När det blev svalt i miniplastpoolen och alla hade blivit duschade och jagade med vattenkannan gick vi in och prövade husets instrument... vi fick höra hela melledifeschtvalen + några dagissånger + några av mormors sånger(hon vet hur man smickrar) . Trumpet, neeeeej, det är en kornett! munspel och såg... svårt. Sågen ser lite farlig ut också... Näe, mormor kan inte heller, har ärvt och kan bara få fram några ljud. Det lät inget vidare... vi byter...
Det var svårt... det lät inget vidare om det här heller.... Det är förstås fel ände!!!
Vad vill ni höra nu? Karramija? Schejk app ö liddel bitt? Dö wörring kajn? Sambasambärå?
Mormor ser inte klok ut när hon spelar såg. Men låter konstigt gör det... som spökmusik!
Det låter mycket bättre när pappa spelar! Och jag KAN när jag får lite hjälp med den där pinnen!
P.s. För den skarpögde: nej, vi brukar inte ha sladdar hängande i taket... en mycket temporär lösning.
33 kommentarer:
Så roligt med alla instrument! Och ett bra sätt att väcka lusten till musik.
Du är verkligen jättesnygg i håret! Det syns bättre på dessa bilder än på den lite mörka bilden i går.
/Humlan
Humlan: Tackar och bugar. Jodå, föräldrarna sjunger jättemycket med henne - hon har redan ett otroligt sångförråd, älskar att sjunga potpurrier.
Visst är det härligt att småbarnen börjar med musik. Vilken liten söt barnbarnsflicka du har. Här har vi pojkar för hela slanten.
Underbara bilder :)
Nu blir jag sugen på... prova kastruller, såg och vidare med flickorna....!
Nyfiken på sladdar. .var går dom till?
Nicoline: Ja, eftersom musik ingår så stort i mitt liv och gett så mycket glädje, så hoppas jag förstås att hon fortsätter. Hennes föräldrar träffades i en orkester... :)
Hannele: Tack - de är inte så skarpa, ovan fotograf.
Anne-Maj: Alla mina kastruller var buckliga när sonen var liten... Se bara till att flickorna använder rätt sida av sågbladet.
Jag ler åt att just du ser och kommenterar sladden... Vet inte vart den går - men när sotaren skulle titta ingående i braskaminen och vi (maken)fick montera bort en massa grejer, lossnade sladden, och eftersom vi snart ska renovera vardagsrummet gör vi inga återställanden.
How wonderful to be able to make music!
Grön av avund - vill vara med och skulle vilja kunna!
Har du shorts för att det var c:a 30 plusgrader eller (kanske) för att få visa benen? :o)
Dom är nästan lika snygga som håret! Jag har själv just lagt slingor och känner mig plötsligt fräschare.
Vilka härliga bilder! Fattas bara en hartsfiol nu kanske.... :)
Sladden var det enda jag tänkte på hela tiden! Bilderna och texten flimrade liksom iväg. Jag såg bara en enda stor sladd!
Hahahahahh.
Inte.
K-sprutan: Speciellt med den lilla sångfågeln är det underbart med musik, ja..
Klart att det beror på värmen - snygga ben? Jag ler. Men tack ändå.
Visst känns det skönt när man är nyfrissad. Varenda unge såg min nyblonda kalufs idag och kommenterade. Du är vit i håret. Sa en bosnisk tjej...
Strumsptickan: Det följde med harts till stråken, så vem vet ... kanske jag ska gå till grannarna med lysande flaggstångsknoppen?
Mette: Det var väl det jag visste...
Ja, vilket lyckligt barnbarn som har en mormor som är så musikalisk! Det är så bra att bygga upp musikgrunden redan från början! Kul att se alla bilder, och jag kan ju förstå att den lilla tyckte att det lät som spökmusik, för det gör det ju när man spelar på såg...Förresten är mamman lika musikalisk som du?
Annika: Hon har blivit sjungen för sen innan hon föddes. Hennes mamma spelade flöjt som ung och sjöng i kör - sjunger jättebra - och hennes pappa sjunger också jättebra och spelar gitarr och saxofon.
Föräldrarna träffades i en orkester.
Min morbror spelade såg nåt helt otroligt vackert. Det är även hans kornett. Han spelade 22 instrument... i stort sett allt han lade händerna på alltså.
WOW!
Nu har jag en ny idol - din morbror - utan att ens veta riktigt vem han är/var eller vad han heter/hette.
En person som kan/kunde göra musik - och dessutom förde generna vidare.
Tjugotvå instrument, WOW!
Lyckost du och de dina.
Jag var inte impad av honom förrän jag blev vuxen - hade ju hört honom och hans fru (pianist med trumpet som huvudinstrument...) sen barnsben. De uppträdde väldigt mycket med såg + piano, ända tills hans tumme inte klarade det. Man måste vika sågen med tummen. Jättetungt.
