När jag flyttade hit till stan som 31-åring, jobbade jag i Nrkpg, och när jag varje höst såg en bild med gaaaaamla människor som fick kommunens uppmuntran för 25 års slit, minns jag att jag tänkte att jag aldrig skulle få en guldklocka, jag som redan flängt runt i flera kommuner och jobbat. 25 år framåt... då skulle jag nog hunnit flytta ett par gånger till. När jag inte ens hade jobb här, nej, den tanken var befängd. Maken hade fått jobb i kommunförvaltningen, men även han var skeptisk. 25 år - det är oöverskådbart ju! En hel livstid för den som nyss fyllt 25.Och så är det min tur nu till hösten! Redan! Maken tog motvilligt emot en guldklocka för två år sen, det var jag som tjatade, han ville inte ha nån present.
- Kan vara bra för klocklös son att ärva och visa sina barnbarn hur man visste tiden före mobiltiden, pläderade jag och han lät sig övertalas. Vi har säkert betalat in skatt så det täcker den också! Han vägrade delta i ceremonin, så jag fick inte heller nån fest då, men si! Den här gången får han faktiskt följa med mig när jag hämtar min klocka.
Jag blev ganska tagen av det här tidsperspektivet som öppnade sig med det brevet... Kan jag tänka 25 år framåt nu? Nix. Och det finns ingen anledning till det heller. Men inte sjutton trodde jag att det skulle bli min tur så fort! Så gammal jag plötsligt blev. Maken tröstade mig med att om jag börjat jobba här direkt, hade jag fått det för 8 år sen...
Men om några timmar kommer den som sätter sprätt på oss... bäst att ladda.
21 kommentarer:
Tänk att man delar ut guldklockor fortfarande! Det trodde jag hörde till en förgången tid. Men Grattis!
Tur att 25 år framåt fortfarande är oöverskådligt.
Marianne: Man får välja mellan guldsmycken, tavlor, ljusstakar, kristall... men min klocka börjar bli till åren (liksom jag) så jag väljer en sån. De är himla snygga dessutom.
Det var väldans. Det är ju en kul grej och fest och allting.
Jag har aldrig jobbat så länge på ett och samma ställe. Förr var jag en orolig själ. Tio år är det längsta jag stannat på en och samma arbetsplats. Men jag har aldrig varit arbetslös. Nu lär jag ju aldrig få en guldklocka....:-)
Ska man gratulera? Kul med fest i alla fall. Jag höll också på att få en sån, men bytte kommun efter 24½ år, så jag blir utan, och det gör mig ingenting. Jag hade hellre sett löneförhöjning för alla lärare under tiden man behövde det.
Grattis! Skoj med gamla traditioner. Kul på sätt och vis att ni inte får en mobil.
Grattis! En ny klocka är ju toppen:)
Jag lade några tusen extra och fick en mycket fin ärtlänk i guld att ha om halsen. Och dessutom fick jag brandchefen till bordet, en läckerbit på dryga 30 (han var ju chef - hade inte jobbat där 25 år, hehe). Flera andra brandmän satt vid bordet, så det blev en trevlig afton! Hoppas det blir så för dig med!
KUL att höra lite olika infallsvinklar...
Min man tyckte inte det var något att gratulera till, att ha gått 25 år på samma ställe... men det tycker jag som flyttat så mycket hela livet.
ab: ja, vem vill ha en ny mobil? Det har väl alla hela tiden?
amber: Man kunde få guldkedjor till hals eller arm, men jag gillar bara örhängen... Nån snygg brandchef finns inte att få till bordet... inga snygga politiker heller, några såna var visst också bjudna.
Men det kan bli kul ändå. Är ju ett tag kvar...
Grattis! Tänk att 25 år framåt alltid känns som en evighet men 25 år i backspegeln är ett ögonblick. Jag valde ett guldhalsband. Oavsett vad man väljer är det en festens stund och man får känna uppskattning för sitt jobb.
Grattis!
(Från biblioteket får jag mejl
och kan förnya lånet hemma vid datorn :)
P.S.
Vaffö ska man få klocka vid pensionsålder..
Grattis på 25-årsdagen!
Åren går fort. Jag fick present för ett gäng år sedan, en plånbok med en månadslön. Satt inte illa! Och plånboken höll länge, till råga på allt.
Kul att klockan dessutom är snygg!
Lilla B: Det är konstigt med tiden, som Alf H skrev: en evighet fram och en evighet bak... fast framåt känns längre!
Hannele: jag beställer och får påminnelser via datorn, men ibland glömmer de påminna och jag glömmer lämna...
Guldklocka hänger väl i från förr: det var det finaste man kunde ha, kanske? Tack för gratulationen!
K-häxan: En extra månadslön hade jag nog hellre tagit... :)
Det var verkligen en tröstens ord din käre make delade med sig av :-)
Vonkis: Fast det är ju sant, vid nyss fyllda 50 hade jag nog inte känt mig så åldrad. Och då fick jag förresten välja en present för 850:- om jag inte ville ha mässingsljusstakarna som var standard då. Jag valde en - armandsklocka.
Grattis! Jag kommer aldrig att få vare sig klocka eller nåt annat (jag var hemma alldeles för länge när barna var små). Klockan bryr jag mig inte så mycket om, men jag skulle gärna ha festen! Hoppas du får riktigt kul!
malou: Jag var hemma i fyra år, men det var före de här 25. Fast jag trodde nästa de skulle räkna bort att jag var tjänstledig i hela två år och lekte med mina "hobbisar" för ett tag sen.
ja jisses. tiden går! synd bara att den envisas med att gå långsamt dom gånger man vill den ska rusa iväg. och tvärtom...
grattis såklart! eller?
krams!
25 år, grattis! Det har jag aldrig lyckats med, men jag fick ett smycke när jag slutade på sista jobbet vid pensioneringen.
Rektorn (min inte eleverna!) var väl glad att bli av med mig!
25 år, grattis! Det har jag aldrig lyckats med, men jag fick ett smycke när jag slutade på sista jobbet vid pensioneringen.
Rektorn (min inte eleverna!) var väl glad att bli av med mig!
Ullisen: Jag är helt övertygad om att klockan går i olika hastighet. Sitt och vänta på bussen... den som inte tror det!
Tant lila: Tack, jag trodde det aldrig... jag har varit runt på flera skolor här eftersom mina elever vuxit ur och nya flyttat in i olika stadsdelar, kanske är det därför jag inte tänkt på att det blivit så lång tid?
Men SÅ illa ska du väl inte tänka om dig själv?
Skicka en kommentar