söndag, februari 12, 2006

Festen

Så skönt att vara hemma igen – belåten och välbehållen. Visst var jag pirrig igår, pulsen steg rejält när klockan närmade sig 16 och lokalen var fylld till brädden, det kom över 100 personer… Jag är ganska van att prata inför folk, så det stör mig inte, men den här gången bestod publiken mest av folk med samma bakgrund som jag, och det var om mina erfarenheter av den jag skulle prata. Merparten av festdeltagarna är uppvuxna med föräldrar som varit officerare i Frälsningsarmén, och ungefär hälften har, liksom jag, inte någon kontakt med rörelsen längre. De övriga är fortfarande med. Då kan det ju bli lite känsligt om jag trampar på någons tår. Hur rolig skulle jag våga vara? Och hur vass?

Men eftersom alla skrattade på rätt ställen tolkar jag det som att det gick hem. Dessutom fick jag en enorm respons efteråt, både av dem som höll med och dem som inte gjorde det. Kände igen sig gjorde de i alla fall. Det värmde extra med dem som smög fram i skymundan med tårar i ögonen och tackade för att jag sagt sånt som de tänkt… Vi hade ju inte precis något normalt liv som kringflyttande nomader utan eget hem och föräldrar som alltid var uniformsklädda.

Och sången…? Njae, det var 0 akustik, känslig mikrofon och den annars superduktige pianisten slirade lite på de okända noterna… så jag har en del att skylla på. Min sångfröken hade nog inte varit helt nöjd, men det dög enligt maken – som ändå tyckte att det lät bättre när vi övade. Eftersom jag sällan sjunger solo var väl stämbanden lite nervösa också.

Efterfest till sent på kvällen med sysslingar och fränder – hur kul som helst. Dem lägger jag inte ut på bild, men alla är vi barnbarns barnbarn till Britta-Cajsa som jag berättat om tidigare, och våra mor- och farföräldrar i sin glans dagar tål att läggas ut på nätet. Vi skålade för dem – men vi hade problem med anmodern som skulle fyllt 122 år igår – till slut enades vi om att ändå sjunga: ”Ja, må hon leva...” Alltså var det en mycket trevlig helg med mycket skratt och god mat! Men nu måste jag sova middag!

28 kommentarer:

Mamselamsen sa...

Det var väl klart att det skulle bli succe... du är ju proffs!

gagga sa...

Trevligt! "Min" kör har faktiskt uppträtt på Frälsis i Arvika en gång när de hade fest. De som alltid får sjunga o uppträda själva, tyckte det var gott att få bli underhållna för egen del för en gångs skull.
Skönt att du slapp förkylningen o kunde genomföra detta.

Desirée sa...

Såg du Lisa Marklunds krönika
http://expressen.se/index.jsp?a=524218

Det är ändå märkligt hur olika samma sak kan uppfattas.

Bloggblad sa...

Mamselamsen: Pratproffs kanske, men inte soloproffs. Och jag gillar att uppträda, det måste jag väl erkänna.
Fast livrädd för torrhosta...
Gagga: det låter ju lite bakvänt, det brukar ju vara Frälsisfolk som sjunger... fast jag hörde igår att det knappt finns några strängmusikantgrupper längre.

Desirée: Nej, men jag klickade mig dit nu. Jag förstår henne inte alls. Frälsis Gud var nog mycket snällare än många andra frikyrkors...:) Jag var nog mer rädd för de stränga farbröderna på Högkvarteret som bestämde ALLT.

Cornelia sa...

Vad roligt att det gick bra! skulle varit kul att sitta i ett hörn och höra på.

Anne-Maj sa...

Det var jätteroligt att läsa. Måste berätta. Förut brukade frälsisarna tolka döva. Och inte så längesen skulle vi en tolk till vår dotters dop. Arvodet skulle gå till hennes arbetsgivare! När jag hörde detta och sa nej. Numera har vi tolkar som är "rena".

Mildamakter sa...

Så roligt att få läsa och se dina bilder. Tack för att du delar med dig :o)

Desirée sa...

Lisa har vär för mycket fantasi, kanske.

Jag vet att det finns 'missionärsbarn' som varit med om att de kommit i andra hand.

Humlan sa...

Låter som en härlig dag. Visst är det något speciellt med att träffa fränder, som alla är släkt på det sättet. Vi hade en släktträff, där alla härstammade ifrån min farmors mormor, det var en fantastisk dag!

Bloggblad sa...

Cornelia: Hade förstås varit jättekul att ha bloggargänget där...
Anne-Maj: Jag minns att det fanns rätt många som var både döv-och blindtolkar - men fattade inte vad du menade med att arbetsgivaren skulle ha arvodet.

Desirée: Jag har läst "Längta hem" som handlar just om det. Kände igen massor där!

Humlan: Jag träffade en helt ny syssling igår, kändes som om vi känt varandra hela livet, visst är det speciellt med släktband.

Milda: Roligt att du tycker så - för så här dagen efter svämmar jag över lite av ren lättnad att det är gjort och gick bra.

