måndag, oktober 20, 2008

Behövs nya psalmer?

OBS! Handlar bara om psalmhelgen!
Behövs det nya psalmer när det redan finns ca 1000 st i de två psalmböcker som är i omlopp nu?

Den frågan har jag fått några gånger när jag berättat om vad vi håller på med i psalm*skolan där jag är med. Svaret är tveklöst ja! Det finns plats för mycket nytt, moderna psalmer som passar i nutiden, för nya företeelser, för ny oro och med ord och begrepp som vi begriper och kan ta till oss.

Det är nästan svårt att berätta om vad jag har varit med om under helgen, för det låter så torrt och trist om jag säger "föredrag" och "textgenomgång" och "psalmsång". För det är mest det det handlar om. Föredraget av Ma riaK üch en handlade om skrivprocessen, inte så mycket om boken hon skrivit om att bli troende i vuxen ålder. Vi hade fått den att läsa i förväg, men hon pratade mer om arbetet med att skriva psalmer och poesi (vilket inte behöver vara samma sak). Mycket intressant och givande - bl.a. för att hennes sätt att tänka på många sätt var diametralt motsatt mot föreläsaren förra gången, Ka tar inaF roste nson. Efter att ha hört så olika sätt att tänka och skriva - är det bara att låta det sjunka in i våra egna processer... för vi 12 i vår grupp skriver ganska olika allihop.

Textgenomgången kan jag berätta om konkret: Det fanns 24 texter och 240 minuters effektiv arbetstid, alltså hölls tiden noga och varje text fick alltså.... hm....ööööhhh..... Äsch, jag skojar. Jag kan räkna ut det.

Jag hade bl.a. tagit med min text som jag skrev i ett inlägg för nån vecka sen: Säg inte att vardagen är grå... (Fast jag hade ändrat en rad i sista versen så att det skulle stämma metriskt). Jag kan bjuda på några av kommentarerna jag fick:
  • Trevlig vardagspsalm för en sinnesroandakt...

  • Det här är nog ingen psalm... kanske mer en visa...

  • Det finns varken Gud eller Jesus eller nåt kristet perspektiv...

  • Man kan bara inte börja med "Säg inte" eftersom hjärnan inte registrerar "inte"...

  • Kan du inte skriva om första raderna?

  • Klart att den ska börja med "Säg inte"! Det är precis lagom provocerande.

  • Det känns som en pekpinne om vad jag får säga eller inte säga...

  • Låt det stå som det står... det är jättebra!

Den andra texten hade många verser - och jag insåg att någon eller några måste bort. Jag fick förslag om att stryka den tredje....

- Nej, den ska vara med, men den fjärde...

- Nej, inte den.... den femte. Den låter som en kampsång för sossarnas kvinnoförbund!

- Nej, det gör den inte, den ska självklart vara med... den är viktigast

- Nej, den första och den fjärde är viktigast...

(Fatta hur svårt det är!)

Ungefär så håller vi på.... Nu var den här om vardagen snabbskriven och inte särskilt avancerad, en del psalmtexter är djupa och fyllda av mystik, eller ovanliga till formen, då blir det mer tal om innehållet. För att inte tala om när någon skrivit "han" om skyddsänglar... Då blev det könsdebatt - vilket är ganska vanligt när Gud beskrivs som "han" av slentrian.

Vid matpauserna fortsätter samtalen mer informellt, det ger faktiskt lika mycket. Då delar vi också med oss av erfarenheter om utgivning, att få tonsatt, inspelning m.m. Några är mycket etablerade och sjunger och spelar och talar offentligt ofta och har redan många psalmer med i psalmböcker, och några har inget utgivet än. Ordföranden i styrelsen är expert på copyright, vi fick en hel del matnyttigt till livs. Han gillade inte att vi överlag är så blåögda och snälla när det gäller att dela med oss av texterna vi gjort.

På lördagskvällen var det samkväm - detta hemska ord för en trevlig kväll med ost och vin och sång... psalmkväm kanske? Nej, det låter ännu tristare. Då hände i alla fall nåt som fick mig att bli alldeles gråtig. Av glädje... Det dök upp två unga sjungande flickor. Den ena var med när vi skrev psalmer tillsammans med kantorselever i februari - och inte kom jag ihåg att jag hade gett henne en text precis innan vi skildes åt, det var många textpapper som bytte ägare där. Nu hade hon tonsatt den och sjöng den tillsammans med sin kompis och kompade på sin medhavda "snabbfrälsare", en resetramporgel som hon packade upp ur en stor resväska.

Så vackert... och så roligt att höra mina ord sjungna... jag blev helt överväldigad - och hon ville ha mer texter... härligt!

Här är en bild från kvällen och Anita B har gett tillstånd att vara med här. Jag tyckte det såg så kul ut där framför drickabordet...

