Men jag har faktiskt jobbat också (om än i sakta mak) och gjort lite trevligheter, som att äta påskbuffé på vår fina stiftsgård som ligger hur naturskönt som helst, och där jag har en bit av mitt hjärta kvar från många somrar och vintrar på läger under hela 60- och halva 70-talet. Nedanför - bakom gården, finns det badplats och sjön St. Rengen breder ut sig med små öar och vikar - där jag förstås en gång tiden har rott runt och svärmat med diverse gossar... Även med maken! Vi tog en bild på vår förlovningssten - men ack så gräsliga vi såg ut, det går inte att visa.
Dessutom har det blivit några turer med mormors mormor och en del sång med körerna.
I dag ... hm... det får bli en liten klipphängare, för jag avslöjar inte varför jag har städat och satt in en sockerkaka i ugnen och sitter här färdigkammad och klar... inte förrän efteråt.
Men - jag hann gå på gympa i morse, mer upphetsande är inte anspänningen för det jag väntar på.
12 kommentarer:
Klipphängare!!
JA! Såklart det heter SÅ på svenska. HIHI, har aldrig hört det förr. KUL.
Ser fram emot att höra vad som är i görningen!
Annika: Det har inte jag heller, men jag slänger mig ogärna med utrikiska om det går att säga på svenska.
Nu är det i alla fall klart... :)
Jag tillstyrker användning av KLIPPHÄNGARE!!!
Gissar att du ska ha en VIP-person på besök om en stund. Kanske någon musikalisk sådan, eller? Apropå sockerkakan i ugnen.
Mitt starkaste minne från Vårdnäs är ett fruktansvärt migränanfall under en kurs med Maja Witting. Kent fick komma och hämta hem mig...
Ja klipphängare, naturligtvis :))
Jag som är så vansinnigt nyfiken tycker hur som helst att det låter spännande!
Alla: Vad roligt att ni gillar klipphängare! Jag har aldrig hört det förut, ibland känns det som konstigt att inte använda det engelska uttrycket...
Jag är inte mycket för att haka på nya ord som boosta t.ex. men sen när de varit i omlopp ett tag använder jag dem också. I dag hörde jag mig själv säga: off the record... vilket jag aldrig brukar säga.
Musikanta: Nix, det var väl mer som en liten presskonferens på tu man hand med en reporter från en liiiiiten tidning som vänder sig till såna som jag vänder mig till. Hembygdsföreningsmänniskor...
mossfolk & annika: När det är klart lovar jag att ni får läsa reportaget - om det blir bra.... ;) fast det var en så trevlig och seriös reporter, så det tror jag.
Det där med att tiden går fort och är knapp känner jag igen mer än väl.
Nu ser jag fram emot att få veta vad det är för klipphängare du annonserar.
Även om jag måste erkänna att om det är sockerkaka på menyn låter det kanske inte så där oerhört jättespännande :)
Kulsprutan
Kulsprutan: Jag skrev svar i kommentaren till Musikanta ovanför... (men jag läser inte heller alla andras kommentarer i andras bloggar)
Det är ju alltid mest spännande för en själv när det ska handla om en själv... omvärlden är sällan så intresserad. Men det kommer att bli en artikel om det här att jag är ute med mormors mormor och underhåller.
Jaha. Grattis då och hoppas sockerkakan smakade :)
Kulsprutan
Kulsprutan: tack, även om det egentligen inte är nån större händelse i världshistorien... Jag hade gjort kokoskakor till Pr, han hade åkt på att bjuda på fredagsfika på jobbet och det skulle vara hembakade småkakor. Det var dem reportern föredrog. Inte så spännande heller, men goda.
Och bara för att jag var snäll och bakade, följer han med till IKEA nästa gång vi är i Lkpg. Smart deal!
Klipphängare. Vad säger du om en page turner? Sidvändare, låter inte lika spännande.
Andra året i Hjo: ärligt talas så har jag inte hört om bladvändare på engelska!
Skicka en kommentar