Statcounter

lördag, juni 18, 2022

Stå på gatan

Nu har Blogger hittat på nåt igen... jag ser ingen bild här medan jag skriver, utan bara bokstäver och siffror. Sen struntar Blogger i att jag faktiskt gjort blankrader och delat upp texten. Damen i mitten är min gamla skrivarvän och f.d. kollega Marianne - vi blir ofta ihopblandade. Damen längst bort har jag bara sett tidigare, men aldrig pratat med. Gabriella Nilsson, hon har skrivit en bok som utspelar sig i Sanden, en plats vid kusten i S:t Anna skärgård. Marianne Wik har skrivit barnböcker och en diktsamling som enbart är skriven på östgötska.
Att gå på gatan lär inte vara så fint, även om vi gör det varje dag i bokstavlig bemärkelse. Men att stå på gatan och sälja böcker, det kändes väldigt fint idag. Det var mulet och verkade kunna bli regn, men det slapp vi. Tvärtom klarnade det upp efter nästan två timmar och då, när solen gassade mot husväggen, var vi tacksamma för att vi slapp gasset hela tiden. Det gick förvånansvärt bra att sälja. Det var inte marknadsdag, utan enbart underhållning överallt i staden, men vi gjorde vårt bästa för att haffa bekanta och obekanta och sälja våra alster. Jag var piggare i morse när jag vaknade, än jag trodde. Hostan har rivit i luftrören och bihålorna har annonserat att de finns hela veckan. Jag höll mig på alerten ända tills jag kom hem efter drygt två timmar som försäljare. Så otroligt trött jag blev! Säkert var det bara viljestyrkan som hållit mig igång så pass bra. Men vad gör det att såsa omkring här hemma, när jag kan göra det med ett leende och känna att jag inte har några måsten alls under den kommande veckan.
Jag hittade några fler foton från den trevliga gårdagsförsäljningen.

9 kommentarer:

mossfolk sa...

Det är så fint omslag på boken. Jag har tänkt på det förut, när jag sett den på bild och det slog mig igen nu när de ligger upplagda på bordet framför er. För övrigt ser det väldigt trevligt ut. Och så roligt att flera stannade och handlade!

Bloggblad sa...

mossfolk: Tack! Jag är också förtjust i det. Men det var inte helt lätt att få förlaget att förstå vad jag ville ha. Det första förslaget var en ren katastrof. Den som gjorde det hade bara lyssnat på "berg + norrsken" - sen tittat lite på baksidestexten och missförstått totalt...
Det var överraskande att det gick så pass bra.

Äventyret framtiden sa...

Så kul och så fint det måste kännas att få sälja böckerna! Jag har nått till halva boken nu, läser lite varje kväll och mera jag läser bättre tycker jag om den. Lycka till !

Bloggblad sa...

Karin: Vad glad jag blir att höra det! Det kändes verkligen som något alldeles extra att stå så där. Jag har varit på bokmässor tidigare, men då har jag mest hjälpt en väninna att sälja.

Maggan sa...

Jag tyckte mycket om din bok. Det var intressant att följa Gustaf och Maria och deras krångliga väg till ett liv tillsammans. Vilka regler och vilka villkor de levde under, som officerare i Frälsningsarmén. Det hade jag ingen aaaaning om!

Vonkis sa...

när jag läser ditt svar till mossfolk blir jag lite nyfiken på hur det första omslaget såg ut.

Din bok ligger här och väntar på att bli läst, först måste jag bara bli klar med några kursböcker.

Klimakteriehäxan sa...

Härligt att "affärerna" går bra!

Bloggblad sa...

Maggan: Tack för ditt fina omdöme! Det gläder mig. Jo, det var så krångligt. Jag visste inte att det var många som hade det så förrän jag som drygt medelålders kom i kontakt med andra "officersbarn" (vi kallar oss så hur gamla och grå vi än blivit). Men det är ändrat sedan många år - fast inte så många år som jag trodde. Först runt år 2000 mildrades äktenskapsreglerna.

Vonkis: Du hinner - ta det lugnt! Och nu vet du hur katastrofomslaget såg ut.

Klimakteriehäxan: Jag är verkligen glad över att det gått så pass bra och att så oväntat många har hört av sig och gillar den. Tänkte att det kanske bara var de "närmast sörjande" som skulle säga snälla saker, men där hade jag fel! Ibland är det skönt att ha fel...

Bloggblad sa...

Äventyret i framtiden: Det är flera som sagt att de läser lite i taget... det låter bra!