Nu har jag återvänt från klostret... blev inte kvar fast det nästan var lite frestande med den goda maten, blodboken utanför mitt fönster och parken med koltrastsång och fästingar... (Jag fick en liten en på mig, men tog tredje sprutan i söndags, så jag greps inte av den vanliga fästingpaniken....)
Nunnorna är så söta, de fnittrar och doken fladdrar när de ljudlöst och snabbt far runt som små ... äsch, jag vet inte vad de där små svartvita fåglarna heter... inte pingviner, utan pyttesmå... tallklättrare eller nåt... Såna tänker jag på. Nej - nu kom jag på! Flugsnappare!
Inte driver de nåt lyxhotell, men å andra sidan har jag aldrig bott så flott någonstans tidigare att jag fått en färsk ros på rummet. En liten nunna (de flesta är från andra sidan jordklotet där kvinnorna är mer småväxta än vi) smög in med den när jag packade upp, och bad om ursäkt att hon inte hade hunnit göra det innan jag kom. Nej, nej, jag räknades inte som V.I.P. - alla fick förstås var sin.
Jättesvårt att berätta om de två dagarna i psalmskrivargruppen... jag brukar inte ha svårt att hitta ord, men när något berör på djupet och sätter igång kreativa processer och funderingar, då behöver jag hålla dem inom mig. Men lite av "omkringet" kan jag berätta för den som vill höra:
Två föredrag där min penna glödde... när jag lyssnar så intensivt måste jag göra det med pennan, annars fastnar min tanke i en fråga och tar inte emot resten. Det ena handlade om psalmer och det andra om skrivprocessen. Namedropping är inte min grej, men jag kan erkänna att föreläsare nr två låg på en nivå där jag har svårt att hänga med... och då har jag ändå hängt med ett tag... Jag slukade varje ord och ska läsa anteckningarna i lugn och ro i helgen.
Dag två bestod av 3 timmars intensiv textanalys av de texter vi skickat in. Jag lär mig lika mycket varje gång av funderingarna kring de andras texter, som när mina skärskådas in i minsta beståndsdel. Vi är en rejält blandad grupp, både etablerade författare och nya förmågor. Ingen kan ana hur glad jag är över att vara med i gruppen, knappt att jag tror det är sant ...
Eftersom det bara var ett dygn den här gången, blev det lite för lite av det där trevliga småpratet där man i mindre grupper smälter det som avhandlats, det där kittet som är så viktigt även om det ibland låter som om det bara är just småprat på raster och vid kaffet. Men - vi ska träffas igen... tre dagar i höst... och ytterligare ett par gånger nästa år. Till nästa gång hoppas jag att allt nytt har smält ihop till några nya alster.
Dags för fredagskvällslättja i den bloggbladska soffan!
26 kommentarer:
Åh, så inspirerande det låter!
Det måste vara urhäftigt att hamna på en sådan övning. Härligt med lite tankestimulans och hjärnföda!
Ha nu en trevlig fredagkväll!
Nu har du den där sköna känslan inom dig som vi får när vi har varit med om något riktigt bra. Att få känna sig utvald....mmm...det är gott
Låter härligt! Att få göra något som man tycker mycket om, och få uppmärksamhet och uppleva att andra visar intresse för det man gör, et låter underbart.
Eva: Ja, du skulle nog ha trivts i sällskapet!
K-häxan: Tack, tv4 hjälper till med trevnaden... Inspirationen känns så konkret - alla skulle behöva sån här påfyllning då och då.
Gunnel: Jag nöp mig i armen...
Ingela: Nästan så att det är svårt att komma hem till vardagslunken. När jag åkte hem var kontrasten med Cityterminalen och klostret mycket påtaglig.
Det måste vara underbart att komma bort från den vanliga ankdammen ett tag och träffa trevliga människor med lite vidare vyer än klassrummets.
Man behöver få lite inspiration emellanåt. Det verkar i alla fall som du har fått ny hälsosam luft att andas. Klostret (?) - då var du väl i Vadstena antar jag.
Musikanta: Nej, det var hos Brgta-systrarna i Djursholm. För 10 år sen var jag hos dem i Vadstena.
Ja jag vet!!
Det låter som riktigt bra och givande dagar!
Stenografi skulle vara bra att kunna när man ska anteckna på föreläsningar...
Håller med ovanstående talare, låter givande!
Här var det också fredagskvällslättja. Skönt att skjunka ner i soffan och andas ut. Kunde vara skönt att andas ut på något kloster ibland med.
En enkel ros kan betyda så mycket!
