Här är hon och sonen Marcus under en spelning vid Skagens fyr på Hammarö. Hennes gitarr syns knappt, men den finns och hörs - nästan ända hit.
För ca 8 år sen togs fotot nedanför när hon hade sjungit en av våra låtar ihop med en jazzgrupp på torget i Karlstad. Det är Elisabeth i blått till höger. Då var det så nytt att något jag skrivit framfördes offentligt att jag grät mig igenom hela låten. Det har jag slutat med nu, eller... ja... nästan i alla fall...
P.s. Om någon kommenterar och det inte "blir" nåt, beror det inte på att jag inte godkänt den - utan på att jag kommer att vara borta över helgen.
13 kommentarer:
Det måste vara en fantastisk känsla att se/höra sitt eget verk i tryck /framföras. Du ser med rätta både stolt och rörd ut!
Ha en trevlig helg!
Det är en mycket häftig känsla. Och eftersom det är ganska olika saker jag gjort, hinner jag inte bli riktigt van. (Och blasé hoppas jag aldrig att jag blir...)
Förstår att det känns häftigt. Jag skulle nog inte kunna hålla tillbaks tårarna en enda gång.
Så du ska ut och resa igen?
MmY: Ögoninkontinens... hm, det lider jag av.
Det är tänkt så, men det spörs om jag kommer iväg...
Måste vara många känslor som rusar genom kroppen när man hör sina egna alster framföras av andra.
Ståbas det är riktig bas det :O)
Jag är avundsjuk!
Jag har försökt att skriva låtar, men Millan dissar dem hela tiden.
Jag gråter också! Av glädje för att du lyckats så bra med dina musikstycken! Grattis!
Jag skulle gråta varje gång. Vilken känsla att få uppleva det. Synd att den inte går att köpa på annat sätt. Vart är du på väg den här gången?
Häftig bild med fyren i bakgrunden.
Ha en underbar helg!
Grattis - och vilken vacker titel: Nu vaknar längtan.
Är du säker på att den bara kommer att säljas där din väninna spelar? Eller återstår det att se om den kommer ut i affärerna senare?
Å, grattis! :)
Åh vad bra! Du får bara mer och mer STIM-pengar ju!
Tack för era kommentarer. Nu är jag hemma igen, det kommer rapport framöver - från en helt underbar helg med många nya intryck.
STIM-pengar - Mette; man får inte så mycket på en skiva. Mest får man om nåt spelas live i teve eller radio. Och det är jag inte bortskämd med.
Faktiskt är det så att man vänjer sig även vid trevliga saker - och sätter upp nya mål... kan ju inte bara sitta där och böla...
Mamsen: Låt henne inte lyssna - kör på bara!
Skicka en kommentar