På trappan

Jag ville knappt gå in i dag när jag kom från promenaden... men det skulle nog se knäppt ut om jag stått kvar på trappan och glott neråt hela dagen... så jag tog en bild i stället.

I dag varvar jag ner och laddar upp. Allt i ett. Ledig men fullt upp. Tvättar, packar, ansar... I morgon ska jag iväg till nunnorna i Stockholm och dels få mina nyaste alster genomgångna av kunniga och skarpa men vänligt inställda ögon, dels ska jag få lyssna till en författare vars senaste (?) bok vi läst och kommer att diskutera. *

Mest spännande är att få höra kommentarer om det jag och de andra skrivit, men att träffa de andra i gruppen igen är himla roligt också. Samtalen vid maten och på promenader i parken med likasinnade ger lika mycket som samtalen med proffsledning. För att inte tala om kvällarna när vi sjunger och lyssnar på varandras sånger etc. (Själv blir jag mindre seriös så dags och brukar dra nån av mina spexdikter.)

Träffarna är som att få en överdos av kreativitet... För att uppnå jämvikt innan jag ger mig tillbaka till den rätt krassa verkligheten har jag petat in ett par komplediga dagar efter helgen.

Ingen uppkoppling till internet... mobilen kommer jag att ha påslagen som väckarklocka på natten, men kommer inte att skicka sms eller ta emot samtal...

Vi ses i nästa vecka!

*För att ev nytillkomna läsare inte ska tro att jag tänker bli nunna: Psalmskolan ska ha sin fjärde träff hos nunnorna i Djursholm - eller säger man "på"?...

Recension

Hemma sen ett tag... Och här kommer en färsk recension från kvällens konsert:

Fantastiskt fin sång - och musik från full orkester (fast det lät som om de var nyktra allihop), smoking för herrarna och färgglada långklänningar för damerna, tur det, för när det är frack är damerna helt svarta, nu lyste de som små färgklickar. Maffigt med alla instrument.... mmmm....

I pausen träffade jag många bekanta, några tyckte att det var lamt och slätstruket, att det kunde varit mer dans och show. Ja, det kunde det väl, men jag hade inte väntat mig mer än en ren konsert, så jag blev inte besviken. Tvärtom - det var flera för mig helt nya sånger som var njutbara. Och jag njöt för fullt.

MEN - i min bok är det en dödssynd att inte vara mer förberedd när man presenterar sina sånger. Det fanns ingen komframochsäj, utan det skött sångarna själva, och det kändes lite oplanerat med många: äh..... um..... äh.... Man ska ha läst på sitt manus om man framträder för 1300 personer.

Högst upp under taket satt vi, som jag skrev tidigare, och det var helt okej. En kompis som satt på parkettens första rad hörde bara trummorna, vi hörde allt...

MEN - framför oss satt ett tjejgäng som tydligen trodde att de var på kafferep, att det inte gör nåt om man snackar högt däruppe där man inte stör sångarna... Nog för att jag kan vara pratsam, och enligt familjen pratar jag på tok för mycket när vi ser på teve, men på konsert och teater gör jag det verkligen inte. Efter paus sa jag till de damerna som satt framför och sen var de tysta, men det pratades och prasslades med godispåsar alldeles för mycket runtomkring däruppe. Ett fenomen som ofta uppstår om man sitter långt bak eller lite vid sidan på en konsert. Som om det inte gör nåt att man stör grannarna då.

Jo - en till negativ sak: Konserten var för kort!!! Bara 2 timmar inklusive 20 minuters paus. Jag hade gärna njutit en timme till! Det var så härligt!

Jag syndade inte och fotade, som en del andra, men det kommer ett ändå som visar hur glad jag var efter konserten: Nu har min svartvita tröja med löshängande vita band varit på musikalfestligheter för andra lördagen i rad, (några minns kanske att jag hade klädfrågor på tapeten då) ihop med mig, men den får inte följa med nästa helg när jag går i kloster.

P.s. De röda fläckarna på hakan fanns inte på spegelbilden...

Sur

Nu har jag kämpat med lördagskorsordet så länge - och jag är så sur för att jag inte klarar det. Bäst är det är så där lagom svårt att jag känner mig ursmart när jag äntligen klurat ut rätt ord.

