Hjälp, hur ska jag få ihop fem ovanor? tänkte jag när jag fick utmaningen. Jag har väl inga? Eller möjligen två. Men maken hjälpte mig snabbt på traven och räknade utan att tänka upp ganska många… (Hade barnen bott hemma kunde det säkert blivit en längre avhandling i detta delikata ämne.)
1. Jag har fått för mig (på säkra grunder) att kaffet blir godare om man häller upp det i en porslinskanna först. Men jag häller ju inte upp i en kanna bara för mig själv, så jag baltar lite fram och tillbaka med det (vid diskbänken) innan det blir drickbart. Och det är enligt familjen en jobbig, löjlig och kladdig ovana. Men ack så gott kaffet blir!
2. Morgonkaffet måste bara intas med två ”digitalkex”. Och dessa måste jag doppa… annars blir det inte gott. (Gissa 2 gånger varför jag oftast äter frukost själv!) Den här ovanan stör inte mig alls, men dottern blir galen när barnbarnet är med, för hon snappar upp allt och gör som mormor.
Och nu har jag fått hjälp med 3-4-5 av maken. Jag lever enligt metoden ”släpp där du står” vilket innebär:
3)…att jag aldrig hittar mina läsglasögon… och härjar och letar…
4) …och aldrig hittar mina nycklar…och härjar och letar…
5) …och aldrig vet var jag lagt noterna jag ska ha till de olika körerna… och härjar och letar…
I övrigt är jag otroligt äckligt perfekt...om jag får säga det själv alltså :) Men – jo! En grej till. Jag har undervisat i svenska som andraspråk i en herrans massa år och när jag pratar med invandrare som inte pratar perfekt svenska, då lyssnar jag efter vilket språk de har som modersmål – vilken typ av fel de gör … och så vet jag inte ett smack vad de egentligen sa. Jag blir så himla arg på mig, men det går automatiskt, inte för att jag vill hitta fel, jag blir bara så nyfiken. Men måste fråga om…jag räknar det som yrkesskada… *skäms lite lagom*
Det har varit roande att läsa om andras ovanor - så häng på - vem som vill!
Uppdatering på förekommen anledning.
Ironi brukar vara svårt att få fram i skrift - och det var det tydligen nu också. Att jag är perfekt är en av mig själv omhuldad myt som det inte finns minsta fog för... vilket jag egentligen är medveten om och därför driver med - vilket jag trodde lyste igenom. Så. Nu är det dementerat.
12 kommentarer:
Jag älskar dubbla pepparkakor med smör emellan...som MÅSTE doppas. Botten i kaffekoppen brukar se ganska läskig ut, då jag inte alltid lyckas få upp hela pepparkakan när det är färdigdoppat.
Mm.... jag fikar också ensam då.
Med SMÖR? Hur kan du vara så smal du som frossar i både ditten och datten? Jag känner hur jag går upp två hekto bara av att tänka ordet...SMÖ... bort bort!
äckligt perfekt?..*skrattar*.. då hade du ju inte haft dina egenheter.. tror inte nån är perfekt! Sålänge man inte själv drivs till vansinne över sina egna egenheterna förståss..*ler*
SMÖR, det var nytt. Måste prova!
Jag undrar om du kan läsa mitt språk, var jag kommer ifrån? Jag har ju svenskan som andra språk:-)
Anne-Maj, om jag inte vetat om orsaken hade jag kanske trott att du haft ett annat modersmål, men - kom ihåg vad jag sagt förut, jag bryr mig inte ett dugg om när det slinter i bloggsammanhang!
Jag är bara kritisk om jag hittar fel i officiella skrivelser.
Känner igen mig: sökande efter glasögon och nycklar....glömde jag i mina fem punkter! Ett attans letande. Har nu tagit kort på mina nybakade semlor - tänkte lägga in på bloggen men datorn är så seg ikväll. Det blir väl senare.
åÅÅÅÅ skicka hit en semla live istället för att ta kort på den!!!! Jag är gôrhungrig.
Bloggblad: När du läser mina texter... vilket modersmål tror du jag har då?
Nu får du ta itu med fler frågor som du hittar hos mig.
Ja det skulle jag gärna göra! Själv har jag nu ätit två semlor!! Och de smakade mycket bra, färskare än så kan de inte bli.
Mamsen: Hm... lite småländsk mylla, kryddad med amerikansk gospel... Näe. Ditt modersmål går möjligen att hänföra till Bloggarland... inte helt säker.
Monica: Bara det inte är såna där samvetsfrågor!
Eva: Nu är jag mätt, och inte fullt så sugen längre... men tack ändå. Bara tanken lägger på nåt hekto runt midjan...
Läser dina rader och kommer på ännu en ovana hos mig själv: det där med läsglasögonen!
En jul fick jag tio par av mitt ex, á 10:- stycket.
Alla försvann inom ett års tid ..-)
Skicka en kommentar