Rysk manskör...

Jag är helt salig och citerar en av mina bekanta som stönade efteråt: "Så där måste det bara låta när jag kommer till himlen!"

Optina Pustyn. Lägg namnet på minnet! Jag hörde dem förra året, fast då var det så fullt i kyrkan att jag nästan låg ute i gången för att se dirigenten. När de tågade in blev jag besviken. Bara sex karlar! Det är väl ingen manskör... och så fel jag hade. De måste sjungit i båda mungiporna...

I kväll var det så kallt att det bara var ett hundratal i publiken, och nu såg jag alltihop bra. Dirigenten stod mitt i halvcirkeln med ansiktet ut mot publiken, och jag lovar Anne-Maj, du hade "hört" exakt hur det lät bara av att titta på hans handrörelser, det var som en händernas dans, där han visade exakt varenda ton. Inte alls "vinka av svärmor vid stationen" som man så ofta ser (och som jag själv kör med...) utan en ren njutning. Dirigenten sjöng samtidigt som han dirigerade in alla stämmor på rätt ställe. Helt ofattbart! Varenda ton var lika vacker och ren.

De sex herrarna såg ut nästan precis som det "ska" vara med korta tenorer, mellanlång baryton, och en superlång bas. (En kortare bas följde inte mönstret.) Countertenoren lät, och såg ut som en kvinna. Men eftersom han hette Dmitry och hade byxor (?har ju jag med!) utgår jag ifrån att han var man... Att basen var en man var det ingen tvekan om. Han sjöng solo som avslutning och då vibrerade bänkarna - och alla tanter! (Countertenor= en typ av falsett som låter rätt kvinnligt.)

De avverkade ca 20 sånger på en timme, hälften kyrkomusik och hälften folkvisor. Jag kände bara igen "Stenka Razin" och "Natt i Moskva" som de gav som extranummer.

Jag har ingen provision, men för er som gillar musik är det här verkligen hörvärt, och de sjunger som följer:
Domkyrkan, Uppsala, den 27 jan kl 18.
Sofia kyrka, Stockholm, den 28 jan kl 18
S:t Petri kyrka, Västervik, den 30 jan kl 18
Saltsjö-Boo, Stockholm, den 31 jan kl 19
Saltsjöbadens kyrka, Stockholm, de 1 febr kl 19

Damen som sett till att de här fantastiska proffsen kommer hit, bor här i stan. Vi jobbade ihop för ca 10 år sen, då hon var nykommen från Vitryssland. Hon bluddrade och pratade och tjatade om att ta hit ryska musiker som kunde sjunga ihop med kören jag då sjöng i. Ett ständigt tjat var det, hon ropade så fort hon såg mig. Till slut gick jag omvägar för att slippa henne. Hennes stil med blonderat hår och mängder av smink och pladder ingav inget förtroende, och jag minns att folk på kommunen i kyrkan var dödströtta på hennes tjat, hon ringde och bubblade ofta! Till slut sa nån av dem att hon väl kunde ta hit sina "vänner" då...

Och här har ni förstås redan gissat att vi hade fel... Det kom en ensamble i världsklass från operan i Kiev... Där satt vi på konserten, långa i ansiktet. Det enda jag var glad för, var att vår kör inte behövde skämma ut sig i sammanhanget...