Statcounter

söndag, september 16, 2012

Hänt sen sist

För två veckor sedan var jag på Psalmforum på Stjärnholms slott med andra stipendiater och psalmskolekompisar från tre olika grupper av psalmskolan (som är en utbildning för oss som snöat in på att skriva psalmtexter, och dit man söker om man fått stipendium från Anders Frostensonstiftelsen). Tolv av tretton från min grupp kom - ett härligt glatt återseende!

Inbjudan kom redan i mars, och ända sedan dess har jag sett fram emot de här dagarna, men jag har inte sagt något på jobbet, för jag hör ju hur trist "psalmforum" låter för den som inte fattar vilken stor grej det är för en sån som jag.... Ville inte att nån skulle ta gladet ifrån mig med en suck... Det går nog inte att förstå för en utomstående hur roligt vi har - massor av skratt och även djupa samtal.
Eftersom alla som var med är mer eller mindre offentliga personer, vågar jag lägga ut bilder utan att fråga. Dessutom verkar alla vara lika stolta som jag över att få vara med. VAD ÄR DÅ ETT PSALMFORUM??? Jo, man har med sig en sång (den som inte har egen tonsättare, fick den tonsatt av en - några av två - inhyrda tonsättare) som först analyseras av gruppen och sedan sjungs den gemensamt. Några superduktiga proffs finns med, som var och en doktorerat inom ämnena litteratur, hymnologi och teologi. 

Närmast kameran ovan syns Linda Sandström, som dels var där med med egna sånger, dels har tonsatt många av mina, och förstås den som jag skickade in. Några snäpp bakom henne är det en deltagare som stämmer gitarren för att sjunga sitt bidrag. 

 Och här sitter Irma med gitarren - beredd att bjuda på sin sång.

Ett programinslag hette "Ära vare Gud i höjden, detta har jag gjort i slöjden". Där vi fick berätta om vad som hänt sedan sist. Ingen av oss har legat på latsidan - tvärtom - att vara AF-stipendiat har öppnat dörrar för fler än mig.

Och så ett tvär kast till nästa helg.... Min egen lilla sångfågel underhåller mormor med sång innan det är dags för årets kräftskiva med familjen.
Hattarna på - samma hattar varje år. Den traditionella månen syns inte i bild, men hänger i taket, skamfilad och sne', men vad gör väl de'? Dotter med sambo och så sonen längst bort. Kantarellpaj till förrätt.
Mormor själv verkar vara lite i hatten - men det ser värre ut än vad det är. Vi håller oss med glada men ganska lugna tillställningar.
Kräftorna är köpta av barnbarnets far - och sångfågeln har hjälpt till att koka dem. Med den äran - de var jättegoda!
Många filtar gick åt, det var svinkallt trots diverse värmekällor - och min Snug-rug som jag fick av bloggvännen Kulsprutan när jag var hos henne på Mallorca gick runt... mycket populär. Men vad är det i bakgrunden? Har dottern gömt sig helt i sin filt? Förresten, där syns månen speglad i rutan!
Sen var vi för första gången tvungna att flytta in till den traditionella musiktävlingen. Det gick inte att sitta ute längre. Vem som vann? Morbror Calle vinner varenda musiktävling... och barnbarnet är programledare - varvat med mormor.
Men vad är nu detta? 
Jo, äntligen har cd:n med sångerna till Smedens dotter gått till tryck. Ska vara färdig om två veckor när det är nypremiär i Eskilstuna. Fredagen den 28 september spelas den på Eskilstuna teater kl 19.30 och på lördagen spelas den kl 14 på samma ställe. Gack och se den, ni som bor skapligt nära! Biljetter finns på ticnet. Jag kommer förstås att åka dit och se och njuta. Det är några ändringar den här gången, bl.a. kommer mina berättartexter att framföras live på scenen. 
På cd:n finns fyra av mina sångtexter med. Jag har hört alla låtarna och är mer än nöjd! 

7 kommentarer:

Musikanta sa...

Du har hunnit med mycket på sistone! Måste vara väldigt roligt att träffa kompisar med samma intresse och dela erfarenheter med. Man får ju alltid lite tips också! Ni ser ut att ha trevligt i alla fall.
Det gör ni även på kräftskivan. Jag hade nog inte klarat att vara med och slänga i kräftorna i grytan. Men jag äter dem gärna!

Bloggblad sa...

Musikanta: Det är väl just det som är det fina i såna sammanhang: alla pratar samma språk, har samma intresse i att skriva så bra som möjligt - och eftersom alla liksom sitter i samma båt har vi lite lättare att peppa varandra - vi vet ju hur det känns...

Och visst har det varit lite för mycket de senaste två veckorna, men den här helgen har jag bara flummat runt... promenerat, plockat lite här hemma och legat på soffan och löst korsord. Jätteskönt!

Elisabet. sa...

Ser trevligt ut (och särskilt när man har varit där på plats, om än inte vid kräftskivedags) och grattis till utgivningen av cd:n och till psalmskrivarträffen - det måste vara JÄTTEROLIGT - om man får ägna sig åt det man tycker är roligt, ja, kanske rent av bäst av allt!

Cicki sa...

Vad mycket roligt du haft för dig. Vilka trista kollegor du har om de suckar tungt för att du säger att du ska vara med på psalmforum. Jag tycker det låter spännande och kul.

Bloggblad sa...

Elisabet: Det var så roligt och lärorikt och rikt på allt (utom pengar...) men vi blev bjudna på allt, 2 dygn. Jag njöt hela tiden, men blev ganska trött, för det var intensivt.

Cicki: Det är verkligen inte alla som tycker psalmskrivande låter roligt och lockande... men för oss som var där var det toppen!

Vonkis sa...

Man behöver väl inte sucka åt andra människors aktiviteter bara för att man inte förstår sig på dem.

I vilket fall. Förstår att du inte hunnit med att blogga. Grattis till nypremiären och till skivan.

Bloggblad sa...

Vonkis: Tackar - jag hoppas att det går bra.

Det är ingen som har suckat - det är jag som tror att moderna rock- och popmänniskor tycker att det verkar tråkigt att sitta och prata om psalmer i tre dagar.