Det kändes lite ovanligt förra veckan, att säga "Nu ska jag gå till jobbet!" men det kändes ändå bra. Det blir bara två förmiddagar i veckan, det räcker gott för mig. Blir inte så mycket klirr i kassan, men i alla fall lite. Jag märkte också att det var väldigt roligt att träffa gamla kollegor, staden är liten och jag känner de flesta sen förr.
Ännu roligare var det att gå upp på berget med ett gäng vetgiriga, artiga och trevliga grabbar som vill lära sig svenska fort som blixten! Det var ett väldigt fotande uppe på berget där vi sammanstrålade med den andra gruppen och grillade. Men svårt att ta ett icke integritetskränkande foto eftersom de smajlade upp sig och ville synas på alla bilder. Här blev de dock helt uppslukade när de fick pröva lövsugen i kyrkparken.
Jag gjorde massor av eget material när jag undervisade invandrarbarn, men det jag inte lämnade på skolan har jag kastat bort. Tyvärr... Så nu sitter jag och gör ett nytt Memoryspel med saker/företeelser som de kan ha nytta av. Någon större konstnär har jag aldrig varit, men eleverna brukar se vad jag menar.
11 kommentarer:
Åh, du har börjat jobba lite igen?
Trevligt. Bara ett par morgnar i veckan?
Kan tro att det är givande.
Annika: jag blev faktiskt glad att jag blev tillfrågad om det här, får jobba ihop med trevliga människor, varav jag känner några riktigt väl sen länge.
Jag skulle inte ha tackat ja till att vikariera inom vanlig skolan. Just nu har jag inga skrivprojekt på gång, de kan vara lite stressande, så jag har mycket ledig tid.
Ser att ena pennan kommer från Ystad Saltsöjbad .., tänk, att ögonen genast registrerade detta ,-)
Elisabet: Haha... tänkte jag inte alls på. Den har ett bra sudde! Det är förresten precis idag 3 år sen jag åkte till Ystad på höstmöte och bodde flott och badade fötterna i havets väldiga vågor (vågade inte doppa hela mig när det blåste så). Jag såg det i min 5-årsdagbok igår kväll. Det var då jag satt mitt emot L-G Andersson och lunchade!
Så kul att du trivs på nya jobbet! Hoppas att det fortsätter, det och klirret i kassan.
Kulsprutan
Det här jobbet är ju som gjort för dej, eller hur? Erfaren och utrustad med humor …
Från mitt håll har det varit tyst på sistone eftersom min dator har blivit helgalen. Ett råd: Uppdatera aldrig!
Nu funkar allt någorlunda, men fullt av konstigheter är det fortfarande. Suck.
Det där verkar ju passa dig alldeles utmärkt!
Mamma, som blev pensionär i våras, läste lite i min kurslitteratur när jag var hemma senast och blev superinspirerad. Nu ska hon förvisso inte tillbaka och jobba igen, men däremot börja som lästant(?) i skolan...
Två dar är lite lagom. Synd att du kastade bort material - men du kunde ju inte veta att du skulle få användning för detta någon mer gång i ditt liv. Jag har lite sådant kvar med tanke på barnbarnen. Det är ju kul när de börjar läsa. Caspar, som går i förskoleklassen, läser snart han också, så jag kanske ska ta fram det när de kommer ner nästa gång.
Låter som ett perfekt deltidsjobb för dig. Och, handen på hjärtat, visst har du väl tid att blogga också?!?
Kulsprutan: Det bästa är att jag slipper en massa planering och möten och bara får undervisa - det är det som är det roliga med att vara lärare.
Ökenråttan: Du är så välkommen när du kommer! Jag har haft några krascher då det varit krångligt att komma igen, även om allt dubbelsparas. Och uppdateringar.... då känner jag sällan igen mig. Inte bra. Varför ändra på sånt som fungerar?
mossfolk: Du ska se att rätt som det är, så är hon igång igen... :) Lästant är det inte det sämsta!
Musikanta: Ja, en del riktigt bra grejer slängde jag, men nu har jag gjort ett nytt memory och ritat saker som jag tror att killarna har mer nytta av än det som finns på barn-memory. Och så har jag gjort en ny sakpåse. Det sista lasset med barnens gamla leksaker har inte gått än, så jag ska riva lite i lådan med småsaker. Grejer till gamla dockskåpet är himla bra i sakpåsen.
K-häxan: Än så länge känns det jättebra, har bara gjort två dagar och nu vilat i fem... :)
Jag har tid att blogga, det erkänner jag, men jag tycker att jag börjat skriva så tråkigt. Läsarna är så få att jag lika gärna kunde skriva mail till er... Jag tycker ju att det är kontakten med dem som läser som sporrar mig och ger mig skrivlust. För att få läsare måste man ju också vara aktiv och läsa och kommentera överallt, men väldigt många har ju hoppat av och slutat skriva.
Åh, vilket roligt arbete - att lära invandrarbarn språk och det nya landets historia m m. Något jag själv verkligen skulle vilja göra. Jag har ingen utbildning som lärare men jag har svarat ja på SPF:s förfrågan vilka som vill ställa upp med att lära de nykomna svenska. Lycka till med det roliga jobbet.
Kram Margaretha
Skicka en kommentar