känns så... och jag har Luther på ena axeln och pedantiska mamma på den andra.
Annika: ja, det har varit ljuvligt. Och tyst. Inga gräsklippare på hela långa helgen, jag ska strax ut och ta en kopp java på maten.
Vad härligt ni verkar ha haft det. Och du, visst är det senaste modet att ha olikfärgade strumpor....:-)
Gullefjun...kärt barn har många namn.
Vi pratar väl barnbarn här?
Kulsprutan
Fina strumpor - det är jättemode med olika, även om det kan bero på att man är disträ :o)
Cicki: Jag gillar ju färger, men jag är lite försiktig med knallrosa strumpor i offentliga sammanhang.
Kulsprutan: Det var dottern som var Gullefjun, barnbarnet var katten som skulle göra mos av Gullefjun, och sambon var hunden som jagade bort katten. (Du kan väl sången?)
Disträ.... slarvig heter det nog. Oordning i strumphögen...
(Men i dag är jag så glad så jag struntar i hur slarvig jag är...du får mail sen - ska iväg strax.)
Kommer inte ihåg att det var någon katt som skulle göra mos av Gullefjun - inte undra på att Mirren aldrig gillade den sången.
Man tager vad man haver, strumpor som strumpor. Huvudsaken att man inte fryser. Hon är söt, lilla barnbarnet!
Haha, vilken rolig strumpbild :) ABsolut mycket skojigare sådär. Vad var det för bok med överaskningar?
Musikanta: Det förstår jag att hon inte gjorde. Men hunden kom och jagade bort katten och räddade Gullefjun. Alla barnbarn är söta - men det egna är ju alltid sötast...
Mossfolk: Det är en antologi med ramsor och ett utdrag ur Bajsboken - den har hon alltså inte läst eftersom hon höll på att bryta ihop av skratt när hon ljudade sig igenom de sidorna.
Skicka en kommentar