I måndags gick jag tvärs över fältet på skaren... i dag fanns inte mycket snö kvar. Men kylan är kvar... isvindarna var inte sköna trots att det var 5+.
Jag skojade i början av veckan på facebook om att det känns tomt att inte ha sportlov. Alltså, ett litet uns av sanning finns det, för något ljuvligare än sportlovskänslan efter tunga och mörka oxveckor fanns knappt då när jag jobbade. (Minns Pippi L som ville gå i skolan för att få lov!) Mycket intressant var det att läsa reaktionerna! Somliga påpekade att jag har ledigt jämt (som om jag inte visste det), några trodde att jag saknar skolan och har svårt att få dagarna att gå och föreslog sysselsättningar för mig. Några andra hakade på och tyckte att vi pensionerade lärare borde få någon form av ersättning för uteblivna lov...
Jag har märkt flera gånger att en tråd kan svänga och bli något annat när någon tolkar en kommentar fel, en tredje hakar på och plötsligt handlar det inte alls om det som skrevs från början. Det gäller att vara tydlig.
I dag kunde jag i alla fall gå hela min långa runda som tar 70 minuter - lite snabbare sommartid när det inte finns risk att halka i leran och när kläder och skor inte väger så mycket.
Det bästa i veckan var i alla fall onsdagen när det sportlovslediga barnbarnet åkte tåg med sin mamma till Norrköping där jag och sonen/brodern/morbrodern (han som inte vill vara med på bild) mötte upp. Den senare var bara med och åt, shoppingrace är inget som lockar... bara mat.
16 kommentarer:
Vi har verkligen vinter medan du knappt har ngt alls.
Skumt, skumt.
Men, ja, det är skönt att slippa tänka på att halka, det förstår jag.
Precis, det är verkligen viktigt att nästan vara övertydlig då man skriver. Det gäller bloggen också. PÅ FB skriver jag nästan inget alls numera. Ligger lågt där just nu.
Å vad bra att du gav ditt barnbarn lite pengar som hon i sin tur gav till tiggarna. Tycker så SYND om dem där de sitter. Vi har inga romer här som tigger, som hemma. MEN vi har ju många, många hemlösa i städerna, som du vet. SORGLIGT är det att se dem alla.
Jag hade velat höra den där kvinnan sjunga. Kan tro att det var vackert.
Det goda samtalet böljar ju alltid fram och tillbaka - och de flesta tolkar vad som sägs, på sitt vis. Det är sällan som mina samtal och inlägg är så viktiga att jag känner mig föranlåten att förklara, om någon skulle missuppfatta det. Ibland blir det ju en extra krydda.
Du har det mycket mera lättgånget än vad jag har det. Jag riskerade mitt unga liv, på dagens promenad på isiga och knaggliga vägar.
Margaretha
Annika: Men det skiftar snabbt! Det ska visst komma mer snö i morgon. Vi har haft väldigt mycket isig snö framför huset och på gator och promenadstigar, jag är så glad att det är borta. Vacker snö är nåt annat!
Det är knepigt med alla tiggare... jag lider med dem, och om jag lägger en slant i den enes mugg, har jag ändå dåligt samvete när jag går förbi nästa... Men jag har svårt att bara smita förbi när jag själv har det så bra, även om min slant inte gör så mycket till eller från.
Bäst vore ju om de fick sina mänskliga rättigheter tillgodosedda i hemlandet!
em: När man ser varandra i ögonen och hör skiftningar och ser minspel, då missförstås det sällan. På facebook gör det mig inget heller när det svänger hit och dit, det är bara när jag skämtar och andra inte alls förstår utan svarar gravallvarligt - då känns det lite fånigt att påpeka att jag skämtat. Jag känner ju en del av dem och vet att humor inte är deras största förmåga.
Det är bara i två dagar som isen varit borta. Det fanns is kvar i mittfåran på stigen - men vem vill följa mittfåran??? :)
Bara presumtiva partiledare vill ligga i mittfåran.
em: Haha... tänkte inte på dom!
Marianne.
Kolla in det här klippet på YT.
På tal om det du bla skriver om idag...
https://www.youtube.com/watch?v=AUBTAdI7zuY
Och här har det ömsom regnat, ömsom snöat idag .., inte minsta lust att gå på långpromenad blev det!
Här har det både blåst och regnat och snön har försvunnit på nolltid. Nu ligger bara små drivor kvar längs vägarna där det tidigare var mindre snöberg...
Det svänger verkligen fort både på facebook och i bloggar. Jag tror att det beror både på att man inte uppfattar tonfall och minspel och att människor har så oerhört olika högt till tak både när det gäller skämt och diskussioner.
