lördag, oktober 11, 2008

Recension

Hemma sen ett tag... Och här kommer en färsk recension från kvällens konsert:

Fantastiskt fin sång - och musik från full orkester (fast det lät som om de var nyktra allihop), smoking för herrarna och färgglada långklänningar för damerna, tur det, för när det är frack är damerna helt svarta, nu lyste de som små färgklickar. Maffigt med alla instrument.... mmmm....

I pausen träffade jag många bekanta, några tyckte att det var lamt och slätstruket, att det kunde varit mer dans och show. Ja, det kunde det väl, men jag hade inte väntat mig mer än en ren konsert, så jag blev inte besviken. Tvärtom - det var flera för mig helt nya sånger som var njutbara. Och jag njöt för fullt.

MEN - i min bok är det en dödssynd att inte vara mer förberedd när man presenterar sina sånger. Det fanns ingen komframochsäj, utan det skött sångarna själva, och det kändes lite oplanerat med många: äh..... um..... äh.... Man ska ha läst på sitt manus om man framträder för 1300 personer.

Högst upp under taket satt vi, som jag skrev tidigare, och det var helt okej. En kompis som satt på parkettens första rad hörde bara trummorna, vi hörde allt...

MEN - framför oss satt ett tjejgäng som tydligen trodde att de var på kafferep, att det inte gör nåt om man snackar högt däruppe där man inte stör sångarna... Nog för att jag kan vara pratsam, och enligt familjen pratar jag på tok för mycket när vi ser på teve, men på konsert och teater gör jag det verkligen inte. Efter paus sa jag till de damerna som satt framför och sen var de tysta, men det pratades och prasslades med godispåsar alldeles för mycket runtomkring däruppe. Ett fenomen som ofta uppstår om man sitter långt bak eller lite vid sidan på en konsert. Som om det inte gör nåt att man stör grannarna då.

Jo - en till negativ sak: Konserten var för kort!!! Bara 2 timmar inklusive 20 minuters paus. Jag hade gärna njutit en timme till! Det var så härligt!

Jag syndade inte och fotade, som en del andra, men det kommer ett ändå som visar hur glad jag var efter konserten: Nu har min svartvita tröja med löshängande vita band varit på musikalfestligheter för andra lördagen i rad, (några minns kanske att jag hade klädfrågor på tapeten då) ihop med mig, men den får inte följa med nästa helg när jag går i kloster.

P.s. De röda fläckarna på hakan fanns inte på spegelbilden...

10 kommentarer:

Ingela sa...

Om jag hade varit där hade jag ju kunnat hoppa in som programpresentatör. Så ofta som jag har gjort det halvers oförberedd. Bara ett litet gage hade jag krävt.

qi sa...

Om du inte sagt något om de röda fläckarna hade jag inte sett dem... :-) En jättefin bild på dig, det svart-vita du har på dig är himla snyggt!

Bloggblad sa...

Ingela: Du hade säkert varit mer påläst!

Qi: Tack tack, jag gillar tröjan, men maken påpekar jämt att de där banden har lossnat... fast det är bara vid ärmarna och nertill de är lösa. Går nästan till knäna...
(De röda fläckarna var det första jag såg... har du sett att jag har "samma grimas på alla kort"? Uttrycket myntade dottern när hon var barn... För jag har faktiskt samma flin på alla... men i verkligeheten ser jag mycket mer sträng och allvarlig ut. Det är för att motverka det som jag alltid ler på bild.

mossfolk sa...

Vilken bra bild på dig! (ser jag nu när jag snabbkikar på de andras kommentarer att de redan sagt)
Och härligt med en bra konsert! Prat och framförallt prassel tycker jag är ett störande moment på både konserter och musikaler (och i biosalonger med för den delen, även om jag har mer överseende där). Lite som om halva nöjet är att få sitta med en godispåse, helt utan en tanke på att de som sitter runt omkring kanske är mindre roade av prasslandet.

Vonkis sa...

Evenemang som ska beskådas under tystnad när Vonkis får bestämma:
Stillsamma konserter (under arenakonserter får man leva om)
Teaterbesök
Biobesök
Melodifestivalen (Varför prata under bidragen? Jag vill höra låtarna, hur anskrämliga de än må vara, prata får man göra i mellanpratet!)
Spännande TV-serier tittande (Fråga inte "Vem var det där?" När vi tittar på någon deckare, framför allt inte när vi har tittat lika länge båda två, hur ska jag veta?)

Så, det var min lilla lista.
Vad gnällig jag verkar ser jag nu...

The Pale Green Woman sa...

Visst är det tröttsamt med folk som absolut ska äta och snacka på konsert och teater! Det verkar som att de inte fattar att människorna på scenen faktiskt är på riktigt, inte något konstigt tv-program!

Bloggblad sa...

Mossfolk: Iofs tröttnar jag aldrig på att höra snälla saker, men det var inte för att gå med håven som jag la ut bilden... Men tack ändå.
Jag går så sällan på bio, har inte ens hunnit få nån godisvana där... så jag prasslar inte alls. Vid teven hemma på helgerna har jag tyvärr godisvana...

Vonkis: Håller med. Det är skillnad på konsert och konsert.

Men inser att jag inte ska se tevedeckare med dig... eftersom jag oftast stickar, och ofta tänker på annat, missar jag en del av intrigerna och retar gallfeber på maken med mitt: vem är det?

PGW: Jag undrar varför de lägger flera hundra på en biljett om de bara ska prata... och oförskämt mot omkringsittande som inte betalat för att lyssna på prat...

londongirl sa...

Åh vad jag tycker illa om att bli så där störd som ni blev av damerna framför er! Jag tycker det är sån brist på respekt både för dem som står på scenen och dem runtomkring som också blir störda.
Jag hade nog hyssjat på dem innan pausen.

em sa...

Inte heller jag hade sett fläckarna om du inte påpekat dem. Var glad att du blir bra på foton - jag ser alltid mindre vetande ut på bilder. (Mindre vetande än jag är alltså.)
Margaretha

Bloggblad sa...

Londongirl: Ja, jag borde ha gjort det - men jag har så himla svårt att säga till vuxna som inte fattar själva... Barn är jag vanare att tystna ner...

em: Och jag blir betydligt bättre på bild än jag är i verkligheten. Ser alltid så arg ut säger de som törs...