Vilken tur att jag som plåster på mina kunskapshål får gå på konsert i kväll med två av mina favoritsångare (jag har rätt många): Gunill*a B*ackman och R*ennie M*irro som ska sjunga musikallåtar från Broadway till Abba. ÅÅåååå vad kul det ska bli. Det gör inte ett dugg att vi får sitta högst uppe under taket (jag var sent ute fast det var länge sen jag beställde...). Man hör precis lika bra där.

Bäst att jag kammar till de hårtestar jag slitit i ovannämnda korsordsförtvivlan... pudrar näsan och ser över skäggstråna på hakan... och ber kammarjungfrun stryka kulturtantsstassen...

Kul kulturtur...

Innan jag kastade mig över datorn i dag när vi kom hem från Tallin-turen, hann jag både äta och sova middag... men inte mer. Har en del att packa upp...

Tänk sån tur att SMHI har fel åt rätt håll ibland! Det var utlovat skurar över norra Estland för hela måndagen - men därav blev intet! I stället var det perfekt lagom strosa-på-stan-väder medan gräsmattan här hemma fick sig en rotblöta.

Vi var fler på resan än dottern (i turkos top) och jag, men när det gäller shopping... då vill vi ha karlfritt. De fick bära sen...

Lätt beslöjad himmel med sol ibland. Bra = inte så mycket kläder att ta av och på vid tröj- och sjalprovning... För sånt blev det en del... Helt underbara hem- eller bortastickade grejer, i mängd! Men nog har de stickande babuschkorna börjat inse att västturister är vana vid andra priser, för så billigt som jag hört talas om att det var för några år sen, var det inte. Men det gör inget alls, varför skulle vi som har det bra utnyttja att de har det sämre?

Vad det blev? Tänker inte bli modebloggare... Vill ju inte sno läsare från de där tjejerna som shoppar halvt ihjäl sig och tjänar på att blogga om det... ...men det blev en linneponcho och en liten kofta med kort ärm och... garn... förvånad? Någon?

Så här ungefär ser koftan ut, maskinstickad i lingarn. Det var mer än svalt på båten, därför fick min gamla vanliga älsklingssjal hänga med och hänga över. (När jag la ifrån mig den på en sticknings-affärsdisk för en stund, var det en kund framme och lyfte på den och undrade om jag köpt den i Tallin och i vilken affär i så fall, för en sån ville hon ha...) Den som står bredvid mig behöver jag nog inte presentera... Att det ser så tomt ut i baren, beror nog mest på att den inte var öppen så dags...

Självklart fick vi en dos kulturhistoria också... rundtur med buss... jätteintressant! Elisabet i Ystad gillar fönster - jag gillar hela hus. Fanns många intressanta. Här är det inte nån babuschka som är ute med soporna, utan fru Bloggblad som motionerar shoppingmusklerna. Det är inte min knallrosa sjal som speglar av sig på den smutsgrå betongen, och jag var inte klädd i grisskärt ... det är lillkameran som nog tog en paraplydrink för mycket i baren... den bär sig åt så där ibland. Nej, nu ska jag nog packa upp lite innan jag åker ner på sommarkvällskonsert i kyrkan. Ska nog klä ut mig till kulturlinnetant i nåt av sommarens fynd...

Äntligen!

Äntligen gick priset till en kvinna som skriver både lättläst och djupt. Och som jag har ett läsförhållande till. "Martha Quest" gjorde starkt intryck på mig när jag var ung. Och "Sommaren före mörkret" var en mäktig och skrämmande läsupplevelse... kanske var jag lite för ung när jag läste den, men jag har den kvar och tänker läsa om den.

Killen de tagit in i tevestudion som litterturkännare hade inte läst någonting av Doris Lessing... är jag förvånad?

Nobelpriset hör ihop med grånade män (kvinnorna är så få att jag inte ens förknippar dem med det) - när ska de frångå priniciperna att ge det till personer som arbetat länge... och ge det till "Unga Lovande" som är det vanliga i ungdomskultens tidsålder? Skulle inte förvåna mig ett dugg om det plötsligt sitter ett gäng 25-åringar i jeans på podiet... med en laptop i knät för att liveblogga om kalaset.