Bortkastad möda?

Jag kan ju inte låta bli - trots att det förmodligen är bortkastad möda... Varenda gång jag frankerar bläddrar jag i min ärvda pärm för att hitta nåt som passar... Tåg eller bil? Mmm... Både motiven och åsikterna går isär... Men bara jag får igen pengarna är jag nöjd.

Skolstarten närmar sig ... "Och vad är det för märkvärdigt med det då?" tänker förstås den som haft tre eller fyra veckors semester. Jo, dels har kroppen hunnit gå ner i ständig halvdvala, dels är det inte bara sätta sig vid skrivbordet eller var man nu sitter/står, och fortsätta där man slutade. Som maken, i måndags tog han vid där han lämnade jobbet för 6 veckor sen.

Jag får några nya elever, nytt schema, delvis nya arbetsuppgifter och ska dra igång nya projekt som jag ännu inte vet särskilt mycket om och jobba som klasslärare en dag i veckan. Första veckan ska jag eventuellt göra nåt helt annorlunda: vara tolk åt en nykommen liten tysk elev på en skola utanför stan, så att hon har lättare att komma igång. Tror jag. Men först väntar en mängd möten och träffar och planering... och förhoppningsvis några fikapauser.

Jag klagar inte - bara förklarar bara varför jag måste ladda och stöna inför varje skolstart.

Ny almanacka med personlig framsida är fixad... inga fulltecknade blad - än.

Tvättkorgen är tom. Strykkorgen är tom. Nästan alla sommarröjprojekt är klara - det var bara ett jag inte mäktade med... Utvilad... nej - stopp! Vila? Det har jag glömt. Bäst att jag tar mig an det i morgon, då.... sista lediga dagen.

SJ, SJ, gamle vän...

Tre och en halv timme av mitt liv tog SJ från mig i söndags... Men det blev en dyr dag för det lokfelet, alla lär vi få tillbaka våra utgifter...

Två och en halv timme på stationen i Katrineholm...! Tålamodet fick sig en omgång, kan jag lova!
Sen när X2000 äntligen kröp in - och sakta började krypa åt fel håll... tillbaka mot Norrköping -som jag lämnade några timmar tidigare, och jag redan skulle varit hos kompisen vid Vänern för länge sen, då var allt tålamod bortblåst och jag skrek rakt ut. Nej, nu ljuger jag. En liten snäll tant gör inte så. Men jag drog en suck av lättnad när de äntligen baxat och donat och vänt hela tågsättet och gett oss ett nytt lok utan fel.

Språngmarschen i Skövde mot bussen som skulle gå om 2 minuter, (den rätta hade jag missat med flera timmar) den vill jag helst glömma... jag vrålade och hojtade åt ett ungt lejon som pinnade iväg i en helt annan löpstil, att han skulle hålla bussen... medan jag höll ögonen på honom för att se åt vilket håll jag skulle pinna efter.

Det gick. Och jag fick liksom en liten guidad tur runt varenda mjölkpall i trakten. Ganska intressant i skönt släpljus från den nedgående solen. När hjärtat lagt sig tillrätta och lungorna börjat fungera igen. För se, ytterligare en timmes väntan i Skövde.. näe, där gick min gräns. Jag kom fram 20.45 i stället för 17.18... Tur att SJ har resegaranti och att jag inte skulle på bröllop eller nåt sånt.

Nåt rännande ute om kvällarna blev det inte i regnstorm och oväder, ganska skönt att kura inomhus. Speciellt som kompisen bjöd på en behandling av ansiktszonterapi. Det var nåt alldeles extra det! Gudomligt...

Hemresan gick precis som den skulle, med tjoande ungdomar, skrikande småbarn, telefonhojtande, musikskrammel från mobiltelefoner... Hänsyn till andras ljudrum? Finns det nåt sånt? Hur mycket får man låta? Det hann jag fundera på rätt mycket.

Nu börjar det dra ihop sig... skolstart snart... ojoj. Det kommer så plötsligt varje år...

Flexibilitet...

... är ett av mina nyckelord. Eller nyckfullhet kanske... För inte satt jag så många timmar med texterna, snodde undan kvickt som bara den, tryckte på "Skicka" och stack iväg på bloggträff...

Häng med ut till kusten, vettja!

