Självförtroende

Jag brukar titta på Idol - jag är helt fascinerad av all självsäkerhet som proklameras där av de presumtiva artisterna. IRL tycker jag mig ha märkt att ungdomar är ganska osäkra och blyga - en del döljer det rätt högljutt förstås, men ändå, bakom de kajalringmärkta ögonen och lila/rosa/svarta hårtestarna tycker jag mig ana frågor av typen: vem är jag? duger jag? ser ni mig?

Men inför tv4:s kameror känns osäkerheten bortflugen: Jag har det som krävs, jag har utstrålning och charm nog för de stora scenerna och jag kan sjunga. Vilket sen ska bevisas...

Mest fascinerad förra veckan blev jag av killen som skrev sina egna låtar och ville få skivkontrakt. När han inte lyckades hitta nån enda ton rätt i den obefintliga melodin, sa han käckt efteråt: Jag kan i alla fall skriva texter... För trots att han just bevisat att han varken kunde dikta eller sjunga, trodde han på sig själv som låtskrivare. Heja honom! Och heja den gulklädda blundsångardamen som gjorde reklam för sina över 1000 texter...

Nu kommer jag till det som fick igång mig... (äntligen) Jag önskar att jag hade ett uns av den självsäkerheten.

Jag skriver inte poplåtetexter, men ändå känner jag mig som om jag är i samma bransch (nästan) som de unga låtskrivarna. Under min bloggtystnad fick jag plötsligt veta att jag bara hade några dagar på mig att skicka in texter för att söka stipendium från den stiftelsen som befrämjar skrivandet av nya psalmer...

Det blev skriva av, vill jag lova. Inte så mycket helt nytt, men jag hade en bunt halvfärdiga texter, varav några bara var på idéstadiet, och för att hinna få in det var jag tvungen att posta "ca 10" texter i onsdags.

Ingen tid att stöta och blöta och testa på någon tyckarpanel... bara maken fick läsa. Han saknar helt lyriska kunskaper, men har gott om sunt förnuft och är mån om att jag inte ska skämma ut mig med pekoral. Han godkände.... men jag? Jag är en rätt sträng domare och att nåt blivit bra förut är minsann ingen garanti för att nästa blir bra:

Dag1: rena smörjan, tunt och simpelt... tanigt... för lätt... ingen idé...

Dag 2: Njae... inte så tokigt... bra flyt... Undrar om de fattar hur svårt det är att skriva avskalat?

Dag 3: Blä... jag ger upp. Börjar knyppla i stället... eller söker till Idol...

Dag 4: Hm... låter rätt poetiskt här och där... och frimärken har jag ju gott om...

Ja - så där höll det på ända till i onsdags kväll vid 19-tiden när jag iväg det på lådan.

I fredags fick jag höra av en "medtävlande" att det inkommit 60-70 stora kuvert... Så nu tänker jag glömma det hela. Fast jag vet ju, i mitten av november kommer jag att hålla andan varje dag när jag tömmer brevlådan.

Mina egna krav har höjts rejält sen jag började i samma stiftelses psalmskrivautbildning. Ibland är det hämmande att veta för mycket om hur det bör/kan/ska/inte ska vara... Och i vilket fall som helst har jag tre träffar kvar med dem under det kommande året att se fram emot.

Så där, trolleri - trollera, nu har jag glömt att jag skickat iväg det. Nu ska jag ägna mig åt att sätta fransar på min senaste sjal. Den luktade får nåt så gräsligt att den har legat i frysen ett par dar - det funkade. Nu luktar den bara lite ull.

Grrrr.... jag blir irriterad på blogger som själv bestämmer hur breda blankraderna ska bli...

Lite sent, men...

... nu som först ligger den som länk och jag vill inte lägga ut den innan den redan är på nätet. Sommarnumret av KANALEN, mitt skötebarn, det här numret kom ut för en månad sen i alla brevlådor i församlingen. Som vanligt en brasklapp om att trycket och bildskärpan är betydligt bättre i papperstidningen.

Jag behöver hjälp till nästa nummer! Det verkar som om ingen vågar fråga något... men visst har ni väl frågor? Titta på sid 5, i rutan "Fråga prästen". Full anonymitet utlovas - maila gärna frågor om stort och smått (om du är för blyg för att skriva dem här), min adress är mitt förnamn@efternamn.com men tro inte att det funkar att klicka på länken... :)

Den ena frågan kommer från en bloggare, men jag säger förstås inte vem!

Kort rapport

Nu har jag återvänt från klostret... blev inte kvar fast det nästan var lite frestande med den goda maten, blodboken utanför mitt fönster och parken med koltrastsång och fästingar... (Jag fick en liten en på mig, men tog tredje sprutan i söndags, så jag greps inte av den vanliga fästingpaniken....)

