Och tänk! Jag hittade faktiskt några bilder därifrån - bland alla hundratusen som gömmer sig i olika diskar i datorn. En av ledarna var (är) textilkonstnär och hade tovat alla stena och skålar - några brustna... När dagarna var över fick vi ta med oss något som ett minne och jag har min tovade sten kvar i ett fönster.
Rönn och kvistar byttes ut varje dag - och uppe på altaret stod en glasskål med vatten. Inte alls svårt att se det tunna tyget röra sig som porlande vatten.
7 kommentarer:
Tack!
En njutbar lunchstund blev detta för min del.
Så fina ord och så fint musiken, sången och bilderna passar.
Jag är alltid lika imponerad över hur du kan få till det.
Denna gång tillsammans med Linda förstås. Tack igen!
Så vackert! Tack Marianne!
Kerstin (qi)
Pettas: vad roligt att få vara med och förgylla din lunch! Jag är själv väldigt förtjust i den här sången, tycker att rumban och kompet passar så bra, melodin gör mig lugn.
qi: tack! Och vad roligt att se dig här igen, det var länge sen. Bloggar du fortfarande?
Nej, jag har inte bloggat på länge men jag följer bloggarna i min lista och kommenterar ibland på dem. Det är roligt att läsa hur ni har det! Själv skriver jag på annat än bloggen just nu, får se vad det blir. Fortsätt ha det bra Marianne!
Tovade stenar - härlig kombo!
Kerstin: jag har lite svårt att ta mig i kragen och hålla igång bloggen. Det är så många som har slutat och då avtar min inspiration.
K-häxan: det ligger en sten inne i varje... Lite symbolik för mig, faktiskt, det var därför jag valde just en sten.
Har lyssnat: Fint! Och porlande!
Skicka en kommentar