Denna dagen

är mycket ojämn och inget att fira, jag är bara ett år äldre än igår. Övar mig på att säga 55, känns svårt.
Här blir inget firande alls, så det var tur att en av mina väninnor mailade att hon tyvärr inte kunde komma på kalaset... Hade ju varit snopet.

Men någon på jobbet hade läst på och jag blev sjungen för och fick dessa tjusiga blommor. Det har droppat in en del mail (tack Monica för det roliga fotoarrangemanget) och ett vykort från
barnbarnet. Egentligen är det knäppt att fira att man blir äldre, men samtidigt är det ju kul att hänga med ett tag till.

För mig är födelsedagen mest en minnesdag; jag minns alla barnkalas, tonårsd:o med Ryska Posten och studentfesterna (då firade vi allt, även mor- och farföräldrars födelsedagar).

Och apropå vädret: den dagen jag fyllde 27 gick det inte att ta sig fram pga snön, så det kalaset blev inställt. (Finspång) Och den dan jag föddes fick far putta på mor bakifrån i en smal upptrampad gång i snön. Från Tomtebogatan till Sabbatsberg i Sthlm. Fast det minns jag inte. Jag tror på det ändå.

Glöm det jag skrev här ovanför.
Min äldsta väninna (i dubbel bemärkelse) kom förbi och vi pratade loss ett par timmar i st för en stilla soffasovning. Hon blev jätteglad över att jag inte hade mer än vichyvatten att bjuda på... Av henne fick jag vrålsnyggt pärlhalsband från Kina - nylontråd i 3 rader med utspridda äkta pärlor i olika storlekar.
Det blev fler blommor när maken kom hem, oj vad uppvaktad jag blev. Det var inte meningen...

Uppdatering: Det var tur att du ringde, Göran! En sååååå gammal tradition får inte brytas. Vad är det..... *räknar febrilt....* 30.... nej 35 år måste det vara.