Jag kan ju hålla med om att det är väldigt dåligt med semester åt oss pensionärer. Det är orättvist....:-) Vi gör så att vi skiljer på vad vi äter på helger och vardagar bara för att få skillnad på veckodagarna. Och på sommaren så lever man ju lite enklare så det blir som en semester. Så gör vi i alla fall....:-)
Annika: Nu har jag sett. Bra som motvikt till alla rykten om att tiggarna tjänar storkovan och har fina mobiler och bilar...
Elisabet: Jag är ju min egen hund... längtar ut i alla väder. Fast - om det regnar rakt igenom kroppen, då tappar jag lusten snabbt.
mossfolk: Visst är det så, bristen på kroppsspråk och glimt i ögat kan få saker att verka gravallvarliga. Eller någon som spinner vidare på ett enda ord i det man skrivit och missar essensen, som var nåt helt annat.
Cicki: För mig är skillnaden att maken är hemma på helgerna och att jag ofta sjunger med någon av körerna på söndagarna. Men hur det blir om fyra-fem år när han slutar jobba, det vet jag inte. Han påstår att han nog måste jobba till 70 med mina dyra vanor... :)
Vilken fin tregenerationersdag ni fick tillsammans och så söt L har blivit - och ganska mycket mörkare i håret, eller?
Apropå den sjungande immigranten gjorde hon åtminstone något innan hon strack ut handen för allmosor.
Och fint lät det också enl dig som är proffs på röster och musik.
När du skriver att du gav barnbarnet ´en handfull femmor som hon skulle ge till tiggarna´ tänkte jag på att min veckopeng - som räckte till en biobiljett och en hel del smågodis + en Kalle Anka var en krona år 1951....och inte tror jag att det fanns så många tiggare heller. Vilken skillnad!
Kulsprutan
Kulsprutan: Vi träffas ju en del, men Cecilia och jag kom på när vi gick i Lkpg för en månad sen, att vi inte har träffats ensamma på många år. Likadant det här med att vi tre gjorde en dag ihop - det har inte hänt sedan L satt i vagnen.
Jag minns att min första veckopeng var 1:50, då var jag 8 år -59. Tidigare fick jag nog en 25-öring då och då om jag hjälpte till. Men veckopengen gick åt snabbt... säkert mest till godis. Brorsan köpte Kalle A, så den fick jag läsa ändå. Bio var förbjudet för mig...
Geografin är på vridur. Det är ju vi som brukar ha skare på snön den här årstiden och inte ni som bor längre söderut. Men i år tycks allting vara tvärtom.
Jag tycker för övrigt att alla pensionärer kunde få någon typ av ersättning för lov som man går miste om ;)
Ha det gott!
Jag har varit dålig på att läsa bloggar på sistone men nu kommer en kommentar i alla fall.
Fantastiskt vad tiden går fort - hon är ju stora damen nu, Linnéa. Och väldigt söt, men det har hon ju alltid varit.
Är imponerad av att du varje dag går en så lång runda, blir trött av två kilometer. Men så är du ju yngre också tröstar jag mig med.
Håller med dig om att det visserligen vart fint väder några dagar men att det har blåst kalla vindar ändå.
Såg också fram emot sportlovet på den tiden. Det var i alla fall ljusare när man började jobba igen efter det. Och är det något man behöver som lärare är det en paus från ungarna då och då.
Det finns tre tiggare i Hjo, ingen sjunger vad jag vet. Sportlov var ofta ett besvär för oss som hade barn i skolan eller dagis. Nästan så man fick ta ledigt från jobbet för att klara det hela. På Fritis var inte många barn den veckan. Det bar till fjälls någon gång också. Fast utan pappa, han gillar inte utförsåkning. Förstår inte riktigt vad det ska vara bra för.
Pettas: Skönt att du förstår att vi behöver någon form av kompensation.
Musikanta: Jag går inte för att vara duktig utan för att jag älskar att gå. Läste nyss att promenader stärker minnet... vilken tur! För det behövs. Jag tänker så bra när jag går och känner att jag blir lite snällare till mods.
Ljuset händer det nåt med just den där sportlovsveckan!
Andra året i Hjo: Jag förstår att det är krångligt för alla som inte är lärare när barnen ska underhållas - för nuförtiden ska det vara så väldigt roligt på sportloven. Fjällen eller utomlands... Jag har inget minne av att någon försökte roa mig på mina lov. Med våra barn åkte vi skidor nån dag i trakten, eller åkte en dag till Sthlm om det inte fanns snö. Sen fick de leka bäst de ville.
Min man har en gammal skada i foten som gör att han inte kan åka utför, därför har vi bara åkt på längden hemmavid. Det går bra. Eller gick... det var länge sen våra skidpjäxor torkade ihop.
Skicka en kommentar