Det är Musikanta som solar... och jag då?

Jo, själv ligger jag därute bakom trappstegen och guppar... det är mina sandaler som väntar... fast vi var i ett bra tag båda två...

Sjön suger, som bekant. Så behändigt då att det finns en fin restaurang bara en liten promenad bort...

Och när magen är mätt passar det med lite kultur... fast jag var inte i hatten då, utan överlät huvudbonadsraffinemanget till de fyra damerna som heter och sjunger "I hatten". Härligt blandad sommarrepertoar. Det är inte klokt - eller, jo förresten, det är mycket klokt att det finns så enormt mycket konserter runt om i kyrkor på somrarna. Gratis... fast lite kollekt brukar man ge, det ligger inte precis inom ramen för kyrkoskatten med dessa evenemang.

Och till sist, innan jag sjunker ner framför Berlinerpopplarna och njuter: Vad är dettahäringa? Det kom i reklam för en bokklubb, och jag kan inte för mitt liv lista ut vad man ska ha det till. Någon som vet? Alltså den vänstra mojängen. Pennan vet jag vad man gör med...

Att göra...

Nej, jag ska inte klaga, jag är ju nästan färdig... Ska bara rätta efter att ha fått en del saker påpekade av min superduperbraiga korrläsare som ger mig tips och ser allt med sina proffsögon.

Sen ska allt iväg med rätt bilder (det är det jobbiga!) till tryckeriet så att jag hinner få ett korrex av församlingsbladet - sen ska det rättas och fixas... sen tar det ytterligare ett par veckor innan det ligger i brevlådorna, så det blir inte dagsfärska nyheter precis.

Men det är inte bara jobb som håller mig borta från blogglivet... jag har spenderat mycket tid nere vid kanalen... hur och vad och varför vet ju den som brukar läsa här. En fin konsert var det häromkvällen med denna sångerska http://www.annchristinhallgren.se/ som det går att lyssna lite hos, det var jazzvisor av hög kvalitet. Sommarens höjdare för min del.

Och i kväll blir det konsert ute vid kusten med fyra damer som är i hatten... ja, de kallar sig så, det är inte vad jag tror de är. Men nu - full fart mot deadline! (Men usch, så ödesmättat det lät...)

Avlyssnat idag....

Avlyssnat del I
... Mest har jag avlyssnat ett par gräsklippare och en trimmer... I dag som varje annan dag då det inte vräker ner regn. Sommarplåga! Jag som vill ha det tyst och lugnt omkring mig, drabbas hårt av detta villaområdes- och kommunala gångstigsgissel. Dessutom har vi en jättestor gräsplan åt ena hållet som tar timmar att klippa av ovana semestervikarier. Suck.

Avlyssnat del II
... I mataffären passerade jag idag flera gånger en yngre man, som handlade med direktiv rakt i örat. Lilla nallen i ena handen, korgen och plockarm snyggt samordnade, fast det såg krångligt ut. Undrar om det var mamma eller sambo som styrde... "Ska det vara en halvliter? Nehe, ja, här har vi mindre... Och vad hette brödet... Och vad var det mer... " Och så liknande frågor vid ett par andra diskar. Det lilla livet... ute på egen hand i stora mataffären... nästan lite rörande. Ålder? Vid pass 35...

Men sen öppnar jag bloggen och ser att Odiskat skickat iväg maken med kamera för att kunna SE vad han handlar... Fast i det fallet har jag full förståelse. Inte i mjölk- och brödfallet.

Nu över till något helt annat:
Snäll och glad igen med nyopererad dator... käre maken (oj, han fick visst ett kärt epitet t.o.m...:) har hittat felet och allt är frid och fröjd. Jag kan åter höra radio* och hitta in till min favvolista... Ett datumfel som förde min dator 6000 år framåt i tiden... klart att den inte vet vilka favoriter jag har då! Eller hur lyssna-igen-funktionen funkar då.

Och nu har alla störande maskiner tystnat - lagom till första åsksmällen... jag som hade tänkt åka ner och simma några längder. Blir väl en sväng till soffan med ny bok igen i stället... Kanske slumrar jag till... igen...

*Här är det förstås ingen som vet att jag travesterar en dikt som jag tvingades deklamera som barn... mot många mutor...möjligen känner brorsan igen den.