Bokbladstips

Några av er vet redan att jag tänker knäcka extra som redaktör för församlingsbladet i staden fr.o.m. hösten. Sedan något år tillbaka (för i kommittén har jag suttit länge) har jag en återkommande spalt med "Bokbladstips" och nu tänkte jag utnyttja mina bloggläsare som testpanel... och samtidigt ge lite lästips. (Bilder på boken kommer med om de får plats i tidningen som kommer ut i början av september.)

*****

När jag hör från flera håll att en bok är så otroligt bra: ’Du måste läsa den! Du kommer att älska den!’… blir jag alltid rädd för att bli besviken. Men, den här gången stämde det jag hört. ”Nu vill jag sjunga dig milda sånger” av Linda Olsson är en av de två böcker jag kommer att minnas av den här sommarens boktrave från biblioteket.

En äldre kvinna, i trakten ansedd som märklig och enstöring, får under en period en yngre kvinna som granne. Vänskap uppstår med tiden och i långa samtal målas de bådas liv upp och de får styrka och mod av varandra att gå vidare i livet med sina respektive sorger.
Jag hade svårt att lägga ifrån mig boken – det kändes som om det var mig de berättade för, som om jag gick bredvid dem i skogen och satt med dem vid köksbordet om kvällen. Trots att tunga och svåra ämnen avhandlas, känns boken hoppfull och positiv.
Linda Olsson är svenska, men bor på Nya Zeeland sedan många år. När boken kom ut, berättade hon i en intervju att ingen tidning eller reporter glömde att nämna hennes ålder… En kvinna på 56 år som debuterar med en bestseller, det är svårsmält!

Den andra boken jag kommer att minnas är även den skriven av en kvinna om en kvinna. Virigina Ironside har skrivit ”Nej, jag vill inte gå med i en bokcirkel!” och det var titeln som lockade mig här. Den förra boken var stillsam och djuplodande, den här fick mig att småle och skratta högt om vartannat.
Huvudpersonen ska fylla 60 år och intalar sig själv och läsaren (i dagboksform) hur fantastiskt skönt det är att bli gammal. Hon hittar ideligen orsaker att se den grånande framtiden an med tillförsikt. Bli farmor… slippa gå till jobbet… våga säga nej till bokcirklar… Men mellan raderna lyser hennes uppdämda och nedtryckta förtvivlan över åldrandet fram. Stilen är lättsam och glad, påminner lite om en åldrad Bridget Jones.
Tyvärr försvinner en del av den svarta humorn, som boken dryper av, i flera alltför lättköpta komiska vändningar, men på det hela taget tycker jag att den är rolig och annorlunda med många anspelningar på det glada 60-talet.