Nu har jag fått svar angående förra inlägget. Jag har frågat eleven (som är gammal nog att ha koll). Tolken överdrev, hon var inte alls från samma land, som hon sa till oss att hon var. Hon hade bara bott där ett tag när hon var i 20-årsåldern och kunde inte alls prata det så bra. Föräldrarna kunde bättre ryska än hon kunde deras språk.
Det var ju tur att det inte var "storebrorsmentalitet" som styrde språkvalet, bara lite märkvärdighet.
7 kommentarer:
Tack för svar på den frågan. Genast uppstår en ny: vad är det som får vissa att skryta så enfaldigt om allt möjligt? Hade tolken tappat ansiktet genom att säga som det var?
Det är ju ofta nog rejält svårt att förstå varandra när man pratar samma språk så jag förstår att den här situationen var komplicerad.
Kulsprutan
Jag tror att många mänskor inte förstår att en liten lögn i längden ofta blir större. Och så kan jag som ovanstående såklart inte förstå vad det var för en sak att ljuga om? Det måste finnas bakomliggande orsaker som vi inte känner till?
Miss G: Har inte en aning. Mig hade det inte spelat nån roll om hon bara konstaterat att det var ryska. Eller sagt att hon bott i X-land och kunde lite grand.
K-sprutan: Ja, jag vet ju inte heller om min utläggningar om passivt/aktivt och ytflytsspråk fungerar när de tar vägen över ett annat språk. Tolken lyfte på ögonbrynen och suckade lite över att det var så svårt det jag sa.
Men jag tror att de förstod det viktigaste, nämligen att inte tro att flickan kan jättebra bara för att hon har lite ytflyt. Mkt vanligt att barnen får ta över den vuxnes roll i kontakt med myndigheter så fort de kan babbla vardagsspråk.
Ullrika: Av tolkens uppenbarelse, som var mer lik det jag sett i Top Model än vad jag brukar se i skolan, så förstod jag att ytan är väldigt viktig för henne.
Jag har också lärt mig under alla år i den här branschen att vi svenskar tänker väldigt annorlunda än de flesta andra. Inom många områden.
Känner att jag vill poängtera att jag inte menar att det skulle vara oförklarligt att ljuga om saken (precis som du skriver lever vi svenskar ofta i skyddade verkstäder), bara att inte JAG förstår varför! :)
Det där med lögn och sanning är inte så enkelt. Vi är så otroligt sanningsbenägna i vår kultur. Behöver inte komma längre än till Irland för att se skillnaden. Tror jag kom den närmast en gång för många år sedan när min hyrestant sa om några vi träffat att det mesta de sagt var lögn. Tiviala saker som inget betydde. "Varför skulle de ljuga om det?" sa jag. "Varför skulle de inte?" Sa hon. Det var en lärdom som jag har haft nytta av. Ta saker med en nypa salt. Men jag tror att dottern efter flera år där borta fortfarande förvånas ibland. Och då pratar vi om en modern västerländsk kultur.
Ullrika: Jag förstår inte heller.
Annaa: Jag lärde mig på en kurs en gång av en forskare att vi svenskar är väldigt ovanliga i vårt sätt att tänka och vara. Nu pekade han mest mot de länder vi får flest invandrare ifrån, men hävdade ändå att vi skiljer ut oss från alla andra länder. Norge har vi en del gemensamt med, kanske, sa han.
Jag vet ju att det finns en utbredd vana i en del länder (har glömt vad det heter) när man planerar att göra saker som båda parter vet bara är löst prat, ungefär som när vi säger: vi kan väl ses nångång, när vi möter gamla skolkamrater. Men att dra en ren lögn - det har jag svårt att fatta vitsen med. Men så är jag svensk så ända in i stamtavlan.
Skicka en kommentar