Gubben frågar varje år vid födelsedagen vad jag önskar mig och jag säger alltid samma sak fast jag vet att han ändå kommer överdriva, men allt jag vill ha är en enkel ros och hans kärlek:)
Så dum jag är. Du sa ju att du skulle till Stockholm. Minnet är kort. Dessutom läste jag ju ditt inlägg förra gången du var där.
Det är en härlig känsla att bli så uppfylld av något. Sådant önskar jag att alla fick uppleva allt emellanåt.
Mossfolk: Många gånger har jag ångrat att jag inte lärde mig det när jag var ung. Nu är jag för lat. Men jag är ändå glad att jag tog en kurs i maskinskrivning… den har jag nytta av.
IT-mamman: Jag funderar starkt på att åka dit ensam några dagar… egen retreat. Nu blev det inte många minuter över att bara njuta av våren.
Strumpstickan: Det måste inte vara stora fång… och jag kände mig så ompysslad och välkommen.
Musikanta: Ja, du vet… minnet är det som försvinner först. Vad som kommer sen… har jag glömt. (Min favvovits!)
Panter: Jag är så oerhört tacksam att jag kommit med där. Känns som en nåd. (Fast lite jobb ligger det bakom… vi fick skicka in prover på våra texter)
Jag gläds med dig och uppskattar dina beskrivningar av arbetet coh mötena. Jag blir upplivad av att veta att det pågår massor med andra saker med djup och innehåll i ett land som drabbats av melodifestivalitis och dokusåpeartros. Ytlighet och hjärnuppmjukning blir följderna av dessa sjukdomstillstånd.
Så intressant det låter och stimulerande för hjärnan att umgås, lyssna och lära tillsammans med likasinnade.
Kittet kommer säkert fram till hösten när ni får tre dagar ihop. På annat kloster?
Liten tant: Träffande diagnoser!
Och även om vi skrattar och skojar en hel del, är vi långt ifrån dessa sjukdomar. Men - ibland finns risk att tangera pekoralitis (som jag gissar är diagnosen på för lättuggade psalmtexter)
Marskatten: Vi mailar också lite mer med varandra mellan träffarna - och i höst är det samma kloster som gäller. Det är lättare att ta sig dit än till Vadstena för de flesta, och klosterkonceptet känns himla bra i det här sammanhanget.
Även om du bara berättat "det omkring" så kan jag läsa mellan raderna att det här är något som djupt berört dig.
Intressant och lite ovanligt att läsa om. Det är ju inte alla som blir utvalda till psalmskola och dessutom bloggar om det!
Lyckliga du som får TILLHÖRA och dela med dej av dina tankar och funderingar. För mig låter det nästan som ´himmelskt`.
Väntar på höstrapport, men jag är hundra på att du har en hel del för dig innan dess :o)
Kulsprutan
MMY: Jodå, det ger mig massor! Psalmer är ju nåt som de flesta har en relation till på nåt sätt genom stora händelser i livet, dop, konfirmation, bröllop och begravning.
K-sprutan: Det känns himmelskt när jag är med där... sådär att jag kan få tårar i ögonen bara av att vara med.
Jag hoppas förstås att det hinner rinna till en hel del inför nästa gång. Är spänd på vad vi får för tema att skriva om. Jag brukar gå igång på uppdrag... andra sa att de tyckte det var jobbigt att få ett tema.
Och en hel del annat hoppas jag att jag hinner. Bad och lättja, glass och öl nere vid kanalen...
Det blir väl lika lugnt som i kloster, för vi ska till fjällvärlden... FAst mitt behov av lugn är inte så brinnande, men kul att göra nåt annorlunda.
Åååå, så roligt för dig, bloggblad!
Tänka sig vilken glädje .., att få ägna sig åt det som man verkligen tycker om och dessutom dela den glädjen med andra i samma situation!
Jag tror jag ska önska en sådan vistelse i min födelsedagspresent. I lördags och söndags var det avkopplande när maken var i Uppsala och flickorna ute på medeltidsmarknaden och stallet. Där stod jag i grönsakslandet eller bland krukorna tyst och stilla... Ja. Men nu springer jag runt och kollar bloggar, ska börja packa. Stockholm i morgon bitti. Men på fredag är jag ju leeedig!
Hannele & Elisabet: Jag är 100 på att jag svarat här en gång, men det måste ha försvunnit ut i cyberspace.
anne-maj: Jag vill minnas att du var rädd för att ha tråkigt och för lite att göra, men det verkar inte ha blivit så.... :)
Skicka en kommentar