Ulrika och hennes man undrar över Första Engelsklektionen förra fredagen. I dag hade vi lektion två, och inspirerad av Londongirl, passade jag på att lära ut lite fler språk... när vi ändå var igång... (Skämt åsido - en av flickorna har "sommarstuga" på franska Rivieran så hon sjöng "I'm saying good morning to you" på franska.)
Alltså - tänk 20 tindrande ögonpar som girigt suger in vartenda ord och vill, vill, vill... Än så länge behöver de bara visa att de förstår genom att peka på rätt grej, ta upp en penna, bok, sätta sig på bänken, golvet, stolen osv och svara i kör när jag visat olika färger. Och så sjunger vi och gör rörelsesånger förstås, både gamla vanliga och hemsnickrade. Det är helt otroligt vilken förmåga de har att apa efter och härma och säga rätt. Hur kul som helst.
På föräldramötet häromkvällen fick jag höra att ganska många hade gått raka vägen hem och visat upp allt de lärt sig, det var kul att höra.
Nu gäller det bara att inte släcka den där härligt tindrande blicken... det är det som är det svåra.
Sen hade jag 2 lektioner på raken med sång- spel och danslekar med pigga 8 och 9-åringar... det är ännu roligare, men myyyyyycket tröttande.
11 kommentarer:
Go baby go!
Skolan är då en alldeles märklig och ibland underbar värld. Man pustar ibland men mycket roligt inträffar.
Och nog håller ungarna en hyggligt ung till sinnes....
Vad kul att det gick så bra! Just den åldern minns jag själv, allt nytt var spännande och man sög åt sig som en svamp. Med en lärare som du så kan det ju inte bli annat än succé! (Obs! Inte tomt smicker - ditt lektionsupplägg verkar genuint roligt!)
Det måste vara ett stort och svårt jobb för er lärare att hålla glöden uppe hos eleverna.
Mamsen: Yeah!
Lilla B: jo, ibland. Men alltför ofta känner jag att jag inte själv glöder så våldsamt längre...
Ulrika: Å, vad du är gullig. Jag ska inte vara alltför blygsam, klart att jag är en bra pedagog efter 31 i facket, men jag är också medveten om att jag inte når fram till alla ungar. De här 20 känns dock väldigt positiva.
Gunnel: Ja, det är ju inte heller bara vi som påverkar eleverna. Det finns en del andra krafter också... och så kommer det hormoner farande också som förändrar en del...
Det är kul att vara med och se på lektioner. Smög lite när jag höll på med några skolors datorer förut. Såna gånger verkade läraryrket riktigt kul.
Du har ingen dator i det där klassrummet som måste åtgärdas? :)
Visst är det härligt att vara igång. Men jag håller med om att det finns så mycket annat också som kan påverka hur de mår. Jag blir så glad när stjärnorna tänds och det glittrar i deras ögon. Det är värt så mycket. :)
MMY: Du får väl komma på studiebesök :)
Londongirl: Tyvärr har jag inte sett så mycket glöd och tinder efter årskurs 5... nånstans där händer det nåt.
Efter att glöden slocknat för dottern i årskurs 4-6, finns den plötsligt där. Mer än någonsin, nu i sjuan.
Peppar, peppar... Hon brinner för skolan just nu och är otroligt glad och uppåt. Å, vad jag hoppas att det håller i sig. Jag vet att det brukar vara tvärtom men tydligen har det hänt något, kanske hon har fått extra pepp (?) från någon lärare i den här årskursen.
MMY: Det gläder mig att höra. Hoppas verkligen att det sitter i. När jag gick på högstadiet (Realskolan) älskade jag varenda minut (speciellt raster och alla snygga killar), men eftersom man "skulle" vara skoltrött, var jag det - en dag eller så...
Tänk, vad lärare kan betyda mycket!
I mellanstadiet fick vi en komplett ängel som lärare i engelska. Allt blev roligt!
Den lärarinnan spred sån glädje och entusiasm .., hon hade ändå ordning i klassen .., vi bara älskade henne.
Hon hette och heter ännu Klara Öberg och är den underbaraste lärare jag någonsin har haft.
Skicka en kommentar