Och varje höst säger maken en massa otrevliga sanningar om mina odlingar när han sliter upp det som är kvarlämnat och förväxt, och förpassar det till komposten under svett och möda. (Mig stör det nämligen inte om det ligger kvar till nästa år - jag är inte på den sidan av huset vintertid.)
Men - och detta är min modell: jag har lyckats med tomater utan att ens försöka, har inte petat ner ett endaste frö. Jag slutade med dem för många misslyckade försök sedan.
Titta vad som fanns gömt under eländet, en liten krake ser ut att kanske kunna bli ätbar:
Fast jag älskar att titta på bloggar där det frodas och grönskar... Kanske räcker det med att bara slänga på kompost nästa år och hoppas att det ligger salladsfrön i den...
37 kommentarer:
Här är en till,,, nästan. Jag planterade en massa örter i början av sommaren. De växte mer eller mindre bra, men de blev också fulla med bladlöss! Jag tappade liksom aptiten när jag var tvungen att rensa örterna från löss innan jag kunde äta dom, så jag har inte använt speciellt mycket färska örter i år..
Humlan: Men vaddå? Det blir ju bara lite mer protein. Eller är du vegis? :)
Du kan plocka av den där tomatstjälken och hänga den uppochner i ett soligt fönster (inomhus!) om det blir för kallt för den att vara ute om nätterna! Tomaterna mognar finfint på det sättet. Det ser kul ut också!
Om jag är imponerad! Jajmensan!!
En självsådd, för att inte säga självständig tomatplanta.
Du kan väl byta en hink kompost med grannen så får ni kanske överraskningar båda två!
Att physalisen blir bra gläder mig särskilt. Tycker om när växterna uppför sig väl.
Jag tror på den där plågsamma trädgårdsskötselvarianten. Lite mer spännande och oförutsägbar liksom.
Ö-helena: TACK! Jag visste väl att det fanns nåt knep, fast jag kom inte ihåg vilket. Ska förstås pröva. Kanske ett alternativ till gardin?
Lilla B: *andas u* Jag kunde alltså impa! Härligt. Det var ju en idé det där med bytet...
Jag har provsmakat physalisen, den som står på glasverandan har fått väldigt många gula blad. Men fullt av frukter. De som är ute är helgröna och har inte mognat alls än. Att jag lyckats med dem är helt tack vare dig!
PGW: Visst är det härligt med trädgårdsodling på slak lina! Leva lite farligt... :)
Lagom är ändå bäst. Jag åt nyss två tomater från balkongkrukan, aningen större än spelkulor... men godare än de flesta andra tomater! Mer hemodlat blev det inte i år. Fast ett år slängde jag ner en potatis med grodd i en kruka för att den skulle bli snygg och grön och kanske rent av blomma. Döm om min förvåning när det fanns en hel drös potatisar där under när jag höst/vinterstädade balkongen!
Lilla B: Det är förstås ända "ut" jag andas... (fick ju en snabbkurs i andning på kören igår, så då törs jag inte andas halvvägs)
K-häxan: Det låter som om vi gått samma trädgårdskurs... :)
Ja du Bloggblad. Tillbakahållen andning och halvkvädna visor är en styggelse.
Jag älskar bilderna av din odlarmöda! De återkommer med jämna mellanrum och är alltid lika förtjusande! Denna tomatplanta är tydligen ett underverk av Guds Nåde...
Ska inte säga något eller kasta sten i glashus *harsklar sig* - det ser likadant ut här...haha!
Det där med entusiasm som avtar, det händer även en odlarfanatiker.
Det är ju roligast i maj när man planterar och svettas. Sen är det nästan lika roligt under högsommaren när man rensar och börjar skörda så smått.
På hösten när man inte lever utomhus på tomten på samma vis händer det att man glömmer bort både det ena och det andra. Dessutom sammanfaller den tiden med den stora skördetiden i Vår Herres trädgård och då kan några småsaker i trädgårdslandet lätt te sej futtiga.