De var musiker i Frälsis - hennes stora grej var nog att spela inför ett fullsatt Albert Hall i London...
När hon bodde granne med en kyrka hände det ibland att de kom rusande in efter henne om kantorn inte kom. Hon tog av sig förklädet bara och gick dit och spelade...
Nu är de döda sen flera år... men även med Alzheimers kunde min moster sjunga andrastämman om jag spelade sånger hon kände igen.
Mmmm...blir full i skratt åt uttalet. Känner väl igen dom via dagisbarnen.
Det där med att spela på såg är nog ingen lätt konst. Hade en gång för länge sedan en arbetskamrat som spelade "Stilla natt" på just en såg...då blev jag våt i ögat. Det är en rätt härlig klang trots att det är ett verktyg.
Gunnel: Jag blir nästan våt i ögat när L sjunger på engelska...
Sågljudet är ljuvligt - så annorlunda mot allt annat. Ingen av oss orkar hålla emot med tummen - barnets far som är musikalisk kämpade hårt med att lära sig EN låt i alla fall. Efter en vecka klarade han Du gamla du fria.
He he for en underbar liten gæst du har : )
hahaha ... du är bara helt ... underbar! (Första gången man använder det ordet ..-)
De engelska orden är ljuvliga :)
Hur många gånger kom man inte på i vuxen ålder när man hörde en gammal-gammal låt att man hade dittat på ord *fniss*
Det ser ut som om ni hade en jättehärlig dag!
Sladden, den såg jag inte...
Julie K: ja, jag längtar så fort hon åkt härifrån.
Elisabet: Jag utgår förstås ifrån att du riktar dig direkt till Underbarnet!
Linda: Jodu - i Diana... då sjöng jag "up in the spree" och var övertygad om att det betydde nåt tjusigt himmelskt...
Det var bara ett par timmar på kvällskanten, egentligen rätt lagom längd med tanke på det tempo damen håller.
Såna där detaljer på foton (bara mina egna) retar mig till tusen - böcker som ligger snett, tidningar lite här och där... en strumpa...
(Inte skärpan jag såg, utan den konstnärliga mjukheten ;)
Hannele: Tack -underbar kommentar! Vilken finess! Jag ska lägga det utrycket på minnet... :)
Inte ska du oroa dej för att hemma hos-fotona ser skräpiga ut! Har du inte till exempel märkt att i ALLA inredningsreportage sitter ljusen ALLTID snett i ljusstakarna. Och då har folk ändå sprungit omkring och stajlat och rättat till och flyttat om, innan de knäpper med kameran. Så lite tidningar på trekvarten är då rakt ingenting att hänga upp sej på.
Till ökenråttan: Sneda ljus irriterer mig till vansinne på inredningsreportagefotona! Och ännu värre om de är röda när det inte är jul och ABSOLUT inte passar in i övrig dekor. Jag brukar tänka: Då är dom som bor där nog inte svenska för VI vet att ljusen ska stå rakt annars rinner ju stearinen ner på bord/duk. Fast å andra sidan kanske de aldrig tänds - ljusen alltså.
Jag tycker ALLTID det är fint hemma hos Bloggblad - och ett hem ska ju bos i och då står det en eller annan kaffekopp på bordet.
Ö-råttan & k-sprutan: I filmer är det likadant; mängder med tända ljus som står snett (men dropparna får man inte se).
Mina ljus står i varje fall rakt... och man törs röra sig hos oss. Än så länge. Här ska snart renovers och då blir det väl avspärrat till att börja med :)
I dont believe you! Ett avspärrat bloggblad-museum med den lilla musikanten på besök. Aldrig - hur mycket du än "hoppas" eller planerar :o)
k-sprutan: Näe, jag tror egentligen inte på det själv heller... men jag skulle så gärna vilja ha så där veckotidningstjusigt nån gång.
Varför, Bloggblad? Reportagen representerar ju inte verkligheten/livet. Airbrushing kan göra både dig och mig (nåja) till fotomodeller typ Claudia Schiffer. Och som ö-råttan säger, det är styling o s v för just fototagandet.
Fortsätta att göra musik & annat tillsammans med din familj medan du har dem! Och de har dig. Och njut. Liver är så kort - och som du själv skrev nyligen - inte alltid så nådigt.
Ditt hem - enl fotona - är jättefint och just det : ett hem.
Flåt om det här blev kräkmaterial när det gäller råd & filosofi. Inte min stil egentligen - men bipolaritet tar sig olika uttryck ibland.
Livet avslutas - ordet alltså - med ett "t". Det blev fel i mitt inlägg härovan.
K-sprutan: Tack för dina visdomsord. Jag ska genast sluta att hoppas att hemmet plötsligt ser ut som ett reportage... :)
Gullig blogg :)
Anonym: Tack - det är ovanligt att nån hittar ner så långt i arkiven...
Skicka en kommentar