Nunnorna är så söta, de fnittrar och doken fladdrar när de ljudlöst och snabbt far runt som små ... äsch, jag vet inte vad de där små svartvita fåglarna heter... inte pingviner, utan pyttesmå... tallklättrare eller nåt... Såna tänker jag på. Nej - nu kom jag på! Flugsnappare!

Inte driver de nåt lyxhotell, men å andra sidan har jag aldrig bott så flott någonstans tidigare att jag fått en färsk ros på rummet. En liten nunna (de flesta är från andra sidan jordklotet där kvinnorna är mer småväxta än vi) smög in med den när jag packade upp, och bad om ursäkt att hon inte hade hunnit göra det innan jag kom. Nej, nej, jag räknades inte som V.I.P. - alla fick förstås var sin.

Jättesvårt att berätta om de två dagarna i psalmskrivargruppen... jag brukar inte ha svårt att hitta ord, men när något berör på djupet och sätter igång kreativa processer och funderingar, då behöver jag hålla dem inom mig. Men lite av "omkringet" kan jag berätta för den som vill höra:

Två föredrag där min penna glödde... när jag lyssnar så intensivt måste jag göra det med pennan, annars fastnar min tanke i en fråga och tar inte emot resten. Det ena handlade om psalmer och det andra om skrivprocessen. Namedropping är inte min grej, men jag kan erkänna att föreläsare nr två låg på en nivå där jag har svårt att hänga med... och då har jag ändå hängt med ett tag... Jag slukade varje ord och ska läsa anteckningarna i lugn och ro i helgen.

Dag två bestod av 3 timmars intensiv textanalys av de texter vi skickat in. Jag lär mig lika mycket varje gång av funderingarna kring de andras texter, som när mina skärskådas in i minsta beståndsdel. Vi är en rejält blandad grupp, både etablerade författare och nya förmågor. Ingen kan ana hur glad jag är över att vara med i gruppen, knappt att jag tror det är sant ...

Eftersom det bara var ett dygn den här gången, blev det lite för lite av det där trevliga småpratet där man i mindre grupper smälter det som avhandlats, det där kittet som är så viktigt även om det ibland låter som om det bara är just småprat på raster och vid kaffet. Men - vi ska träffas igen... tre dagar i höst... och ytterligare ett par gånger nästa år. Till nästa gång hoppas jag att allt nytt har smält ihop till några nya alster.

Dags för fredagskvällslättja i den bloggbladska soffan!

Prestationsångest

Nu har jag fått inbjudan till psalmskrivarträff #2. Bara tanken på att träffa de härliga, glada, generösa och kreativa människorna igen ger mig glädjefnatt. Vi ska inte vara hos nunnorna den här gången, utan på ett ställe med musikerutbildning, och bo på vandrarhem i huvudstaden. (Inga precisa namn på nånting för att inte googlas...)

Programmet för de tre dagarna ser enahanda ut för den oinvigde, men jag blir så glad över att se hur mycket tid som är avsatt till träffar mellan tonsättare och textskrivare och till sångstunder med de färdiga alstren och musikerna, att jag blir helt nipprig. Jag kan knappt vänta, det är 10 långa dagar kvar.

Alla tretton deltagare har skickat in två texter var, och alla musikstundenter har fått allas texter och får välja fritt vad de vill tonsätta. Vi är garanterade minst en melodi var, den som har tur (eller skicklighet?) kan få flera.

Men - har man riktig röta, träffar man något duktigt kompositörsämne som vill ha fler texter, och det är här prestationsångesten kommer in. Jag har letat fram gamla oanvända lådvärmare och sett över, granskat ner i minsta beståndsdel, ändrat, ändrat igen, strukit, börjat om, flyttat verser och ändrat igen... Skrivit nytt, suddat, bytt tillbaka... etc. Men, jag har även hittat några guldkorn som jag faktiskt glömt bort. (Den som varit med här ett tag har nog förstått att ordningen bland mina papper inte är vad den skulle kunna ha varit.)

I den hårda granskningen har jag upptäckt ett återkommande tema. Ojoj.... tur att jag inte är psykolog så att jag förstår vad jag har för problem som jag försöker få tag i ...

Men ännu återstår 10 dagar då jag kommer att gå med hjälm, dricka citronvatten, ta echinaceadroppar, tvätta händerna ständigt, ta en slurk Underberg om kvällen, ta stärkande promenader med knäskydd, ha ansiktsskydd i skolan, ... Va? hypokondrisk? Jag? Inte då...