En regnig och ruggig dag som idag, så funkar det jättebra att komma ihåg de fina dagarna förra veckan.
Mest tänker jag då på resan till Jönköping i fredags, för att vara med om stipendiekonserten då min mesta tonsättare Linda skulle få ta emot Olle-priset.
Som vanligt på väg söderut, stannade maken och jag vid Gyllene Uttern och åt och sög in utsikten från altanen.
Här är de duktiga och glada stipendiaterna, som hade med sig två sångrupper vardera till den otroliga konserten. Kyrkan var fullsatt och mer därtill och vi var säkert ett åttiotal medverkande.
Här är Lindas grupp "Voices of June" som framförde både hennes egenskrivna sånger och en av våra gemensamma.
Linda och jag - jag är så glad att hon fått så fin bekräftelse på hur duktig hon är.
Bilderna kommer i lite fel ordning, här under är avslutningslåten när alla medverkande sjöng Lindas och min "Livet virvlar som i dans". Det var mäktigt.
Lindas kör från Dalvikskyrkan, där hon är kantor, och S:t Anna vicalensemble, som jag är med i, inledde konserten med tre av våra sånger. Det är lite svårt att stänga av mina känsloinkontinenta ögon vid såna tillfällen.
Det gör alltså inte så mycket att regnet vräkte ner på dagens promenad. Att gå mitt i molnen är nästan lika bra som att sväva på dem.
10 kommentarer:
Fantastisk höstbild från Gyllene Uttern. Förstår att det var mycket känslosamt när du fick höra dina och hennes sånger framföras av den stora kören. Du vet ju att jag gillar Lindas musik väldigt mycket - hon är värd stipendiet.
Hon är VERKLIGEN värd stipendiet, skulle jag skriva.
Så roligt det måste vara! Detta att få bekräftelse är ju nånting som alla människor vill ha, så skvala på du ,-)
Musikanta: vi stannar alltid där och käkar eller fikar. Calle jobbade ju flera somrar i Bankeryd när han var yngre och vi skjutsade och hämtade ett par gånger per sommar då. Gann få vanor...
Jag insåg redan efter första låten Linda skrev, att hon var "rättt häst" att satsa på...som väl var gillade hon alla texter jag öste över henne.
Elisabet: visst skulle alla behöva sån boosting lite då och då.
Bara att gratulera!
Grattis till er, Marianne. Du är grym! Ni är grymma.
SÅ glad för er skull.
Som jag skrev på FB, E4:an längs Vättern måste vara en av de vackraste motorvägar som finns. Helt sagolikt att åka där!!
Stort grattis ropar jag också över havet, det åländska böljande höstgrå med vita toppar på
K- häxsn: Tack, jag solar mig i Lindas glans... både hon och jag vet ju att det är vårt samarbete som hon gick igång på.
Annika: Tack! Jag är lika glad som Linda även utan pengar att placera... :) Jag har åkt den vägen i alla tänkbara väder och ljusförhållanden, alltid lika vackert.
Pettas: Jag tyckte väl att jag hörde ett klingande rop från nordost! Tack snälla!
Grattis!
Vilken mäktig känsla att stå där och sjunga sånger du själv varit med och skrivit. Ni är väl värd boosten och allt beröm båda två!
Vonkis: Tack ska du ha! Det är verkligen mäktigt. Jag blir aldrig blasé, även om jag inte gråter varje gång, som jag gjorde de första gångerna.
Skicka en kommentar