Gunnel sa...

Du fixade till det vad jag kan förstå. Grattis.
Jag har alltid sagt som min mamma också säger : Ska jag någon gång bli frälst då ska jag bli frälsningssoldat. Får man sångrösten på köpet då??

Monica med yffen sa...

Jag var inte ett dugg orolig att du inte skulle klara det. Och jag har ju hört dig sjunga så jag var inte orolig för det heller. :)

Eva sa...

Grattis - till att det gick så bra. Kan tänka mig att det är med blandade känslor du tänker på din uppväxt. Jag har hört många som vuxit upp i frireligiösa hem och som har har både roliga och mindre roligare minnen av detta. En speciell värld.

Mette sa...

Vad bra att det gick så bra! Och himmel und pfannkuche vad maten ser god ut! Och jag som inte ens äter köttt blev sååå sugen.

Bloggblad sa...

Gunnel: svar ja! Eftersom alla har en sångröst, och man sjunger väldigt mycket så blir den automatiskt upptränad. Vi sjöng massor på kvällen och det lät inte precis som vanlig allsång...

Visst är det en särskild värld - men också mil emellan de olika friförsamlingarna. Vi är väldigt många i den här föreningen av officersbarn som lämnat den världen och ser med andra ögon.

Tack för alla era ryggdunkningar. Dom som tror att Jantelagen styr, har inte läst min blogg! :)

The Pale Green Woman sa...

I Uppsala finns en liten grupp Frälsis-soldater som spelar gitarr och sjunger på stan ibland. Men de är rätt gamla, jag tycker nästan att det är lite hemskt att så gamla tanter och farbröder ska stå ute och spela i kylan, men det är väl frivilligt får man hoppas ...

Bloggblad sa...

PGW: Jag har gjort studiebesök på FA i Uppsala (eftersom jag bodde där 2 år) och vet att det är en mycket aktiv kår där. De bygger t.o.m. ut verksamheten.

Jag tror att de gamla som gör det har väldigt roligt och känner att det är meningsfullt. Som 5-åring hade jag en blå plastgitarr med gummisnoddsträngar och stod med på torget och spelade och sjöng...

Amiable/Pia sa...

Vad intressant!
Som jag skrev hos Anne-Maj, det är så många männsikor med så mycket historia..spännande läsning!
:D

Lena sa...

Du berör ett område som många har upplevt. Där missionerande föräldrar har satt sitt kall före sina egna barn och till och med låtit dem vara kvar i landet och de själva flyttat iväg. Det är intressant att du lyfter detta så här. Läser dina rader med stort intresse.

Elisabet sa...

Å, vi är många Guds barnbarn som är lite vilsna här i livet. Man liksom bär med sig allt från barndomen .., men med en kärna av .... ja, tvivel, kanske.
Ändå vet jag ju .., att när det gäller, så skyndar jag mig att knäppa ihop händerna ..,-)

Så konsekvent är jag, haha.

Eva sa...

Religionen i sig kan var så varm och öppen men om religionen blir fanatisk och dömande, då blir människor rädda och vilsna.

Bloggblad sa...

Religion brukar intressera. Har jag märkt när jag undervisat. Först säger de allmänt:BLÄÄÄÄÄ sen är de mycket intresserade av livs-döds- och trosfrågor.

Tron är så olika. Jag vill ju inte bli jämförd samma dag med en viss Gren, inte heller med Kristi brud och en del andra... men många drar alla över en kam. Som med skolan - har man haft en knäpp lärare, då vet man minsann....
Eller en dålig konfapräst...
Tyvärr. För så enkelt är det inte.

Anne-Maj sa...

Jag såg att min berättelse blev lite otydligt. Tolkcentralen har anställda. Räcker dom inte till, så anlitar dom frilans. De flesta som var frilans var frälisar. Jag minns en som tolkade till oss. Jag blev häpen när hon kom i uniformen och jag frågade varför. Hon sa att hon är i tjänsten för ... och Landstinget/tolkcentralen skulle beetala lönen till frälis. Det hela kände så konstigt. Men idag är det annorlunda. Idag är det hög tolksed hos godkända och akutoriserade tolkar.

Bloggblad sa...

Förr gick de alltid i uniform, så det förvånar mig inte. Det är nästan borta nu. Och att lönen gick till Frälsis - inte ett dugg konstigt. Mina föräldrar kunde bara ta ut lön när allt annat var betalat - så om de inte kunde sälja alla tidningar gick det ut över kårens ekonomi och förstås deras egen.

Stickbloggen sa...

Vilka trevliga bilder!

Anne-Maj sa...

Något nytt hemma hos dig? Kören? Barnbarn?

Bloggblad sa...

Anne-Maj: Nix, inget nytt. Bara vilar ut - och jobbar på. Men personalfest en kväll, och upptagen med annat 2 andra kvällar ger inte nån bloggtid.
Tyvärr.

Batbut sa...

Så nice att kvällen blev bra! Alltid mysigt med fina, trevliga minnen i bagaget.