Den här damen hade jag inte träffat innan jag kom med i "skolan", men sett hennes namn på många sånger som jag sjungit med barnkören. Och faktiskt varit rätt avundsjuk... Många sånger utgivna, fina texter med kanonbra tonsättare... ungarna älskade sångerna. Jag undrade så vem denna produktiva människa var. Extra roligt att vi fann varandra direkt och har blivit mycket goda vänner. Nu är jag verkligen inte avundsjuk längre, tvärtom - vi samtalar om både våra texter och annat och får ut mycket av vänskapen.

De här dagarna är som att simma omkring i en ocean av kreativitet och få kallsup efter kallsup med kunskap. Nej.... jag som är så rädd för att simma på djupa vatten - det kanske inte var en bra liknelse... eller, jo, förresten. För det känns som rätt djupa vatten att ge sig in på nya områden... Och då är väl sakkunskapen att likna vid simdynor...?

Jag längtar väldigt mycket till nästa gång... i februari, till dess ska jag ha fött fram några nya texter... Lite prestationsångest känner jag ibland, det kan jag medge. Men mest glädje och tacksamhet över alla dörrar den här "skolan" har öppnat.

P.s. Min röda nalle var helt intakt! Nytt sim-kort på väg, så 95:- kostade äventyret, men det får jag ta som en prövning.

24 kommentarer:

Ingela sa...

Det var ett riktigt glädje-inlägg, både skrivandet och den intakta nallen. Skönt att vara uppfylld av sådant mellan varven.

Evas blogg sa...

Så otroligt härligt det måste vara att befinna sig i den kreativa miljön! Varmt lycka till med ditt fortsatta psalmskrivande (oj så högtidligt det lät).

LindaLotta sa...

Men så mycket här var att läsa, tyckte du skrev att du skulle vila dig efter helgen och vilan skulle varken innehålla datorer eller mobiltelefoner :)
Haha!
Vilka härliga inlägg!
jag förstår lyckan över att du fick tillbaka telefonen, just för alla nummer som man har där.
Jag bär alltid min med mig och skulle nog sörja djupt om jag tappade den.
Och helgen låter som rena berusningen, det märks så väl i dina ord och att du redan längtar till februari :)
Det jag i och för sig jag också, men av helt andra anledningar, att våren är nära tex :)

londongirl sa...

Jag säger som jag sa i går när vi sågs. Visst kan änglar vara manliga...min skyddsängel är det och han heter Richard. ;-)

Bloggblad sa...

Ingela: Jag njuter, och klappar på min mobil lite då och då...

Eva: Det gör inget att vara lite högtidlig då och då. Jag hoppas förstås att det rinner till rejält med inspiration - och tur.

Linda: Vila gör jag - men det avstängda gällde bara helgen. Och jag blev ju verkligen avstängd! Mer än jag tänkt.

Visst känner jag mig lite lätt berusad av allt - rätt skön känsla.

Bloggblad sa...

Londongirl: Hm... syns han också?
Jag minns ängeln från min barndoms tavla, den där som hindrade två barn från att trampa fel på den trasiga bron... Minns bara att h_n hade långt hår och var vacker, minns inte vilket kön... det såg man nog inte heller...:)
Det var kul att träffas - jag mailar sen när jag kommit ner i varv.

Ingela sa...

Det är lätt att skaffa en SIM-kortsläsare (billig) och göra en backup av nummer och annat och spara på hemmadatorn.

Bloggblad sa...

Ingela: Kanske en bra idé? Nu har jag kopierat alla nummer till telefonen i st för SIM-kortet - jag har sparat lite huller om buller förut. När nya kortet kommer får jag se om det fungerar så... annars får jag väl trycka in på nytt... nu har jag dem i alla fall.

Maria sa...

Vilken härlig helg du haft! Det var jättespännande att läsa om psalmskolan och om hur ni stöttar varandra. Klart det alltid behövs nya psalmer. Lite synd tycker jag det är att man så sällan får sjunga nyare psalmer på gudstjänster. Åtminstone i min församling. I Psalmer för 2000-talet finns många fina. I den kristna kör jag är med i har vi nyligen börjat sjunga ur den boken med sikte på att erbjuda ett program till intresserade kyrkor i närheten.
Lycka till med psalmskrivandet och berätta gärna mer här om hur det går!
Härligt att du fick tillbaka mobilen också.
Hälsningar
Maria

Eleonora sa...

Det här verkar ju riktigt hejsan-värre! Kreativt och givande på alla sätt. Och vilken fin avslutning att du fick höra ditt egna verk musiksatt! Och så förståss - grattis till att nallen är tillbaka!

Ha det gott och kram.

PS Det är bara folk som bor i Djursholm som säger PÅ (låter kanske fiiinare?) - som du ser säger jag I, vilket väl är den korrekta svenskan.

Håkan (hakke) sa...

*hihi* Den här fnissade jag åt en stund:
"Nu är jag verkligen inte avundsjuk längre, tvärtom"

Underbart att få vara med i en grupp där kommentarerna är så varierade. Det är sällan man litar på varandra, och på sin egen förmåga att ge relevant kritik, att både beröm och mothugg kommer fram på det sätt som framgår av dina citat. Där får jag medge att jag inte blir lite avundsjuk. Tvärtom.