Oj oj , mitt land ser tusen gånger värre än det där....
Trädgårdslandet alltså!
Ser att Ö-Helena redan tipsat dig om de gröna tomaterna :)
Du kan tom plocka av dem och låta dem mogna på ett fat.
Roligt med överraskningar!
Jag konstaterade igår att trädgårdsåret regnat bort hos oss.
Allt har varit så blött och surt och knappt hunit torka upp, det är svårt att hålla i ordning i leran...
Det kan bara bli bättre till nästa år!
lilla b: :)
marskatten: Vad kul! Du minns min japanska gräs- och stensvit från förra året, tror jag?
Ingela: Skönt att det finns fler... jag är entusiast varje år fram till midsommar. Men tyvärr missar jag oftast skogsskafferiet.
Mammamia: Upp till bildbevis! Jag är så glad att jag inte är ensam - och gläds över våra höga häckar som gör att jag slipper se grannarnas miner.
Du skulle se min pallkrage från förra året... Efter det att mördarsniglarna invaderade den i augusti förra året gav jag upp. Nu växer det vildhallon där, och jag vet att om jag låter dem vara så bär de frukt nästa år...
Haha! Tur att du kan litet annat! Och du kan ju va´en bra mänscha ändå... :-)
Jag råkar ha gröna fingrar, lyckas med det mesta när andra inte lyckas alls. Det är litet kul när äxpärtärna talar om att det INTE går att odla morötter just på den här jorden och jag, som vanligt, fullkomligt struntar i det och odlar på - och får massor av de finaste mojöttej. Så var det på min kolonilott.
Linda: Känner mig lite oartig när kommentarerna går in medan jag svarar.
Jag förstår att regnet på försommaren tog knäcken på både växter och människor.
Jaså, på ett fat också... kanske smidigare? Men det låter så käckt med tomatgardin... vi får se vad det blir.
Qi: Vi har ju sluppit mördarsniglar, fast jag har sett ett par misstänkta snigla omkring sista veckan. Jag pekar på ogräset i grusgången... med hela handen.
AMber: Ja, jag tröstar mig med det. Annat.
Jag har haft gröna fingrar. Eller om det var bättre matjord då när vi bodde på landet och hade en gammal åkerbit att odla på... kanske inte alls var mina fingrar utan bördig lera...
Men morötter - BORDE ta sig hos mig. Men gör det icke, så jag har gett upp dom också...
Det har varit tuff tomatsommar för alla, utom min mor..
Hannele: Samma tomat-tur som Lilla B har haft! Riktigt odlade solvarma tomater... mmmmm
Min make säger som din.
Men jag vill gärna ha en rabatt till i alla fall.
Får väl fixa till det när själv då då. :-)
Man kan göra chutney på gröna tomater också:)
B-b-bo: Här har vi tänkt lägga igen en stor ogräsrabatt. Men så plötsligt är den full av blommor, såna perenner som vandrar lite fritt... och då får den vara kvar ett år till...
Jag brukar deala med rabattjobb: Vilket väljer du? Handla/laga mat eller gräva i rabatten... hahahha. Så jag slipper alltid gräva.
monica: Jag vet att mamma gjorde nån marmelad, men den tyckte jag inte om. Chutney.... hm... mycket jobb för bara en liten klase.
Mycket avstressande att läsa din blogg, som vanligt!
Man tappar liksom all hets, för du avdramatiserar städning och trädgårdspedateri och all slags duktighet - på ett förträffligt sätt, med bara några små bokstäver!
Vilken författare - helt magiska skrifter gör du.
Ha-ha-ha du är så rolig du!
Men hur kunde du få till en tomat utan frön eller plant? Måste läsa igen om jag missat nåt.
I annat fall har du ju lyckats motbevisa det där med att "som man sår får man skörda" (eller vad det heter :)
Kristin: Å, vad du är gullig. Tack för dina värmande ord. De kom just när jag slappat omkring en lång stund och tyckt att jag nog borde göra nåt vettigt. Nåt duktigt.
