onsdag, januari 13, 2021

Sol sken igår, men inte på mina tår.

Tänk att solsken och lite snö kan förändra så mycket. Nu fick vi ju måttliga mängder här, och igår strålade solen så ljuvligt att det nästan var liiiite varmt i ansiktet. Men till mina tår nådde den inte. De måtte ha hamnat utanför mitt blodomlopp. 
Det gör väl inget om det här inlägget kommer att handla om mina tår? Jag tänker i alla fall inte visa upp dem i närbild. Bara diskutera lite - är ju nyfiken på om någon mer kan gå flera kilometer, med svetten rinnande på diverse ställen, men med totalt iskalla nästan bortdomnade tår. 
Jag har rejäla kängor med ullstrumpor och tillräckligt med utrymme för att vinka med tårna när jag går. Om jag gör det i några kilometer får jag normal kroppsvärme i dem en stund. Sen domnar de bort av kyla igen. Jag tröstar mig med att det kanske bränner en del energi extra med tåviftande i varje steg. 
Nu har jag skickat efter 10 par med tåvärmare, engångsgrejer. Jag har kikat lite på elektriska strumpor och sulor som går på batteri och är laddningsbara, men ... nästan 2000:- för något som jag inte ens vet om det funkar? Är det någon som prövat? Ja, risken är väl inte så stor bland er tre som hittar till min blogg. Problemet är inte nytt, men det verkar bli större för varje vinter. Jag hade problem med fingrarna förr innan jag hittade mina jättestora och tjocka fårskinnsvantar som jag sydde för 25 år sen. Men - jag lär få skaffa storlek 50 i kängor om jag ska få ner ett par fårskinnstofflor i dem. 
 

4 kommentarer:

Vonkis sa...

Snön kom verkligen med lite hopp om livet och som du skriver kom det alldeles lagom mycket. Min storasyster hade problem med att hon frös om fötterna förut. Om jag inte missminner mig blev det lite bättre när hon hade skor som var fodrade med päls.

Har du kollar så du inte har järnbrist eller överskott av sköldkörtelhormon (hypertyreos), det kan göra så man blir kall om händer och fötter.

Bloggblad sa...

Vonkis: Jag har funderat på att göra någon tåpälsanordning, men är rädd att det inte får plats när jag har en sån där personlig sula för att inte få ont i fötterna.
Jag har inte testat mig för nåt av det du föreslog, jag mår ju himla bra i övrigt och är förhållandevis pigg för min ålder. Jag har frusit om händer och fötter hela livet, så jag är ju ganska van. Vi får se hur det går med engångsvärmarna, jag väntar ivrigt på att de ska komma.

Unknown sa...

Hello! Do you speak English? Could you please contact me via email? I'm the press-secretary of the Optina Pustyn male choir from Russia;
you wrote about that choir here: http://bloggblad.blogspot.com/2006/02/rysk-manskr.html
Thanks a lot!!
Elizaveta,
press@optinachoir.ru

Musikanta sa...

Jag går ju aldrig så långt att jag fryser om fötterna. Däremot blir jag väldigt kalla om händerna bara efter en liten kort promenad med stavarna. Trots att jag har fingervantar i mina skinnvantar. De sistnämnda räckte inte trots att de är fodrade med riktigt fårskinn.

När jag var i Kiruna ett nyår för hundra år sen hade vi filttofflor med lite hö i när vi skulle till kyrkan i 30 minusgrader. De kallades laddor. Men sådana finns väl inte här antar jag. Hoppas dina värmare hjälper. Jag är ständigt kall om fötterna inomhus trots fårskinnstofflor. Åldern förstås.