Bloggblad sa...

Maria: Jag håller med dig helt, det blir oftast de gamla vanliga psalmerna, trots att de flesta ändå inte sjunger med. Om det nu är igenkänningen man är ute efter.

Eleonora: Jag kommer nog att säga Djursholmsnunnorna i fortsättningen... :)

Hakke: Det var faktiskt en medveten formulering, jag tyckte att jag var rätt rolig... Fast motsatsen måste väl vara när man unnar andra framgång coh gläds med dem?

Att få konstruktiv kritik är inte lätt. Ofta vet man ju inte vad det är exakt som gör en text bra (när man inte är kunnig på kritikområdet) och inte heller vad det är som tar ner... och hur man kan gå vidare genom att ändra rätt saker. Fast till min andra text fick jag så motsägande tips att jag måste gå efter min egen magkänsla.

Cecilia N sa...

Anita, är det hon som gjort sången om att koltrasten vet bättre än hon en trist vårmorgon? (Och du-vet-vem tonsatt.)

Bloggblad sa...

Cecilia: Eftersom hon jobbar mycket ihop med du-vet-vem, så är det förmodligen hon. Hon har ett par hundra sånger utgivna.

cruella sa...

Otroligt spännande läsning, och efter workshopen i söndags är jag ännu mer avundsjuk - TÄNK att du får lov att vara en del av den processen:-) Sån kreativitet, sån innerlighet, och, tvivlar jag inte på, vånda också.

SJÄLVKLART behöver vi nya psalmer vid sidan av de gamla, som man knappt förstår ibland, men som ändå bär sån mening...

Säger jag, som är hedning. Hur ska det då inte vara för dem som tror:-)

mossfolk sa...

Tur att mobilen hade blivit inlämnad!
Och kul att du fick höra din text tonsatt.
Men hur ska Gud benämnas undrar jag just. Spelar det någon roll om * kallas han eller hon? För det eller den känns ju ännu mer fel...Och att skriva Gud varje gång kan väl bli en vädligt upprepning? Tror alldeles säkert att ni haft många intressanta diskussioner :)

Elisabet sa...

Å, så modigt av dig .., det där skulle jag aldrig våga ge mig in på .., jag skulle väl förmodligen bli alldeles knäckt om det jag skrivit hade kritiserats av många ..-)

Nåja, du får ju lika mycket ros.

Och så roligt det måste vara för dig, Bloggblad!

Bloggblad sa...

Cruella: Jag är nyfiken på din workshop - speciellt som du skriver att du är hedning. Kan du inte maila och berätta om du inte vill göra det här.

Mossfolk: Det är lite knepigt. I gamla psalmboken var jungfru Maria den enda kvinna som nämndes.. (eller i alla fall nästan) Att säga han ibland gör väl inget, man säger ju Herren, men att självklart använda det jämt... nej, det gillar jag inte. Man ska inte göra Gud till en mänsklig person, h_n är större än så.

Elisabet: Har man haft tonåringar och hundratals elever är man ganska härdad mot kritik. Och det har tagit några år att inse att jag inte är min text. Det är inte mig dom skär ner i småbitar... Men ibland känns det tufft...

Och som sagt - de gillar ju en del... :)

Klimakteriehäxan sa...

Att din mobil kom tillbaka var väl en lysande slutpunkt på en superkreativ och härlig veckända!

Bloggblad sa...

K-häxan: Pricken över i:et... Jag klappar om den ska du se. Inte en aning hade jag, att den faktiskt är som en familjemedlem. Ingen har ringt sen ni båda försökte, inga sms, och jag har bara använt den som väckarklocka, men det spelar ingen roll. Den är en trygghet.

Musikanta sa...

Jag har fått reprimand från NÅGON när jag loggade in på Blogger nyss om att jag inte läst några bloggar på länge. Storebror ser dig...

Nu har jag i alla fall läst igen i din blogg (det tog en kvart nästan) och gläder mig åt att du fick igen din mobil. Än så länge har jag fått igen min de gånger jag har glömt den här och var :-D.

Pusslet för 39 kr på W-s som jag glömde i kundvagnen förra veckan (det stod lutat mot "väggen" på vagnen och som jag inte såg när jag packade in) var tyvärr försvunnet 10 minuter efter det att jag kommit hem och hade ringt och bett dem titta efter! Någon hade väl tyckt att det var trevligt...

Jag tycker att du ska ha kvar alla fem verserna på tjejpsalmen!

Bloggblad sa...

Musikanta: Oj - fick du lägga en hel kvart av ditt liv på min blogg...

Jag har tänkt ut hur jag ska kunna ändra den - fick några matnyttiga tips, och dessutom kom jag på att det fattas en stavelse i ett namn... metriken är viktig när det är viktiga fraser.

bollebygdsbo sa...

Verkligen roligt att läsa detta.
Tack för att du delar med dig så frikostigt.
Jag ser fram mot att få lyssna på dina psalmer så småningom.

Bloggblad sa...

B-bo: Roligt att du tycker det. Jag hoppas också att du kan få höra något snart.