Fröet till tomaten kommer från komposten - nån gammal tomat som åkt ut med matresterna.
Roligt att se dig här igen - har sett att du uppdaterar rätt sporadiskt nuförtiden.
Måste nog också erkänna att jag misskött mitt trädgårdsland. Det började bra men sedan hände nåt...
ogräset invaderade landet en natt...
och när jag vaknade morgonen därpå så insåg jag att det var helt kört. Jag skulle inte orka ta hand om eländet. Så det har fått växa. Och växer gör det. Ogräset alltså...
Men varför öda en massa tid på att odla...det finns dom som lever på att sälja en massa nyttiga saker. Jag stödjer dom helhjärtat
Nina: Det är så det börjar här också. Plötsligt en dag... händer det. (Utan trisslott)
Gunnel: Glurp... tänkte inte på det. Jag som annars ser till att både Findus och Skogaholm gör storvinst..
Hehe, på min blogg är det mest Saga som frodas och grönskas ;) Men det är inte illa det!!!
Kram till dig!
Det känns som ett stort hopp för icke-trädgårds-mänskligheten när vi blir fler och fler som inte har dessa för oss utomjordiska "gröna fingrar"...typ!
Iallafall känns det som ett stort hopp för mig, som är väldans dålig på det området...!
Ha det gott..Kram..
Ps. Tack för dina rara ord borta hos mig.. det går lite krokigt nu - men det kommer nya vägar..!!
Jag gillar när det blir så där. Tomatplantor som kommer som de vill känns bra när man inte orkar bry sig. I år har jag misskött allt vad plantor heter. Det blev mest blommor och lite ätbara kryddor.
Annika & Saga: Jag har spanat in din blogg!
Elisabeth: Skönt att det finns fler trädgårdsslarvare... men du har ju en hel del annat att stå i, så du är mer än väl ursäktad. Jag hoppas att du hittar ett sätt att orka.
londongirl: Lite häftigt är det - för när jag försökt med nån planta på altanen efter alla konstens reglar, då minsann blir det bara skräp.
Har du nån jord att odla i ute på ön - jag ser bara klippor på fotona.
För ett par år sen hittade jag 5-6 prydnadspumpor på komposten - jättefina, och en fullständig överraskning! Nån gång hade jag väl sått dem förstås, men nån helt annanstans. Du får väl botanisera matbloggarna efter tomatrecept nu när du har gjort detta fantastiska fynd!
Görel: Blir nog ganska lätt - för de är uppätna efter första receptet... :) och mätt lär jag inte heller bli.
De här vill jag i alla fall äta - men jag vet att det nere på reningsverkets avskrädeshög ofta växer tomater - där fröna första passerat både tarmar och avloppsrör - och där har jag ingen lust att plocka tomater faktiskt. Min fantasi är för livlig för det.
Har du inte hämtat dig efter chocken än?
Att det växer något menar jag :)
Här är så tyst...
Fast det är det hos mig också...
Så ja. Nu har jag varit på Trosa (stads)bibliotek och beställt "Killar bollar och kör". De ville få dig att heta Viktoria men jag envisades med att du inte heter så i förnamn. Trosabor, värsta sorten...
Linda: Nej - jag har hakan hängande vid knäna fortfarande -
och fick en akut blogganemi... men jag kommer igen. Mycket snart.
Vonkis: Det tackar jag extra för! Och vet du, det finns en för oss helt okänd Viktoria Bokblad som har översatt Barn 312. Släkten är noggrant kollad bakåt i leden - och så även hos den osläktade andra familj i Skåne som heter så - men ingen vet varifrån V kommer. Vi är ju bara 10 med det efternamnet. Och nåt mer verkar hon inte ha översatt.
Där ser man!
jag har faktiskt funderat på vad som händer med frön som åker i komposten, för de borde ju inte förmultna, tycker jag i alla fall.
Skicka en kommentar