Dåligt foto i mörk korriodor - jag vet - men spana in flickan till vänster. Det är prinsessan Astrid, som omkom alldeles för ung i en bilolycka 1935. När min mamma var ca 5-6 år bodde hon vid Björnsnäs, någon kilometer söderut, och hon och syskonen var ofta i skogarna vid Villa Fridhem och lekte, plockade svamp och bär och funderade aldrig på de milsvida skogarna de kunde ha gått vilse i. Kolmården var inte tättbebyggt...
Mamma berättade ofta (på min begäran!) när jag var barn, om den gången då det kom en stor svart bil - blank och fin... De gömde sig bakom några buskar när bilen stannade, det var minsann inte var dag man såg en bil då! Ut ur bilen kom en liten flicka i fin klänning med spetsar och volanger - och satte sig och kissade i diket... De förstod förstås vem det var, och de kunde bara inte fatta att en prinsessa kissade precis som dem. Den här bilden har jag aldrig sett tidigare, men av mammas berättelse visste jag genast att det var hon. Jag googlade förstås och kollade årtalen eftersom jag inte är så hemma på kungligheter. Jag blev nästan lite nostalgisk... kände att det är alldeles väldigt länge sedan min mamma såg prinsessan... nästan 100 år har gått. |
10 kommentarer:
Ja, såna där upptakter är det aldrig inom Hemköp. Men på Ica i Malå .., där går personalfesterna till Thailand eller New York.
Ja, bara som några exempel.
Det vore nåt det.
Tänk att prinsessor kissar, precis som oss. Undrar om de gör tvåan också...:-)
Vad otäckt med takpannorna. Det kunde gått riktigt illa.
Trist med blogger, jag vet flera som ruttnat och tagit omaket att flytta t ex till wordpress. Kanske du skulle sätta någon på det så blir det roligt att blogga - och läsa - igen?
Svindlande med prinsessan Astrid. Hon är den sötaste på Prinsessornas kokbok.
Elisabet: Det var värst! Thailand och NY... inga extrapriser på det ICA:t då...
Vi har som längst varit i Målerås, men då var det budgetvandrarhem med plastöverdrag på sängarna och några hundra meter till toan...
Cicki: Ja du, slumpen kunde ha blivit ödesdiger - tanken svindlar. Men å andra sidan är det farligt överallt. På vägarna vet man ju det, men på en fridfull altan tänker man inte på det.
Kan inte tänka mig att prinsessor sysslar med nåt som luktar illa...
cruella: Jag tar det mer som ett tecken på att jag inte ska blogga så mycket...
Jag läste en bok om hennes liv en gång med många foton, hon var en riktig skönhet - utan botox och plastläppar! För mig var mammas berättelse som en saga - när jag såg fotot och att jag hade sett "rätt" bild till sagan, kändes det lite konstigt. Även att vara i skogarna där mamma lekte - det är ju inte min uppväxt, och mamma hann bo på 35 ställen över precis hela Sverige, så att jag skulle hamna så nära hennes hembygd är verkligen en slump.
Eller.. jag tror ju inte på slumpen... det är klart att vi hade kunnat söka jobb i Norrland eller Skåne.
Vilken slump, titta här vad en annan bloggvän skriver i dag: http://boklov.se/brus/index.php/2013/08/i-skuggan-av-ett-parontrad/
Ingela: vad kul! Och vilket sammanträffande! Tack för att du visade mig dit. Bara för den här kopplingen med mamma, har jag haft ett särskilt intresse just för Astrid. Jag läste en gång en bok om henne och om olyckan, men jag gjorde mig en helt annan bild av stället där det hände.
Det är alltid kul att tävla när man vinner ;-D
Om denna vackra prinsessa har jag läst en hel del. Hon var ju såå älskad av sitt "nya" belgiska folk och bilolyckan som slutade hennes liv, var ju helt förtvivlad.
Vonkis: Så sant!
Eleonora: Jag minns att mamma berättade om olyckan - och sen har jag läst en bok om henne. Såg på bilderna på Villa Fridhem att hon var otroligt vacker.
Kolla länken härovanför där det står om stället där hon dog.
Skicka en kommentar