Efter lite tafflig bearbetning i ett fotoprogram blev det lite bättre.
Statcounter
torsdag, mars 03, 2016
Om saker i bakgrunden
Jag har tagit upp det här förr, men är lika förundrad över att det händer varje gång. Jag fick mig ett foto tillsänt idag från förra veckans roliga framträdande med Britta-Cajsa och hennes barnbarn. Blev riktigt bra, men nog tusan fanns det störande grejer i bakgrunden! Konstigt nog såg jag det inte från början, då hade jag flyttat på pirran som stod mot väggen, jag plockade undan en del annat. Jag har många foton som vänliga människor tagit och skickat, och alltid står det nåt skräp och stör.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
17 kommentarer:
Man ska ha ögon i nacken!!!
Att se på fotografier är ungefär som att se sig i spegeln. Man ser plötsligt det man inte sett
Så roligt att ha sitt barnbarn med på scenen!
Jag hade inte alls tänkt på det om du inte hade påpekat det :)
K-häxan: det stod ett bläddervlock och ett notställ i blickfånget, det plockade jag bort, men jag ska kolla ännu noggrannare nästa gång.
Pettas: ja, det var en höjdarkänsla!
Så är det när man fotar hemma också, det kommer alltid (hos mig i alla fall) med nåt hörn med nåt skräp, eller klädhängare, tidningsbumtar eller avsparkade skor eller snodda sladdar som stör.
Mossfolk: det är nog ett manligt drag... Min man ser inte alls sånt.
Visst är det störande med sånt som inte ska vara med på bild. Eller sånt man själv inte vill ha med på bild, rättare sagt. F ö en fin bild på er.
Eva: tack! Det är många som fotat genom åren, men jag gör så mycket miner hela tiden, så oftast ser jag helknäpp ut. I själva farten gör det inget, men en stelnad grimas på ett foto är inte kul.
Jag är ingen pedant IRL, men vill inte bara av en slump visa upp skräp i vrårna.
Visst är det irriterande när det kommer med saker på bilder en inte vill ha där. En vän som jag rest med några gånger brukade alltid frusta -Måste det alltid vara människor överallt! när hon skulle ta kort där vi var.
Saker i bakgrunden … Foton får med ALLT och förstorat på nåt vis. Man ser saker på bild som ingen tänkte på när foto togs; i alla inredningsreportage sitter ljusen snett och vint i ljusstakarna. Det var det ingen som såg innan fotot togs.
Kommentar till ditt förra inlägg: På det stora första fotot är din dotterdotter så lik vår älskade dotter. Samma leende, det ljusa håret och dom mörka ögonbrynen. Bedårande.
Vonkis: idag är ju det ganska känsligt, speciellt om man ska lägga ut på nätet. Men när vi går i Söderköping med våra killar, då är det helt folktomt. Då tänker jag att det faktiskt ser mycket roligare och trevligare ut sommartid när det är massor av folk i rörelse.
Ökenråttan: i verkligheten tror jag att man fokuserar på det man ska...och på foton kommer fokus lite överallt.
Jag förstår att du hajar till när du ser likheter! Så gör jag fortfarande med mina föräldrar om jag ser någon som påminner om dem, då kan jag bli alldeles tagen och saknar väldigt! Saknaden går aldrig över.
Ja, vår lilla flicka. Just i trettonårsåldern … likheten är slående. Den där sista barndomstiden.
Ojoj vad duktig du är som kan trolla bort sånt´som inte ska va där! Bild nr 2 blev ju jättebra!
Ökenråttan: det gör ont även i mig att tänka på...att älska är ju alltid att riskera, jag är ständigt medveten om det, även om jag inte går omkring och oroar mig hela dagarna.
Kerstin: det finns många vildprogram där man kan göra sånt. Ett väldigt pyssel är det, så jag ger mig inte på större projekt.
Kanske du ska fotografera själv, före föreställningen. Och så få syn på sånt som står i vägen.
Skoj att Britta-Cajsa fått sällskap!
Cecilia N: strålande idé! Jag brukar ju ha iPaden med och där blir det ju stor och lättittad bild. Att jag inte har tänkt på det själv!
Jag är så glad att det råkade funka med hennes sportlov.
Inte lätt det där. Jag vet.
Tycker att jag tränat upp mig rätt bra, men ofta, ofta så ser jag ngt i bakgrunden som inte borde ha varit med...grr...
Men du, vad roligt att ditt barnbarn är med under Britta-Cajsa föreställningarna numera. KUL för henne, och för dig!
Haha, vi ska ju inte prata om K:s senaste foton! Jag lyckades i alla fall beskära några av dem. Jag försöker alltid plocka bort saker i bakgrunden när jag själv ska ta bilder - alltid är det någon plastpåse eller ICA-kasse som ligger slängd på någon stol.
Annika: i vissa snabba lägen går det ju inte att undvika... Jag hoppas att det kan passa någon mer gång, hon går ju oftast i skolan när jag har mina gig.
Musikanta: per tänker aldrig på sånt heller. Han avskyr att behöva hålla i kameran. Han brukar vänta så länge med att knäppa att motivet hinner försvinna.
Skicka en kommentar